Theodor Kallifatides – författare

"I början då jag var en främling som skulle erövra främlingskapet kastade jag mig över det nya språket likt en utsvulten hund över en saftig köttbit. Jag åt upp svenskan. Jag fyllde min mun med ord, tuggade dem, svalde dem. Jag tog vissa ord i min mun som praliner. Fors, älv, flod, fjäll, berg, hav, vik, sol, moln, regn, snö, dag, natt. Jag föll platt för den svenska naturens enstavighet.

Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet."

"Om man är invandrare och samtidigt inte beredd att möta det nya med välvilja och intresse, då är man dömd att hamna i samhällets utkanter; och om ett samhälle tar emot nya människor utan att vara berett att möta det nya hos dem, då blir det dömt att få problem.

Allt detta är egentligen självklarheter. Tyvärr verkar det nödvändigt att upprepa dem."

Det är så mycket man inte vet när man lämnar sitt land. Man anar inte att man bär med sig så många strukturer och spår i sin själ och att de slutligen får en att vara och förbli en främling i det nya landet; och när man inte längre är en främling i det nya landet har man blivit en främling för sig själv och då är man främling överallt."

Några smakprov ur Theodor Kallifatides avklarnade och nakna berättelse om främlingens villkor och möjligheter.

Theodor Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier – och blir alldeles vilsen. Kan han verkligen sluta skriva? Osäkert. Men kan han skriva? Det blir också allt svårare. Tills förlösningen kommer från alldeles oväntat håll.

Den dagen när jag kom hem satte jag mig framför datorn och skrev en mening som surrade i huvudet på mig som en hästfluga. Jag har faktiskt glömt vad det var, men det kändes nödvändigt att göra något med den. Det var en stor lättnad, som om min stumhets troll hade förbarmat sig över mig.

Ännu ett liv är det som växer fram när han hittat tillbaka till skrivandet igen. Det är en njutbar, lätt och filosofisk skrift om minnet och språket, kärleken och tidens gång. Ja, om själva livet.

Elena föds 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. Theodor Kallifatides nya roman följer henne från uppväxten tills idag, då hon bor i Stockholm och målar ikoner. Det är ett dramatiskt liv. Hon tvingas uppleva den nådelösa tyska ockupationen 1941 och det ännu mer nådelösa inbördeskriget som följde efter. År av avrättningar, politiska förföljelser, grymma förbrytelser och djup fattigdom tvingar henne att söka ett annat liv, först i Australien och sedan i Sverige.Berättelsen om Elenas liv blir en parallell till Greklands historia. Samtidigt är den en skildring av ett äktenskap. Elena gifter sig som mycket ung med skolläraren Giannis och de håller ihop trots alla påfrestningar. Deras långa samvaro ställs i kontrast till deras dotters bittra skilsmässa. Romanen berättar också den moderna emigrationens historia – till Australiens stora himmel och till Aachens mörka gruvor. Det är en trasig värld som ska sys ihop av ännu trasigare människor. Men Elenas kärlek till sin man och hans kärlek till henne håller livet upprätt, trots att en plågsam hemlighet kastar sin mörka skugga över henne. Med sina läppars svalka är berättad med humor och skönhet, sensuellt och kärleksfullt. Det är kort sagt en bok av Theodor Kallifatides.

Christo har lämnat sina föräldrar i Athen och flyttat till Stockholm. Det är sextiotal och det nya studielånet ger honom möjlighet att studera idéhistoria på universitetet – något han alltid velat göra.

Men han är alltför ensam i Stockholm. Det räckte inte att lära sig språket, han måste byta inälvor också. Grekland finns i hans hjärna och hjärta, i hans humor och i alla hans val, men när han möter Rania vänds alla begrepp upp och ned.

Kärlek och främlingskap är en varm och humoristisk berättelse om en passion med förhinder och om svenskar och invandrare i ett Sverige som fanns för inte så länge sedan.

"Gudarna har skapat världen och gjort sitt. Nu skall vi ställa den tillrätta!"

Så säger Herakles och tar på sig den uppgift som skulle göra honom till den störste av alla hjältar i mänsklighetens minne. Han genomkorsade världen och märkte den med sin kropp på samma sätt som två tusen år senare Kristus gjorde det med sin lära. Herakles var kroppens Kristus.Det outplånliga avtryck som Herakles lämnade hos människorna betalade han ett pris för: friheten, rättvisan, kärleken.Vi följer Herakles steg för steg: från osäker och stammande pojke till åldrande krigsherre. Kallifatides roman fångar, förstärker och förmedlar mytens skönhet.

