Andrzej Tichý - Böcker

DEBUT

Vårt oåterkalleliga upphörande. Denna händelse bildar såväl start- som slutpunkt i Sex liter luft. Däremellan växer en apokalyptisk barndomsskildring fram. Vi möter ett barn, Ivan, som ställs inför det faktum att han befinner sig i en helt avfolkad tillvaro. Berättelsen rör sig sedan framåt dag för dag, för att samtidigt, som i en spegling, vecklas ut baklänges. Därtill möter vi det försvunna människosläktet i en schizofrent enstämmig kakofoni. Romanen försöker invertera det antropocentriska förhållningssätt till världen som ofta utmärker dylika Crusoeska motiv. Världen blir här en drakonisk samling djur och ting, där människan (liksom berättelsen själv) blottläggs som kropp, mönster och upprepning, för att slutligen upplösas i vad som framstår som livets första premiss: upphörandet.

För ytterligare information kontakta Åsa Lindström på 08 696 86 27. Pressbilder och omslag finns att hämta på www.albertbonniersforlag.se

Under en tropisk natt, när allt kan hända, går Tristan och Valeria på djupet med campingturen då Tristans föräldrar skulle visa honom blodmånen -- natten när allt började. Men minnet är bedrägligt och berättelsen lika full av olodade skikt som djuphavet. I skymningszonen, dit ljuset ännu når och studsar mot märkliga varelsers självlysande kroppar, uppstår nya sanningsanspråk och förvridna verkligheter. Hur går trauman i arv? Var går gränsen för ett liv utan tillgång till ljus?

Skymningszoner är en raffinerad roman som skapar sig själv på gränsen mellan självrannsakan och självbedrägeri.

Aleksander Motturi (f 1970) och Andrzej Tichý (f 1978) är båda flerfaldigt prisbelönta författare med verk i många olika genrer bakom sig. Skymningszoner är deras första gemensamma roman.

»Skymningszoners språk [är] återhållet, spänt, stramt poetiskt. Fjädrar fångas av vinden, tjärnar blänker till, dialogen vibrerar. I mötet mellan Motturi och Tichý uppstår en stillhet, ett glapp, en egen bioluminescens. Det är ett språk som skiner upp, som förmörkar, otryggt och precist i sin hantering av kontraster...« Judith Kiros, Dagens Nyheter.

»Inte många svenska romaner går in för att vara intellektuellt utmanande. Skymningszoner är ett undantag, omläsning, som pockar på analys och tolkning. Boken har många bottnar jag når inte alla, men förbereder mig redan för nästa nedstigning.« Martina Lowden, P1 Kulturnytt.

»Det är snyggt gjort, och projektet i sig reser intressanta frågor om skrivande och författarskap; denna roman med två författare kan ses som ett utbrytningsförsök i en tid besatt av autofiktion och författaren bakom verket.« Therese Eriksson, Svenska Dagbladet.

»... en reflekterande, allegoriskt färgad och metalitterär väv som Tichý och Motturi sveper om existensen, sanningssökandet och skrivandet, liksom frågorna om vad som formar livet och identiteten, lycka och olycka«. Cecilia Djurberg, Aftonbladet.

Personerna i dessa berättelser kämpar alla med att förhålla sig till de strukturer som skiktar världen och psyket. En man får ett utbrott på en buss. En socialrealist slår ihjäl sin vän med en hammare. En skyldig tjuv bedyrar sin oskuld. Städerskorna städar motvilligt vidare. Med tyngd såväl som humor skildras människor som fallit och som ännu väntar på att falla.

Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2025

Händelseboken är en svindlande mosaikroman om makt, maktlöshet och fantasins kraft. På en lekplats i Malmö tar en flicka livet av sig, med tabletter som hon stulit av sin mamma. En ung man upptäcker henne, men hämtar inte hjälp eftersom han inte vill ha med myndigheterna att göra. Några dagar senare hittas han, utslagen i en trappuppgång, av en före detta radikal författare på dekis, som låter honom sova ruset av sig på sin soffa. På något sätt hör deras liv ihop med en stor mängd människor och händelser, utspridda i tid och rum. En psykedelisk dödsdans, i vilken skarp samtidsrealism blandas med uppsluppen satir.

"Det är fantastiskt rikt. Triumferande. [...] Andrzej Tichýs nya roman är ett mörkt och majestätiskt manifest om vår stund på jorden." Dagens Nyheter, Jonas Thente

Nadia och Nadir möts några gånger i en park utanför sjukhuset där de är inlagda. Därefter kommer de att berätta sina historier. Båda har på skilda sätt präglats av 1900-talets stora krig och förbrytelser. Andrzej Tichý skriver en mättad, komplex prosa med få vilopunkter. Fält har imponerande rymd, lågmält ursinne och svindlande djupeffekter. En vacker, skrämmande roman, i vilken Europas moderna historia når sin kulmen i den privata psykosen. ”Jag drömmer dina drömmar om övergivna tullhus, om soldater i folktomma, regntunga miljöer, om ovårdade barn som röker cigaretter längre och tjockare än fingrarna som håller i dem, om kvinnor i hucklen som bär på nätkassar. Om alkoholiserade polismän och stora gäng av beväpnade tonårspojkar. Jag är dina ögon när du ser får som slaktas för att bli grillade över öppen eld, när du ser dammiga höns på karga fält och vindpinade betesmarker. Jag vill vara din kropp när du blir förolämpad av myndighetspersoner, när du blir förnedrad, slagen och torterad med hittills okända metoder…”