Internationella organisationer tycks få alltmer inflytande i dagens samhälle. De formulerar globala problemställningar inom områden som fred, hälsa, utbildning, jämlikhet, miljö och ekonomi. De initierar verksamheter och fattar beslut som når jordens alla hörn. Men hur utövas internationell politik och vilka är förutsättningarna? Genom en studie av Unesco och dess världsarvskonvention bidrar den här avhandlingen till svar på dessa frågor. Konventionen är en internationell lag för bevarande av natur- och kulturplatser som anses vara mänsklighetens gemensamma arv. Världsarvets villkor beskriver denna lags tillkomst, och hur arbetet med att välja ut och bevara natur- och kulturarv världen över går till. Författaren visar hur verksamheten bakom de officiella syftena präglas av konfliktfyllda och konkurrerande politiska och kommersiella intressen. I boken ställs frågan om intresset för världsarvet står att finna i konventionens grundtanke eller i andra intressen och skiftande bruk.

Denna avhandling handlar om utövare av orientalisk dans i Stockholm i början av 2000-talet. Studien fokuserar elever och lärare på kurser, med uppmärksamheten främst riktad mot den majoritet kvinnor som väljer att dansa orientaliskt utan att själva ha nära band med Mellanöstern eller Nordafrika. Vad är det som får dessa kvinnor att välja att utöva just orientalisk dans? Vad får de ut av det? Vilken är deras relation till Mellanöstern, den plats som betraktas som den orientaliska dansens hemvist? I avhandlingen beskrivs och analyseras utövandet av orientalisk dans på kurser och vid uppträdanden i Stockholm. I studien ingår också en skildring av några svenska dansares resa till Libanon. Det finns olika uppfattningar om hur orientalisk dans ska tolkas. Många dansare betraktar den som en skön träningsform som passar även för kroppar som inte motsvarar gängse västerländska skönhetsideal. I andra sammanhang kan dansformen betraktas som nästan liktydig med striptease. I avhandlingen diskuteras den komplexa relationen mellan å ena sidan de aktivas erfarenheter av att dansa och å andra sidan de olika sätten att beskriva och förstå kvinnlighet, Orienten och orientalisk dans. Karin Högström är etnolog och verksam vid Stockholms universitet.

Den här avhandlingen handlar om tre postmilitära landskap i Östersjöområdet: Dejevo på Ösel, Dranske på Rügen och Fårösund på Gotland. De kustnära orternas starka koppling till hot och försvar ledde till att de inför och under andra världskriget etablerades som garnisonsorter. Under hela kalla kriget var de, liksom stora delar av Östersjöns kustlandskap, starkt upprustade och i beredskap för krig. I och med kalla krigets slut har en omfattande internationell nedrustning inneburit fullständigt nya omständigheter för orterna, vilket rumsligt och socialt påtagligt har förändrat människors vardagsliv. Tre frågeställningar ligger i avhandlingens fokus: Hur ser den process ut där Östersjöns kustlandskap efter kalla krigets slut nedrustas och omvandlas för att passa in i det nya Europas gemenskap? Vad betyder planeringens visioner för människors vardagsliv? Vilka delar av de militära landskapens förflutna lyfts fram respektive skjuts undan i omvandlingsprocessen till postmilitära landskap?

This thesis is about four small IT service firms with offices in Sweden and India. These four service firms set out to interact and collaborate between the offices, some more intensely and frequently than others. In the process of their internationalisation, they need to find ways, or to learn, how to collaborate in an international setting, including making use of physical as well as social proximity. In Proximity and Learning in Internationalisation - small Swedish IT firms in India, Westermark combines a discussion on proximities and processes of learning to present a more thorough understanding of how social proximity can develop over time, and furthermore, in what way social proximity matters for service firms working in an international setting. The qualitative exploration of the process of learning is inspired by 'communities of practice', and Westermark focuses on ways in which individuals at firms through social participation learn to collaborate across distance, and develop a common way of working together in an international setting. This thesis continues the vibrant discussion in economic geography on proximity as more than 'being there' in a physical sense. In this discussion, the understanding of proximity is as a metaphor of closeness, putting more emphasis on individuals and their experiences. In this thesis, experience of closeness is empirically explored through a longitudinal study. This includes trying to operationalise social proximity by exploring the experience of social proximity amongst the individuals at the case firms. More precisely, social proximity is conceptualised as individuals experiencing 'shared social familiarity'.

