Jan Henrik Swahn – författare

Den 7 april 1892 utexamineras Clara Smitt som fältskär. Fem år senare går hon som föreståndarinna för Saltsjöbadens sanatorium i giftastankar. Då bryter kriget ut mellan Grekland och Turkiet och Clara bestämmer sig för att resa till fronten och hjälpa till. Blivande maken Erland får ta hand om sanatoriet medan hon är borta.

I Grekland räddar Clara livet på sårade män. De egna behoven hinner hon sällan med. Det finns dock några kvinnor som hon börjar jämföra sig med och intressera sig för. En av dem är Kalliroi Parrén, den grekiska kvinnorörelsens viktigaste namn. Det är nästan så att hon glömmer bort Erland därhemma.

Tillbaka i Stockholm gifter Clara sig men äktenskapet blir olyckligt. Hon är alltför udda för sin tid. Erland sviker henne och Clara blir alltmer besatt av en enda sak. Att erkännas som vattenläkare.

Jan Henrik Swahn debuterade 1986 med romanen Jag kan stoppa ett hav och har sedan dess gett ut ytterligare tolv romaner. Han har skapat sig ett namn som författare av en rad färgstarka porträtt, människor präglade av utanförskap som vägrar att släppa taget om sina drömmar.

Är det glädje som håller Lars vid liv? Eller en livslögn som ständigt börjar om, i trots mot det förfall som omger honom...

Vi möter Lars som en iakttagande och ensam tonåring under några öppna planlösa sommardagar, och 35 år senare som avsigkommen skrothandlare i Köpenhamn, upptagen med att skruva ihop en cykel åt en ung kvinna.

Den förbannade glädjen, Jan Henrik Swahns andra roman, är en berättelse om djup besvikelse och absurt hopp.

”Var håller du hus?Fattar du inte att jag älskar dig?”

skriver Kristina. Och så träffas de igen. I Paris. Eller i huset. Eller någon annanstans – kanske spelar det inte så stor roll. De vet ju att så ska det alltid vara.

Huset rymmer många kärlekshistorier, några av dem tragiska, så mycket av hans rötter. Här finns något att återvända till, att vila i, mellan mötena med Kristina. Ibland dyker hon oförmodat upp, kanske målar de ett fönster eller tänder en brasa. När hon kammar sig gnistrar solen i hennes långa röda hår; var hans mormors hår lika rött?

Om att inte kunna leva tillsammans, men inte heller kunna leva utan varandra handlar Jan Henrik Swahns roman Husets alla färger.

Upptakten i Jag kan stoppa ett hav är en långsam rörelse mot en liten normandisk by. Av olika skäl tvingas några udda människor, alla av fransk nationalitet, till uppbrott i sina liv. De vet inte vad de vill och vart de ska ta vägen, och det tycks som en ödets nyck att de alla dyker upp på en och samma plats.

I en rad förtätade episoder får vi så följa dessa människors nya liv i byn, och långsamt växer en bild fram av hur de går mot ett allt djupare förfall. Trots en stark livskänsla vacklar de till sist blint mellan ultrahögerns förföriska löften och det definitiva steget ut ur verkligheten.

Jan Henrik Swahn är född 1959 och uppvuxen i Köpenhamn och Malmö. Jag kan stoppa ett hav var hans debut.

"Jag har en karta i fickan men orkar inte veckla ut den och titta, det behövs inte heller, plötsligt vet jag hur jag ska ta mig till torget, jag springer vidare, springer tills jag får ont i bröstet och tvingas hämta andan. Svetten rinner nerför ryggen. Jag är alldeles het i ansiktet. Varför springer jag? Vad ska jag på torget och göra? Jag drar ner en gren och trycker ett stort regnvått löv mot pannan."

En ung man reser omkring i Polen på jakt efter kärlek och äventyr. Länge ser han inget annat än solkighet och tristess, men resans egen rörelse tycks förvandla honom och föra honom allt djupare in i landskapet. Ingenting är riktigt vad det verkar; bakom varje dråpligt äventyr döljer sig ett nytt.

Kärlek och äventyr, Jan Henrik Swahns tredje roman, är konkret och samtida, men rörlig och tidlös som drömmen.

Han föds med segerhuva, den fattige smedsonen som en gång ska kallas Lingonkungen. Han börjar med två tomma händer och skapar sig med idogt arbete ett företag och en position i samhället. Lingonexporten till Tyskland blir hans lyckokast, men hans rastlösa verksamhetsiver finner hela tiden nya projekt. Från lingon till bananer är steget inte långt.

Med stor inlevelse berättar Jan Henrik Swahn Oscar Johanssons framgångssaga - hans förmåga att övervinna nästan alla hinder framstår som oemotståndlig. Men berättelsen får alltmer en sorgsen underton. Vart tog den en gång så älskade hustrun vägen? Och vad tjänade egentligen all möda till?