Herakles är den mest populäre av alla grekiska heroer, en antik mytgestalt och son till Zeus och Alkmene. Han tvingades genomföra tolv storverk, bland annat att rensa kung Augias stall, fånga den vilda tjuren på Kreta, döda hydran vid Lerna och hämta amasondrottningen Hippolytes gördel. Samt avlösa Atlas som bärare av himlavalvet på sina skuldror.

"En lärd underhållning på hög nivå, en saga som blandar humor och tragik."Svenska Dagbladet

In this perceptive retelling of The Iliad, a young Greek teacher draws on the enduring power of myth to help her students cope with the terrors of Nazi occupation.

Bombs fall over a Greek village during World War II, and a teacher takes her students to a cave for shelter. There she tells them about another war—when the Greeks besieged Troy. Day after day, she recounts how the Greeks suffer from thirst, heat, and homesickness, and how the opponents meet—army against army, man against man. Helmets are cleaved, heads fly, blood flows. And everything had begun when Prince Paris of Troy fell in love with king of Sparta Menelaus’s wife, the beautiful Helen, and escaped with her to his homeland. Now Helen stands atop the city walls to witness the horrors set in motion by her flight. When her current and former loves face each other in battle, she knows that, whatever happens, she will be losing.

Theodor Kallifatides provides remarkable psychological insight in his version of The Iliad, downplaying the role of the gods and delving into the mindsets of its mortal heroes. Homer’s epic comes to life with a renewed urgency that allows us to experience events as though firsthand, and reveals timeless truths about the senselessness of war and what it means to be human.

Kära dotter, det smärtar mig att leva skild från din mor, från mina vänner, från mina läsare, från mitt land. Men mest smärtar det mig att leva utan dig. Att inte höra ditt skratt, att inte få torka dina tårar den dagen du fäller dem ­– och den dagen kommer alltid – att inte se dig drömma framför spegeln. Din mor fyllde min famn och mitt hjärta, men det är du som blev deras gräns. Mer än så kan jag inte älska.

Konsten att älska av den romerske poeten Ovidius är en av de mest lästa diktsamlingarna i världen. Men priset var högt. Kejsaren Augustus dömde honom till landsförvisning. Så kom en medelålders Ovidius till Svarta havet, till en liten ort där han måste börja ett nytt liv som en främling bland främlingar.Theodor Kallifatides följer denna kamp. Han har också mist sitt land, blivit tvungen att leva och skriva på ett annat språk.Brev till min dotter är sprungen ur hans hjärta. Här möter man allt som hör ett liv i exil till. Saknaden efter människorna och språket, efter hemlandets himmel och hav. Samtidigt drömmen om att börja leva på nytt, att inte förlora lusten till livet, att fortsätta sjunga trots att man gråter.

Frågan är om Kallifatides någonsin har skrivit naknare och vackrare.

Brev till min dotter är en storartad läsupplevelse, långt utöver det vanliga.

Afrodite? Vem var hon? Vad blev hennes öde? Tillbaka i Grekland återknyter Theodor Kallifatides till sitt första hemlands många myter och sagor. Har de något att säga oss också idag? Han sitter på sin mors balkong i Athen med sin bärbara dator i knät och mår mycket gott. Men han har just insett att han nu eller aldrig måste utforska myternas hemvist, sagornas landskap. Han ger sig ut. Och kommer rätt nära både nymfer och himmelens vrede. De klassiska berättarnas alla rövarhistorier och passionsdramer börjar sjuda i hans huvud. I den här essäboken bjuder Theodor Kallifatides på myternas blod, svett och tårar. Men också innerlig lojalitet, retande lust och oövervinnelig kärlek.

Det är nyårsnatt i Rinkeby. Något enstaka fyrverkeri lyser fortfarande upp himlen. Odysseas Christou står på sin balkong och röker en cigarett. Han och hans kvinna Adriana har skapat sig ett liv i Sverige. Ett grekiskt liv med nya förtecken. Men deras längtan efter en sannare tillhörighet består. Och just denna natt utplånas plötsligt deras starkaste länk till det svenska. En tunnelbaneolycka. Eller ligger det något annat bakom sonens plötsliga död? Det blir en mödosam, men ljusnande väg mot försoning med ödet. Theodor Kallifatides har den här gången skrivit en bred, rolig och djupt gripande roman om människors leda och lust. Invandrare i livet är vi alla.

