”Det e’ en man utanför som slår min mamma.” Dessa ord kommer jag, Kjell Johnsen, aldrig att glömma. Efter att ha jobbat som polis i några år, blir man nog dessvärre lite hårdhudad. Sättet som dessa ord sades på fick mig att känna kalla kårar längs ryggraden. Det fick mig och mina två kollegor att hoppa in polisbilen och köra iväg så fort vi bara kunde. 
Tidigt en tisdags morgon en vecka före jul 2008, vaknade Bodø till avskyvärda nyheter. En kvinna hade blivit knivstucken. Hon dog på trappan till sitt eget hus – med barnen som vittnen.


I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

”Det e’ en man utanför som slår min mamma.” Dessa ord kommer jag, Kjell Johnsen, aldrig att glömma. Efter att ha jobbat som polis i några år, blir man nog dessvärre lite hårdhudad. Sättet som dessa ord sades på fick mig att känna kalla kårar längs ryggraden. Det fick mig och mina två kollegor att hoppa in polisbilen och köra iväg så fort vi bara kunde. 
Tidigt en tisdags morgon en vecka före jul 2008, vaknade Bodø till avskyvärda nyheter. En kvinna hade blivit knivstucken. Hon dog på trappan till sitt eget hus – med barnen som vittnen.


I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

”Det e’ en man utanför som slår min mamma.” Dessa ord kommer jag, Kjell Johnsen, aldrig att glömma. Efter att ha jobbat som polis i några år, blir man nog dessvärre lite hårdhudad. Sättet som dessa ord sades på fick mig att känna kalla kårar längs ryggraden. Det fick mig och mina två kollegor att hoppa in polisbilen och köra iväg så fort vi bara kunde. 
Tidigt en tisdags morgon en vecka före jul 2008, vaknade Bodø till avskyvärda nyheter. En kvinna hade blivit knivstucken. Hon dog på trappan till sitt eget hus – med barnen som vittnen.


I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.