En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt. Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter. Andrzej Tichý skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap.

”Författare som Tichý behövs för att hålla litteraturen vid liv. Med sitt frenetiskt borrande allvar, sin vägran att negligera lidandet, lyckas Tichý slå fram en tändande gnista i språkets fnöske.” Nils Schwartz, Expressen

En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt. Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter. Andrzej Tichý skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap.

”Författare som Tichý behövs för att hålla litteraturen vid liv. Med sitt frenetiskt borrande allvar, sin vägran att negligera lidandet, lyckas Tichý slå fram en tändande gnista i språkets fnöske.” Nils Schwartz, Expressen

En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt. Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter. Andrzej Tichý skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap.

”Författare som Tichý behövs för att hålla litteraturen vid liv. Med sitt frenetiskt borrande allvar, sin vägran att negligera lidandet, lyckas Tichý slå fram en tändande gnista i språkets fnöske.” Nils Schwartz, Expressen