Har kriminalkommissarie Kristina Vendel tappat stinget? Inte alls. Hennes kompetens sviktar inte. Men kollegerna på Huddinge-polisens rotel 6 har börjat undra vart hennes smittande skratt tagit vägen och var den bekymrade blicken i de grågröna ögonen kommer ifrån.Ett mycket delikat fall, som hon helst håller för sig själv, upptar hennes tankar. Brottsplatsen är nämligen hennes egen kropp. Och hon drömmer om hämnd.Men nya och alarmerande inslag i den undre världens brottslighet i dagens svenska samhälle kräver hennes insatser. Flera mord begås och miljöer som Solvalla, en stripklubb, Grand Hotel, ett sommarstugeområde vid sjön Gömmaren och Konserthuset visar sig vara bitar i ett och samma pussel. Spåren som rotel 6 följer ser ut att tillhöra en kvinnlig seriemördare. Samtidigt tar Kristina Vendels personliga liv en vändning som knappast förenklar utredningsarbetet.

"Om man väljer att se Kallifatides som en kriminalförfattare, så skiljer han sig från så gott som alla andra. Det viktigaste är att han skriver så oändligt mycket bättre." DN

Kallifatides deckare har även gjort succé i bland annat Tyskland, både hos kritiker och publik: "Kallifatides är en lidelsefull litterär pusselförfattare. Fortsätter han så måste nog Mankell maka på sig en smula.” Frankfurter Rundschau

”När jag var liten trodde jag att jag skulle dö före min mor i enlighet med att trädet överlever sin frukt.Med tiden insåg jag den rätta eller i varje fall naturliga ordningen, varpå jag fick ett nytt problem: hur skulle jag kunna tillfoga henne en sådan smärta som min död? Denna insikt tvingade mig till försiktighet och måttlighet även som barn. Mina lekar var aldrig särskilt våghalsiga, mestadels höll jag mig i hennes närhet, något som hon ibland ännu påpekar för mig när jag ringer till henne på lördagarna.Hon bor i Athen. Jag bor i Stockholm sedan fyrtiotvå år.”

”I år fyllde jag sextioåtta år och min mor nittiotvå. (…) Vi har blivit gamla båda två och det börjar bli bråttom att göra det jag länge har velat: att skriva om henne.”

Så säger Theodor Kallifatides i sin bok. Med sin fars efterlämnade livsberättelse i handen far han en tidig vårdag för att besöka sin mor i Athen. Det blir ett veckolångt möte där faderns historia varvas med samvaron med modern. Dråpliga, spännande och gripande scener från det förflutna och nuet griper in i varandra. Man skrattar och gråter om vartannat. Familjens ursprung klarnar, hemligheter blottläggs, minnen förstärks och kärleken till en mor gestaltas på ett oförglömligt sätt. Men också moderns kärlek till maken och sönerna växer fram som en stor, stilla flod i hennes ådror.

Mödrar och söner ansluter på ett fristående sätt till de hyllade Ett nytt land utanför mitt fönster (2001) och En kvinna att älska (2003). På oförglömligt sätt gestaltar Kallifatides moderns betydelse i sitt liv som son, och lyckats på ett märkvärdigt sätt skapa en allmängiltighet som berör djupt.

En svart plastsäck flyter tidigt i maj upp under en hängpil på Vårbyfjärdens södra strand. En ung kvinna har blivit brutalt mördad och dumpad i vattnet. Vad har egentligen hänt – och varför?Att ta reda på det blir en sak för Kristina Vendel, 33 år och nyutnämnd chef för Huddingepolisens rotel 6, och hennes medarbetare. Det hon tvingas ge sig in i kommer att beröra henne starkt. Existentiella frågor tränger sig före rationella.Theodor Kallifatides tänjer ännu en gång sina gränser - ger sig på en ny genre skulle man kunna säga - och hans första kriminalroman från 2000 är oavlåtligt spännande, underhållande och känslostark.