Jan Henrik Swahn debuterade som författare 1986 med romanen Jag kan stoppa ett hav. Han är en psykologiskt inriktad författare och hans romanfigurer är ofta lite udda utkantsmänniskor som lever sina liv i marginalen. Skildringarna präglas av humor och respekt, och han skriver en mycket stilren och precis prosa. Lingonkungen publicerades första gången 2003

En gång var han byns hantverkare nummer ett. Nästan vartenda hus i gränderna vittnar om hans storhet. Men nu är Manolis trött. Han tar hand om sitt hus och sin lilla trädgård uppe på berget, dricker en öl eller två hos Jannis i backen eller tar en sväng med mopeden, hans femte och förmodligen sista. Så ofta han kan sover han i huset på berget. Bara när han är tvungen går han ner till huset där frun bor och sover över i sin sons rum, det enda rum som frun aldrig vistas i.Manolis är inte bitter och inte är han nostalgisk heller. De enda som fyller hans tankar är sonen och den vackra anarkisttjejen som dyker upp på ön varje sommar. Och så han själv, förstås, sådan han kunde ha blivit om han i sin ungdom hade köpt en åsna i stället för en moped. Men mest av allt lever Manolis i en dröm, och i den drömmen kommer alla hans uttjänta mopeder bakom knuten att repareras. Eller med andra ord: Återuppstå.

Manolis mopeder är en ömsint berättelse om en gammal grekisk man och en sorgesång över den by han växte upp i - en by som nästan inte längre finns kvar.

Jag har fjorton öre. Det är inte mycket. Jag har vaknat sent.

Anders Andersson är en ung man som inte vill leva samma usla liv som sina föräldrar. Han låter ord följas av handling och ger sig ut i världen med en enda föresats: att bli rik. Så värst långt kommer han inte. Och till slut är han tillbaka där han började: hos föräldrarna. Men nu har han en hemlighet. En dag ska alla få veta. En dag ska han träda fram. Och då kommer ingen längre att kunna skratta åt honom.

Pengarna är en djärvt anlagd berättelse om besatthet; där människans längtan efter kärlek, frihet och respekt gestaltas på ett nytt och oväntat sätt. Med stor inlevelse och kraft tecknar Jan Henrik Swahn ett porträtt av en udda människa på gränsen mellan originalitet och galenskap.

"Jag kliver på ett tåg och sitter kvar i vagnen tills det nått fram till en station som ligger ovan jord. Då blinkar jag till mot himlen och kliver ut på perrongen och inväntar ett annat tåg som på nytt ska ta mig ner i mörkret."

Tiggare utspelar sig i tunnelbanan, en underjordisk värld där andra människor och stämningar blir synliga än i den vanliga världen uppe på gatorna. Huvudpersonen är en ensam människa som följer sina medresenärer med blicken och lever sig in i deras öden ¿ inte minst blir han varse de talrika tiggarna, som får honom att grubbla över tiggandets och givandets komplicerade och ömsesidiga natur. Men han fantiserar också om ett möte med en människa som ska förändra hans liv och i fickan bär han sedan länge en slant som han vill ge åt den tiggare som djupast förtjänat den.Jan Henrik Swahns berättelse är laddad och gripande men helt osentimental. Utan att ge några enkla svar fångar den upp väsentliga och aktuella frågor om utanförskap och gemenskap, förödmjukelse och stolthet, om vad mänsklighet är.

Personerna i Jan Henrik Swahns nya roman vandrar men vet egentligen inte vart de är på väg. Cecilia, ensamstående mor till en pojke som inte pratar, längtar efter någon som kan få henne att skratta igen. Emil lämnar allt oftare den lägenhet han vet att han kommer att bli vräkt ifrån. En dag blir han vittne till en olycka och hamnar i kvinnligt sällskap. Martha är på flykt från en förlorad kärlek och letar efter en saknad far. Edit har länge levt innesluten i sig själv men när hon möter Nils, en annan inbiten solitär som följt i hennes spår, kastar kärleken omkull hennes invanda rutiner. Samtligas livshistorier snuddar vid varandra och tar en ny vändning efter ett möte med en gammal buss och dess chaufför. Vandrarna är en egensinnig samtidsroman. Med sin roande och oroande humor skildrar Jan Henrik Swahn några människor som tappat rytmen i sina liv men finner fram till nya och oväntade möjligheter.

