"Jag kliver på ett tåg och sitter kvar i vagnen tills det nått fram till en station som ligger ovan jord. Då blinkar jag till mot himlen och kliver ut på perrongen och inväntar ett annat tåg som på nytt ska ta mig ner i mörkret."

Tiggare utspelar sig i tunnelbanan, en underjordisk värld där andra människor och stämningar blir synliga än i den vanliga världen uppe på gatorna. Huvudpersonen är en ensam människa som följer sina medresenärer med blicken och lever sig in i deras öden ¿ inte minst blir han varse de talrika tiggarna, som får honom att grubbla över tiggandets och givandets komplicerade och ömsesidiga natur. Men han fantiserar också om ett möte med en människa som ska förändra hans liv och i fickan bär han sedan länge en slant som han vill ge åt den tiggare som djupast förtjänat den.Jan Henrik Swahns berättelse är laddad och gripande men helt osentimental. Utan att ge några enkla svar fångar den upp väsentliga och aktuella frågor om utanförskap och gemenskap, förödmjukelse och stolthet, om vad mänsklighet är.

"Jag kliver på ett tåg och sitter kvar i vagnen tills det nått fram till en station som ligger ovan jord. Då blinkar jag till mot himlen och kliver ut på perrongen och inväntar ett annat tåg som på nytt ska ta mig ner i mörkret."

Tiggare utspelar sig i tunnelbanan, en underjordisk värld där andra människor och stämningar blir synliga än i den vanliga världen uppe på gatorna. Huvudpersonen är en ensam människa som följer sina medresenärer med blicken och lever sig in i deras öden ¿ inte minst blir han varse de talrika tiggarna, som får honom att grubbla över tiggandets och givandets komplicerade och ömsesidiga natur. Men han fantiserar också om ett möte med en människa som ska förändra hans liv och i fickan bär han sedan länge en slant som han vill ge åt den tiggare som djupast förtjänat den.Jan Henrik Swahns berättelse är laddad och gripande men helt osentimental. Utan att ge några enkla svar fångar den upp väsentliga och aktuella frågor om utanförskap och gemenskap, förödmjukelse och stolthet, om vad mänsklighet är.

"Jag kliver på ett tåg och sitter kvar i vagnen tills det nått fram till en station som ligger ovan jord. Då blinkar jag till mot himlen och kliver ut på perrongen och inväntar ett annat tåg som på nytt ska ta mig ner i mörkret."

Tiggare utspelar sig i tunnelbanan, en underjordisk värld där andra människor och stämningar blir synliga än i den vanliga världen uppe på gatorna. Huvudpersonen är en ensam människa som följer sina medresenärer med blicken och lever sig in i deras öden ¿ inte minst blir han varse de talrika tiggarna, som får honom att grubbla över tiggandets och givandets komplicerade och ömsesidiga natur. Men han fantiserar också om ett möte med en människa som ska förändra hans liv och i fickan bär han sedan länge en slant som han vill ge åt den tiggare som djupast förtjänat den.Jan Henrik Swahns berättelse är laddad och gripande men helt osentimental. Utan att ge några enkla svar fångar den upp väsentliga och aktuella frågor om utanförskap och gemenskap, förödmjukelse och stolthet, om vad mänsklighet är.