"Jag vet inte varför, men det första ord som kommer för mig när jag minns mötet med Olga är ’punkt’. En svart punkt. Hon kom in i det stora vardagsrummet, sade ingenting, stod vid sidan om som om vi andra var en mening och hon var punkten i slutet av den."Så började vänskapen mellan den 19-åriga Olga och författaren. Den varade i över trettio år. Den överlevde kärlekar och förälskelser, skilsmässor och passioner, långa resor och hårt arbete."Man kan inte vara vän med någon som man inte tycker om, medan det går alldeles utmärkt att vara förälskad i någon som man tycker är ett svin. På det sättet är vänskapen mer krävande än kärleken."Theodor Kallifatides reser en minnessten över sin väninna. Ibland får man tårar i ögonvrån och ibland skrattar man. Språket är naket och människorna naknare. Det är en vacker och enkel bok. En bok att älska.

"I början då jag var en främling som skulle erövra främlingskapet kastade jag mig över det nya språket likt en utsvulten hund över en saftig köttbit. Jag åt upp svenskan. Jag fyllde min mun med ord, tuggade dem, svalde dem. Jag tog vissa ord i min mun som praliner. Fors, älv, flod, fjäll, berg, hav, vik, sol, moln, regn, snö, dag, natt. Jag föll platt för den svenska naturens enstavighet.Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet." "Om man är invandrare och samtidigt inte beredd att möta det nya med välvilja och intresse, då är man dömd att hamna i samhällets utkanter; och om ett samhälle tar emot nya människor utan att vara berett att möta det nya hos dem, då blir det dömt att få problem.Allt detta är egentligen självklarheter. Tyvärr verkar det nödvändigt att upprepa dem." "Det är så mycket man inte vet när man lämnar sitt land. Man anar inte att man bär med sig så många strukturer och spår i sin själ och att de slutligen får en att vara och förbli en främling i det nya landet; och när man inte längre är en främling i det nya landet har man blivit en främling för sig själv och då är man främling överallt." Några smakprov ur Theodor Kallifatides avklarnade och nakna berättelse om främlingens villkor och möjligheter. Ett nytt land utanför mitt fönster utkom första gången 2001.

Sju timmar i paradiset? Theodor Kallifatides roman är samtida och sann. Det är en vardagsförankrad, roande berättelse om en handfull människor som man nästan tror att man känner. Här handlar det om otrohet, trädgårdsarbete och kanske ett gott vin. Ibland om sjuka barn - om man haft lyckan att få några - och om arbetslöshet. Men värre saker händer i ett till synes anständigt samhälle. Hela tiden. Mitt i denna samtid står Petra, en självständig 35-årig kvinna med ett viktigt jobb, framgångsrik man och tre härliga barn. En människa som vågar och vill pröva sina gränser. Som säger ja till passionen. De sju timmarna i paradiset. Men vad blir priset?

"Som vanligt iscensätter Kallifatides det moraliska problemet med en lätthet och ett skarpsinne som gör det till en njutning att läsa romanen."Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

"Det är så mycket levande läsning i Theodor Kallifatides böcker! ... De återger livets mångfald i smått och stort, de speglar skilda människor och situationer, de förmedlar yta och djup, de roar genom ironi och lek, de griper genom allvar och smärta."Gunnar Andersson, Jönköpings-Posten

Det börjar i Stockholm en skymningsgrå februaridag valåret 2006, men ska föra långt därifrån. Vid horisonten skymtar en tillflykt där rumänsk schlagermusik och mångbottnade Ovidius-citat båda ryms. Och där kanske något nytt inleds.     Femtiofemårige Georg Andreasson, chef för ABF i Stockholms län, står inför stora förändringar i livet. Ett avsked från en skör dansare till synes utan undanflykter och ett försiktigt närmande till en glittrande och undflyende yngre kvinna väntar. Ibland känner han sig gammal, men vill inte gärna erkänna det. Vardagens rutiner bryts, men närheten till en filosofiskt lagd vän och kollega består. Frågor om tillhörighet och utanförskap kräver svar. Värderingar ifrågasätts. Är politik och kultur oförenliga? Livet känns osäkert, men längtan, hopp och passion är starka drivkrafter. Snart kanske ljuset återvänder.

Med mild skärpa och skarp humor vävs här ett allvarsamt betraktande av samtiden samman med en bitterljuv kärleksskildring på ett svårslaget sätt.

