Conquest of Happiness

Gammal guide till lycka där många direktiv håller

Har genom intervjuer med honom, några av hans små essäer, andras sammanfattningar av honom samt det faktum att han inspirerat flera av mina idoler blivit ett fan av Bertrand Russell och har därför gett mig på att läsa honom. Och den första boken av honom som jag läste blev den här, The Conquest of Happiness. En bok vars ämne än i dag känns dagsaktuell. Och det var den också. Trots att boken snart är 100 år gammal (den kom ut 1930) så gör den flera observationer och kommer med råd som än idag är användbara. Det är fascinerande hur många av Bertrands tankar som stämmer med vad modern forskning visar om mental hälsa. Bertrand fokuserar i boken på vad den enskilde individen kan göra för sin lycka på egen hand. För även om det, som han erkänner, i de flesta fall skulle krävas stora, samhälleliga lösningar på problemen så kan fortfarande en rätt så välställd medelklassmänniska vara olycklig. Och för Bertrand finns det flera olika anledningar till detta, men också vägar ut, som han tar upp i boken. Självklart håller inte allt för modern granskning. Och visst är boken färgad av sin era, för även om Bertrand i mångt och mycket var före sin tid, så finns det bitar som när man läser den idag kan skava en smula. Men här är förorden av Daniel C. Dennett till stor nytta. Där påminner han oss om att sätta boken i sin kontext och som ett sätt för oss att se hur långt vi har kommit, samt påminna oss om att en del saker vi tar för givet idag säkerligen kommer att ses negativt på av våra barnbarn i framtiden. På så vis blir boken både en fascinerande tidskapseln och en bra självhjälpsbok. Den är också härligt skriven då Bertrand har en skön prosa och en varm, men witty, humor. Ett rent läsnöje som gjort mig sugen på mer av Bertrand Russell.

Morpheus