Det lilla förebådar det stora. När Jan Henrik Swahn i december 2006 glömmer sin ljusröda dagbok på tåget är det bara början. En kort tid därefter förlorar han samtliga sina dagböcker, författade under trettio år, i en brand. Han beslutar sig för att skriva dem igen, på riktigt, i den ordning ödet skulle ha sorterat dem i. Målet är därmed inte att kronologiskt rekonstruera resultatet av det dagliga plitandet, utan att försöka gestalta själva livet såsom det tedde sig, utan att fastna i oviktigheter. Men vad är det som stannar i minnet? Och vad är egentligen liv och vad är roman?

Mitt liv som roman är en egensinnig, rolig och självutlämnande berättelse av en författare som redan tidigt förväntade sig av livet att det skulle vara lika spännande som hans romaner.

Telefonen ringer och det är stora nyheter: de har just blivit ägare till ett hus på en grekisk ö, ett hus med öns vackraste havsutsikt. Och det till priset för en etta i Märsta. Det är nästan för bra för att vara sant.

Men när herr Jannis, som byborna kallar honom, tar huset i besittning väntar honom flera obehagliga överraskningar: åtskilliga golvplankor är genomruttna, väggarna är fulla av sprickor och takbjälkarna så maskätna att han tvekar att gå in under dem. Och inte nog med det. Efter några veckors intensivt reparationsarbete dyker en kvinna upp i huset intill och hon gör honom redan på avstånd skräckslagen. Det är Drakkvinnan, och den grannfejd hon drar i gång uppnår snart osannolika höjder. Hennes hänsynslöshet kan till slut bara mäta sig med hans besatthet av hennes person.

Jan Henrik Swahns nya roman är genomsyrad av en närmast explosiv humor som får det absurda att verka fullständigt normalt. Världen är en omöjlig plats, ändå vill vi leva där.

Lite som Slas men ännu mer som Claes Hylinger - ljuvlig humor!

Systrarna Cathy och Sonja sjunger båda Edith Piafs sånger men bara en av dem blev sångerska. I Alexandria var Cathy den stora stjärnan. Snart ska hon fylla hundra och förväntar sig ett storstilat kalas. Kanske rent av i nattklubbslokalen som stått tom i tjugo år och där hon och hennes man stod för underhållningen. Men lillasysterns svartsjuka sätter käppar i hjulet för firandet. Varför kan inte hon för en gångs skull få sjunga? I bakgrunden bidar den mystiska Mary sin tid. Vad vill hon egentligen? Och varför hade Cathy två män boende hos sig?  I sin nya roman återvänder Jan Henrik Swahn till det kosmopolitiska Alexandria och skildrar en värld där minnen, begär och rivalitet flätas samman. Med lätt hand undersöker han gränserna mellan kärlek och habegär, det förflutnas bojor och nuets tristess.

Vad skulle hon själv vilja uppleva i himmelriket?

De ljuva stunderna, inget annat. En härlig kavalkad av ögonblick som alla har det gemensamt att hon spelar huvudrollen. Det är det som är den djupaste meningen med livet, att se till att man får ihop en berättelse man inte tröttnar på. Hon och Stefos. Luncherna med honom ett stenkast från Kornischen, då de planerade for framtiden. Det efterlängtade bröllopet, följt av framträdanden på en av Kairos exklusivaste nattklubbar. Applåderna när han klev ut på scenen och hon fortfarande stod kvar i kulisserna. Det oförglömliga Alexandria. Den sköna etiopiska prinsessan som förälskade sig i henne och förkrossad insåg att den utlovade lyxsviten i hennes palats skulle förbli tom. Sjökaptenen som försökte enlevera henne. De engelska officerarna som ville bjuda på champagne efter hennes framträdande. Alla ringarna som hon fick på sina fingrar. Och tiden som aldrig räckte till.

Den 7 april 1892 utexamineras Clara Smitt som fältskär. Fem år senare går hon som föreståndarinna för Saltsjöbadens sanatorium i giftastankar. Då bryter kriget ut mellan Grekland och Turkiet och Clara bestämmer sig för att resa till fronten och hjälpa till. Blivande maken Erland får ta hand om sanatoriet medan hon är borta.

I Grekland räddar Clara livet på sårade män. De egna behoven hinner hon sällan med. Det finns dock några kvinnor som hon börjar jämföra sig med och intressera sig för. En av dem är Kalliroi Parrén, den grekiska kvinnorörelsens viktigaste namn. Det är nästan så att hon glömmer bort Erland därhemma.

Tillbaka i Stockholm gifter Clara sig men äktenskapet blir olyckligt. Hon är alltför udda för sin tid. Erland sviker henne och Clara blir alltmer besatt av en enda sak. Att erkännas som vattenläkare.

Jan Henrik Swahn debuterade 1986 med romanenJag kan stoppa ett havoch har sedan dess gett ut ytterligare tolv romaner. Han har skapat sig ett namn som författare av en rad färgstarka porträtt, människor präglade av utanförskap som vägrar att släppa taget om sina drömmar.