En vacker augustisöndag störtar ett litet propellerplan från ett privat bolag, på väg från Amsterdam till Bromma flygplats, i sjön Getaren nära Lida gård. Vem fanns ombord? Sju kroppar dras upp ur vraket, fem män, en kvinna och en mörkhyad pojke i 12-13-årsåldern. Identifieringen av de vuxna var lätt, alla hade papper på sig. Men vem var pojken? Vem reste han med? Vem väntade honom?Just den här dagen är 33-åriga kriminalkommissarien Kristina Vendel ledig, men det blir hon och hennes medarbetare på Huddingepolisens rotel 6 som genast får sätta igång att utreda olyckan. Finns det någon koppling mellan de förolyckade? Vad har de haft för ärenden i Europa? Och framför allt: Vem är den sjätte passageraren?Spekulationerna sätter fart. Till myndigheternas krav på lösning av fallet fogas etiska frågeställningar som både ger privat växtvärk och får marken att gunga under fötterna på ganska många. Mörka, gåtfulla skeenden och strömningar i ett föränderligt Sverige blottläggs under oavbrutet stigande spänning.

Den sjätte passageraren är den andra kriminalromanen av Theodor Kallifatides - skriven med intelligens, känslighet och humor - där läsaren på nytt får möta Kristina Vendel, "en av de trevligaste nya bekantskaperna" i kriminalgenren, som det stod att läsa i DN när boken kom ut i inbunden form 2002.

Om livet i Jalós, en grekisk by nära Sparta på södra Peloponnesos, handlar denna roman. Tiden är 1941–1944, för Grekland som för så många andra länder den tyska ockupationens, hungerns, ofrihetens, grymhetens och rädslans år. Men också, alltmer, motståndets år.    Med humor, värme och förståelse berättar Theodor Kallifatides om byns invånare, deras passioner och idéer, deras drömmar och strävanden. Det är människor som kommer oss mycket nära. Där är den kättjefulle prästen, den tyskvänlige borgmästaren, den socialistiske läraren, slaktaren, smeden, bydåren, alla bönderna, kvinnorna, mödrarna.    De enskilda ödena framträder mot bakgrunden av det klassamhälle som Jalós utgör. Motsättningarna mellan bönder och herrar, ockupanter och ockuperade är många, starka och komplicerade. Och det är de som skapar spänningen i denna frodigt realistiska roman.

Jalos invånare kan andas ut ett ögonblick. Kriget är slut, tyskarna har lämnat Grekland. Men det varar inte länge. Vid horisonten tornar nya moln upp sig. Fascisterna tar makten, fria partisangrupper sätter sig till motvärn och grymma och blodiga uppgörelser skall på nytt dela det grekiska folket. I romanens och krönikans form ger Theodor Kallifatides ett panorama över de kaotiska åren 1944–1947. Ur ett myller av människor träder några fram i närbild: den gamle farbror Stelios som håller på att bli blind, läraren som släppts ur fängelset och kan återförenas med sin familj, hans yngste son Minos som upplever en växande kärlek till den judiska flickan Reveka, och många, många andra. ”Plogen och svärdet” är en fristående fortsättning av romanen ”Bönder och herrar”. Trilogin avslutas med ”Den grymma freden”.

Utlänningar är en roman om några grekiska invandrares möte med Sverige - på arbetsplatser, kaféer och gator. Skarpt och uppriktigt skildrar Theodor Kallifatides konfrontationen med myndighteterna och med likgiltigheten, men också med kärleken. Här finns misslyckandena; för några blir döden enda lösningen, för andra cynismen eller isoleringen. Och här finns kampen för att förbli och erkännas som människor, inte bara som arbetskraft. I Utlänningar står två processer i centrum: den att frigöra sig från ett land och den att anpassa sig till ett nytt. Svåra lojalitetsproblem - moraliska, psykologiska och existentiella - uppstår. Är anpassningen en seger eller ett nederlag?

I de båda romanerna Bönder och herrar och Plogen och svärdet har Theodor Kallifatides berättat om människorna i den grekiska byn Jalos under Andra världskriget. I Den grymma freden, den sista romanen i denna triologi, är kriget, även inbördeskriget, över. Partisanerna har kapitulerat för den kungliga armén, och tiden är inne att omskola folket till sanna, kristna greker. Från det nerbrända Jalos har pojken Minos med sina föräldrar flyttat till Aten. Fadern är utan arbete och familjen lever i knappa omständigheter, men att Minos skall gå i gymnasium är självklart, och det är upplevelserna på hans väg till det vuxna och illusionslösa livet som bildar huvudlinjen i boken. Minnet av den döda Reveka lever ännu hos honom, men småningom tar nya upplevelser av kärleken över. Och bland kamraterna i skolan och kvarteret sker invigelsen i vuxenlivet.