Internationella organisationer tycks få alltmer inflytande i dagens samhälle. De formulerar globala problemställningar inom områden som fred, hälsa, utbildning, jämlikhet, miljö och ekonomi. De initierar verksamheter och fattar beslut som når jordens alla hörn. Men hur utövas internationell politik och vilka är förutsättningarna? Genom en studie av Unesco och dess världsarvskonvention bidrar den här avhandlingen till svar på dessa frågor. Konventionen är en internationell lag för bevarande av natur- och kulturplatser som anses vara mänsklighetens gemensamma arv. Världsarvets villkor beskriver denna lags tillkomst, och hur arbetet med att välja ut och bevara natur- och kulturarv världen över går till. Författaren visar hur verksamheten bakom de officiella syftena präglas av konfliktfyllda och konkurrerande politiska och kommersiella intressen. I boken ställs frågan om intresset för världsarvet står att finna i konventionens grundtanke eller i andra intressen och skiftande bruk.

Denna avhandling handlar om utövare av orientalisk dans i Stockholm i början av 2000-talet. Studien fokuserar elever och lärare på kurser, med uppmärksamheten främst riktad mot den majoritet kvinnor som väljer att dansa orientaliskt utan att själva ha nära band med Mellanöstern eller Nordafrika. Vad är det som får dessa kvinnor att välja att utöva just orientalisk dans? Vad får de ut av det? Vilken är deras relation till Mellanöstern, den plats som betraktas som den orientaliska dansens hemvist? I avhandlingen beskrivs och analyseras utövandet av orientalisk dans på kurser och vid uppträdanden i Stockholm. I studien ingår också en skildring av några svenska dansares resa till Libanon. Det finns olika uppfattningar om hur orientalisk dans ska tolkas. Många dansare betraktar den som en skön träningsform som passar även för kroppar som inte motsvarar gängse västerländska skönhetsideal. I andra sammanhang kan dansformen betraktas som nästan liktydig med striptease. I avhandlingen diskuteras den komplexa relationen mellan å ena sidan de aktivas erfarenheter av att dansa och å andra sidan de olika sätten att beskriva och förstå kvinnlighet, Orienten och orientalisk dans. Karin Högström är etnolog och verksam vid Stockholms universitet.

Den här avhandlingen handlar om tre postmilitära landskap i Östersjöområdet: Dejevo på Ösel, Dranske på Rügen och Fårösund på Gotland. De kustnära orternas starka koppling till hot och försvar ledde till att de inför och under andra världskriget etablerades som garnisonsorter. Under hela kalla kriget var de, liksom stora delar av Östersjöns kustlandskap, starkt upprustade och i beredskap för krig. I och med kalla krigets slut har en omfattande internationell nedrustning inneburit fullständigt nya omständigheter för orterna, vilket rumsligt och socialt påtagligt har förändrat människors vardagsliv. Tre frågeställningar ligger i avhandlingens fokus: Hur ser den process ut där Östersjöns kustlandskap efter kalla krigets slut nedrustas och omvandlas för att passa in i det nya Europas gemenskap? Vad betyder planeringens visioner för människors vardagsliv? Vilka delar av de militära landskapens förflutna lyfts fram respektive skjuts undan i omvandlingsprocessen till postmilitära landskap?

This thesis is about four small IT service firms with offices in Sweden and India. These four service firms set out to interact and collaborate between the offices, some more intensely and frequently than others. In the process of their internationalisation, they need to find ways, or to learn, how to collaborate in an international setting, including making use of physical as well as social proximity. In Proximity and Learning in Internationalisation - small Swedish IT firms in India, Westermark combines a discussion on proximities and processes of learning to present a more thorough understanding of how social proximity can develop over time, and furthermore, in what way social proximity matters for service firms working in an international setting. The qualitative exploration of the process of learning is inspired by 'communities of practice', and Westermark focuses on ways in which individuals at firms through social participation learn to collaborate across distance, and develop a common way of working together in an international setting. This thesis continues the vibrant discussion in economic geography on proximity as more than 'being there' in a physical sense. In this discussion, the understanding of proximity is as a metaphor of closeness, putting more emphasis on individuals and their experiences. In this thesis, experience of closeness is empirically explored through a longitudinal study. This includes trying to operationalise social proximity by exploring the experience of social proximity amongst the individuals at the case firms. More precisely, social proximity is conceptualised as individuals experiencing 'shared social familiarity'.