Ur människovärlden : dikter

Ur okändheten kom jag

min plats blev i människovärlden

allt grymmare smakar den mig

men jag har bara den

jag har ingen annan att leva i.

Lennart Sjögrens dikter är mörka och illusionslösa: världen är grym både för människor och djur. Men dikterna är inte uppgivna. Hoppet om en annan ordning än den vi lever under måste gång efter annan avvisas av förnuftet, men låter sig ändå inte utrotas. Oväntade och oförklarliga öppningar mot ett slags försoning visar sig i dikterna - till exempel i en dikt med titeln Självantänt:

Försökte tända en eld

en ljusare eld

det blev ingen riktig eld

den slocknade snart sådana eldar är tvetydiga. Till sist

om inte annat i drömmen

En mörkare eld, en hetare.

Självantänd.