Wingårdhs villor – serie

I den fjärde boken i serien om Wingårdhs villor är det dramatik från början. Gert och Karin Wingårdh köper torpet Äggdal, beläget mitt på en strandäng i naturreservatet Tofta utanför Göteborg. Det är en känslig plats med anor. Skyddad kulturmiljö. Vad ska Wingårdh hitta på här? Det undrar lokalpressen, grannar och politiker. Oron ligger tät över Lycke Socken, detta natursköna område sydost om Marstrand. Vad ingen vet är att här planerar Gert och Karin att rita och realisera sina egna drömma. Exakt hur det ska gå till vet inte ens paret själva. Det är mycket att ta hänsyn till. Strandskyddet, kulturmiljön, djur, människor och de egna visionerna. Gerts oberäknelighet. Karins starka vilja. Vad kan man tumma på för att få igenom bygglovet?

Historien är en berättelse om att ta ut svängarna, tänja på gränserna och utmana. Om lusten att forma och att upptäcka nytt. Om att rita och bygga ett alldeles vanligt (nåja), rött torp och fylla det med liv. Det här är berättelsen om hur allt gick fel, men kanske också helt rätt?

Karin och Gert Wingårdh är bägge arkitekter och utbildade vid Chalmers i Göteborg. De lever och ritar tillsammans sedan 1990. Karin är mer praktisk, fixar fel och byter proppar, Gert drömmer lite mera. Karins händer formar djurhuvud i papier-maché och flödar fram storskaliga akvareller. Gert formulerar ord, ibland direkt framför kameran i SVT:s serie Husdrömmar och ibland, som här, på papper. Tillsammans har de ritat ett tjugotal villor.

Andra böcker i serien: KristinaSandHansson

Villa Hansson är Gert Wingårdhs första hus. Och herr Hansson som beställt huset litar på honom till hundra procent. Det här ska bli något helt nytt, aldrig tidigare skådat. Men den unge arkitekten är helt oprövad och djupt okunnig. Allt bäddar för en total katastrof.

Året är 1977. Gert Wingårdh säger upp sig från tryggheten och startar Gert Wingårdh Arkitektur. Han är ung, oerfaren och på språng ut i livet som arkitekt. Nu ska han äntligen få designa sitt allra första hus. Det blir en personlig resa från en svensk västkust i dimma till det sublima zen i Japan och retur. Alltid på gränsen till katastrof.

Detta är den tredje delen i serien om Wingårdhs villor. Nu handlar det om HANSSON. En härligt naken och generöst skriven bok, lika mycket en sorts biografi, härligt transparent, som en tidsresa från trångboddhetens trettiotal till funktionalismens ordning och reda. Var sak på sin plats.

Formen är precis som SAND och KRISTINA bilderbokens med osminkade autentiska bilder så som vardagen kan te sig. Vi får ta del av illustrationer, bygglov och relationsritningar likt de vi möter i byggprocessen. Allt är på riktigt.

Ur boken

"Villan ska vara minst nittio tatami stor. En tatami är en mjuk (nja) matta av ris- och halmstrån innesluten i en träram. Det är människans mått som styr. En sovande människa ska få plats på en matta. Över tid har måttet stannat på 180 x 90 centimeter. I traditionella hus i Japan anges ett rums storlek ofta i antalet tatami. Ett litet rum är tre mattor 2,7 x 1,8 = 4,86 kvadratmeter. Det är två moduler bredvid varandra och en på tvären. Sedan kan det bli hur stort som helst. All planering är ett pussel av två aviga och en rät. Kanterna av mörkt trä, kontrasterar mot risstrånas beige ton. Grafiskt tydligt, små avvikelser och lika i alla hem. Det är inte exakt så herr Hansson vill ha det, men kan jag nytolka?"

Gert Wingårdh berättar om sina nollföreläsningar på Chalmers där han är hedersdoktor. Eleverna sitter på regissörsstolar ordnade i en halvcirkel. Han brukar be dem att följa hans exempel. De följer honom noga med blicken medan han lyfter den lilla pappmuggen med vatten över sitt huvud. Plötsligt vänder han den upp och ner och de ynka dropparna rinner in innanför hans svarta t-tröja, söker sig via ryggen till byxans linning. Hittar in under kalsongerna och ibland hela vägen ned till foten och sockan.

Exemplet visar, som Gert skriver: Arkitektur handlar ytterst om att hålla vattnet ute.

Andra böcker i serien: Kristina Sand Äggdal