Likt Jalos i de båda tidigare böckerna bildar denna gång Aten, med dess uppvaknande efter kriget, bakgrunden till en krönika, där grymma scener och ömma, burleska och gripande, växlar med varandra i att väcka läsarens intresse och förståelse.

Theodor Kallifatides roman Kärleken är ett försök att kartlägga kärlekens landskap. Inte bara kärleken mellan man och kvinna utan även kärleken till vänner, kärleken till barn, kärleken till idéer och tankar.Berättaren är den snart fyrtioårige invandraren och filosofiläraren Laki Sarris. Han är gift med Lena, en öm och klok kvinna, invandrad från Finland, och de har ett barn tillsammans, den fyraåriga Johan, en begåvad, känslig pojke.Laki Sarris möter Li, som är svenska, ung, stark, vacker; ett löfte om ett annat liv. Därmed har dramat tagit sin början.Laki Sarris är dock inte de lätta lösningarnas man. Han rannsakar sin själ, han rannsakar sitt liv, han rannsakar kärleken; han sparar varken sitt huvud eller sitt hjärta. Hans värld skakas i sina grunder och därmed även läsarens.Theodor Kallifatides har med sina romaner om människorna i den grekiska byn Jalos - Bönder och herrar, Plogen och svärdet, Den grymma freden - vunnit en stor publik. Bönder och herrar har översatts till engelska och franska och ytterligare några språk.

En fallen ängel är en av Theodor Kallifatides starkaste skildringar av kärlekens och vänskapens hemligheter.

Berättaren, som är bosatt i Stockholm, får ett oväntat besök av sin grekiske vän Andreas. Tjugo år har gått sedan de träffades sist. En gång i ungdomen hade de inte bara älskat varandra utan också varit förälskade i samma kvinna, den gåtfulla, undflyende men självlysande Maria. Berättaren är märkt av tjugo års främlingskap, vännen är märkt av den grekiska militärregimens fängelser och tortyrexperter. Båda två är märkta av Maria. Vännernas möte, som varar en enda men mycket lång natt i Stockholm, blir en vandring genom helvetet och den enkla  lyckan; från en stilla smekning av dotterns hand till porrklubbarnas schizofreni.

En fallen ängel är en djupt gripande, överrumplande berättelse som ofta blixtrar till med ett stort skratt.

”Telefonsamtalet, som jag hade fruktat i arton års tid, kom kvällen den femtonde februari 1982.”   Så börjar Alki, en fyrtioårig författare av grekisk härkomst, sin berättelse om fadern, om hans liv och död. Det är Alkis bror som ringer från Aten för att tala om att fadern är mycket sjuk. När Alki kommer till Aten är fadern redan död.Brännvin och rosor är en starkt gripande, alldeles osentimental berättelse med mycken humor, ibland av det burleska slaget. Man möter detta redan i romanens början i skildringen av Cosimo, Alkis maffioso till svärfar, och i en dråplig scen med en kvinnlig kronofogde. Men ett centrum av allvar i berättelsen blir Alkis läsning av ett märkligt dokument som fadern skrivit om sitt dramatiska liv och om släktens historia i Turkiet och Grekland.Brännvin och rosor visar upp Theodor Kallifatides djupa och klara insikter och mästerliga berättarkonst.

Mannen låg vid min sida. Orörlig. Naken. Svettdroppar glänste på hans panna, belysta av skenet från eldstaden, de sög det till sig, förvandlades till en krans av eld.    Det var då jag hörde stegen. Jag stelnade till. Mannen andades djupt. Lugnt.    ”Det kommer någon!” sade jag.    ”Låt dem komma!” svarade han, ”Jag har väntat på dem i tjugofem år. De kommer aldrig tillräckligt nära!”    Sedan lade han sig på sin högra sida. Efter en stund hade han somnat. Han somnade alltid på höger sida.    ”Jag kan aldrig somna på mitt hjärta”, hade han förklarat för mig. ”Jag kan inte sova på mitt hjärta och mitt hjärta sover aldrig.”    Jag såg på honom. Försiktigt. Med en vag känsla av skam, som fick mig att halvblunda. Många män hade legat bredvid mig i samma oskyddade ställning. Mäktiga, rika, berömda män. Ett par kvinnor också.