Jan Henrik Swahn – författare

Den 7 april 1892 utexamineras Clara Smitt som fältskär. Fem år senare går hon som föreståndarinna för Saltsjöbadens sanatorium i giftastankar. Då bryter kriget ut mellan Grekland och Turkiet och Clara bestämmer sig för att resa till fronten och hjälpa till. Blivande maken Erland får ta hand om sanatoriet medan hon är borta.

I Grekland räddar Clara livet på sårade män. De egna behoven hinner hon sällan med. Det finns dock några kvinnor som hon börjar jämföra sig med och intressera sig för. En av dem är Kalliroi Parrén, den grekiska kvinnorörelsens viktigaste namn. Det är nästan så att hon glömmer bort Erland därhemma.

Tillbaka i Stockholm gifter Clara sig men äktenskapet blir olyckligt. Hon är alltför udda för sin tid. Erland sviker henne och Clara blir alltmer besatt av en enda sak. Att erkännas som vattenläkare.

Jan Henrik Swahn debuterade 1986 med romanen Jag kan stoppa ett hav och har sedan dess gett ut ytterligare tolv romaner. Han har skapat sig ett namn som författare av en rad färgstarka porträtt, människor präglade av utanförskap som vägrar att släppa taget om sina drömmar.

Systrarna Cathy och Sonja sjunger båda Edith Piafs sånger men bara en av dem blev sångerska. I Alexandria var Cathy den stora stjärnan. Snart ska hon fylla hundra och förväntar sig ett storstilat kalas. Kanske rent av i nattklubbslokalen som stått tom i tjugo år och där hon och hennes man stod för underhållningen. Men lillasysterns svartsjuka sätter käppar i hjulet för firandet. Varför kan inte hon för en gångs skull få sjunga? I bakgrunden bidar den mystiska Mary sin tid. Vad vill hon egentligen? Och varför hade Cathy två män boende hos sig?  I sin nya roman återvänder Jan Henrik Swahn till det kosmopolitiska Alexandria och skildrar en värld där minnen, begär och rivalitet flätas samman. Med lätt hand undersöker han gränserna mellan kärlek och habegär, det förflutnas bojor och nuets tristess.

Vad skulle hon själv vilja uppleva i himmelriket?

De ljuva stunderna, inget annat. En härlig kavalkad av ögonblick som alla har det gemensamt att hon spelar huvudrollen. Det är det som är den djupaste meningen med livet, att se till att man får ihop en berättelse man inte tröttnar på. Hon och Stefos. Luncherna med honom ett stenkast från Kornischen, då de planerade for framtiden. Det efterlängtade bröllopet, följt av framträdanden på en av Kairos exklusivaste nattklubbar. Applåderna när han klev ut på scenen och hon fortfarande stod kvar i kulisserna. Det oförglömliga Alexandria. Den sköna etiopiska prinsessan som förälskade sig i henne och förkrossad insåg att den utlovade lyxsviten i hennes palats skulle förbli tom. Sjökaptenen som försökte enlevera henne. De engelska officerarna som ville bjuda på champagne efter hennes framträdande. Alla ringarna som hon fick på sina fingrar. Och tiden som aldrig räckte till.