Perfection

En briljant satirisk kortroman

Perfection av Vincenzo Latronico är en briljant satirisk kortroman om missnöjda millennials undrar om det är lyckliga när de lever det perfekta livet efter algoritmens alla pekpinnar. Vi rör oss mellan det som varit det som pågår och det som väntar. Anna och Tom lever den moderna drömmen i Berlin. IT jobb, en bohemiskt perfekt lägenhet som gör sig väl på Instagram och som bnb, rätt sorts vänner, rätt restauranger och ett öppet sexliv där tanken ofta lockar mer än upplevelsen. Det finns en föreställning om hur man ska leva modernt hur friheten ska se ut och Anna och Tom följer den nästan plikttroget. Staden finns där som fond och motor. Berlin är inte bara en plats utan ett pågående projekt med något att konsumera och spegla sig i. Dagarna fylls av arbete framför skärmar, kvällarna av barer, gallerier och promenader genom kvarter bland jämlikar. Allt flyter in i ett oändligt flöde där ytan är central och där känslan av att ständigt vara ny aktuell uppdaterad blir ett krav. Latronico låter mig se sprickorna som växer. Fasaden gentemot andra de som väljer barn, återvänder hem eller stadgar sig. Relationerna dör men algoritmen ger Anna och Tom en känsla av att de är delaktiga i vännernas liv, men under ytan krackelerar något i Anna och Toms medvetande. Bilderna är perfekta men är de det? Romanen fungerar som en obehagligt träffsäker satirisk smocka. Det moderna livet som algoritmerna lärt oss att leva maximalt och rätt visar sig vara lika tomt och trevande som det mer traditionella Svenssonlivet bara med andra filter. Liksom många i sin generation är Anna och Tom beroende av sociala medier och söker mening i sina egna representationer. Den där kicken av ett lyckat inlägg den rastlösa impulsen att uppdatera antalet likes, att kontrollera, att mäta sitt värde i reaktioner blir en del av deras existens. Det finns något bekant kusligt i hur vardagen skildras. Det är ett liv som rymmer skönhet och njutning i form av små ritualer. Att koppla ned ta en drink, bläddra i en The New York Times tidning, kura ihop sig i soffan medan kylan hålls utanför. Men även dessa ögonblick känns inramade som scener att dokumentera och checka av snarare än att uppleva. Det här är i grunden en berättelse om två människor som lever nästan hela sina liv efter den moderna drömmen och om vad det gör med deras blick på sig själva och världen. De skapar optimerar men vad återstår när allt reduceras till bilder som inte känns äkta? Tid som rinner iväg medan reels visar katastrofer, influensers dansar och något lottar ut en vattenflaska. Perfection pekar inte ut en väg framåt. I stället lämnar den efter sig en gnagande känsla, en existentiell oro som dröjer kvar. Vad händer när ytan inte besiktas av någon? När det egna nuet förändras och blir främmande. För vad är egentligen det perfekta livet när främlingar inte överöser oss med likes?

Hjortronhyllan