JAMES I. ROBERTSON, JR., is Alumni Distinguished Professor of History at Virginia Tech. His books include General A. P. Hill: The Story of a Confederate Warrior, Soldiers Blue and Gray, and The Civil War Virginia: Battleground for a Nation.

• Chapter I.Organization of the Army of Virginia.—General R. E. Lee assigned to the Command of the State Troops.—Transfer to the Southern ConfederacyChapter II.General Lee retained in Richmond as Adviser to President Davis.—Disaster to the Confederate Forces under General Garnett.—General Lee sent to Northwest Virgina.—Lamentable Condition of Affairs in that Department.Chapter III.Strength and Positions of the Opposing Armies in Northwest Virginia.—General Lee determines to take the Offensive.—Ineffectual Attempt to carry the Positions held by the Federal Troops.—Responsibility for the FailureChapter IV.Affairs in Southwestern Virginia.—Want of Harmony between Generals Floyd and Wise.—General Lee Proceeds to that Section.—Preparations to resist General Rosecrans.—Retreat of the FederalsChapter V.General Lee repairs to Richmond.-He is ordered to the Department of South Carolina, Georgia, and Florida.—His Return thence to Richmond.—He is charged with the Control of the Military Operations of all of the Confererate Armies.—His Duties in that Position.—General Johnston wounded in the Battle of Seven Pines.—General Lee in Command of the Army of Northern Virginia.—The Seven Days'Battles around Richmond.—Strength of the Two Opposing ArmiesChapter VI.General Lee manoeuvres to effect the Withdrawal of General McClellan's Army.—Jackson engages Pope at Cedar Run, or Slaughter's Mountain.—Removal of the Federal Army from James River.—The Second Battle of Manassas.—The First Invasion.—Operations in Maryland.—McClellan in Possession of Lee's Order of Battle.—Boonesboro, or South Mountain.—Capture of Harpers' Ferry by Jackson's Forces.—Battle of Sharpsburg.—General Lee retires to Virginia.—Incidents illustrating the Devotion to Duty and Great Self-Control of the Confederate LeaderChapter VII.Battle of Fredericksburg.—Federal Army One Hundred Thousand strong: Confederate Army Seventy-eight Thousand strong.—Battle of Chancellorsville.—Federal Army One Hundred and Thirty-two Thousand strong: Confererate Army Fifty-seven Thousand strongChapter VIII.The Pennsylvania Campaign.—The Battle of Gettysburg.—Strength of the Opposing ArmiesChapter IX.General Lee retires to Virginia.—Affair at Bristoe Station.—The Tete-de-Pont.—Mine Run.—General Meade's Advance and Retreat.—Dahlgren's RaidChapter X.General Grant in Command of the Federal Army of the Potomac.—His Advance,—From the Wilderness to Petersburg.-Strength of the Two ArmiesChapter XI.Siege of Petersburg.—General Lee's Views as to the Removal of General Johnston from the Command of the Army of Tennessee.—Movements of Sherman's Army.—Inevitable Result of the Persistent Effort to hold Petersburg and RichmondChapter XII.Evacuation of Petersburg.—General Lee's Retreat up James River.—Appomattox.—Surrender.—General Lee goes to RichmondChapter XIII.General Lee indicted by the Grand-Jury at Norfolk.—His Advice to the Young Men of Virginia.—His Purpose to write a History of the Army of Northern Virginia.—His Desire to obtain Correct Information of the Strength of that ArmyChapter XIV.The Strength of the Army of Northern Virgina, taken from the Original Returns now on File in the Archive-Office of the War Department, Washington, D.C.Address on the Character of General Robert E. LeeNotesIndex

1. 2/5

   Ointressant redan under sin samtid

   Walter H. Taylor, aide-de-camp till general Robert E. Lee, befälhavare över sydstatsarmén Army of Northern Virginia (ANV), upptar sannerligen en unik plats i historien. Som Lees närmaste medhjälpare från 1862 till kapitulationen 1865 var Taylor i praktiken den individ vilken fick ANV att fungera. Lee är beryktad för att ha hållit sig med en underbemannad stab vilket gav Taylor än mer ansvar och arbetsuppgifter; Taylor var "först till sist, och närmast". Taylor är av historiker och forskare brukad som etablerad förstahandskälla, användes av samtiden som odiskutabel sista källa, och var den individ som hade sista ordet i "War of the Books" då det efter kriget blev dags för generaler från bägge sidor på östra krigsskådeplatsen att skriva sina redogörelser. När så Taylor 1877 efter allmän begäran författade egna memoarer begick Taylor misstaget att vilja sätta streck i debatten, begav sig till krigsarkivet i Washington och begärde ut vartenda register han kunde komma åt. "Four Years with General Lee" innehåller förvisso anekdoter uppskattade av eftervärlden men Taylor har fyllt sin bok med ändlösa listor, datum och förteckningar av inget nutida intresse, och idag saknar boken läsvärde. Samtliga värdefulla detaljer har av historiker plockats ut; resten av materialet tappade nyhetsvärde redan när upplagan låg i tryckpressen. Taylor var mycket stolt att han som första konfedererad, tack vare sitt renommé, gavs tillstånd av federala myndigheter att bruka National Archives inför arbetet med boken men redan samtiden kritiserade boken hårt, som mer liknade en lägesrapport än flytande text, och boken floppade. Generallöjtnant James Longstreet, en av huvudkaraktärerna i Taylors bok, och som befälhavare över ANV:s Första kår en av personerna vilken särdeles hade nytta av en redogörelse från Taylors, dömde: "om överste Taylor någonsin skriver ännu en bok om kriget, hoppas jag han berättar resten av historien". Är du genuin läsare av Amerikanska inbördeskriget, läs "Four Years with General Lee"; boken är referenslitteratur. Annars läs "Robert E. Lee, His Campaign in Virginia, 1861-1865" från 1906, boken Taylor efter all kritik faktiskt igen skrev om kriget. Den boken är allt "Four Years..." inte är - och mer.

   Pablo

   13 juli 2023