Under en tropisk natt, när allt kan hända, går Tristan och Valeria på djupet med campingturen då Tristans föräldrar skulle visa honom blodmånen -- natten när allt började. Men minnet är bedrägligt och berättelsen lika full av olodade skikt som djuphavet. I skymningszonen, dit ljuset ännu når och studsar mot märkliga varelsers självlysande kroppar, uppstår nya sanningsanspråk och förvridna verkligheter. Hur går trauman i arv? Var går gränsen för ett liv utan tillgång till ljus?

Skymningszoner är en raffinerad roman som skapar sig själv på gränsen mellan självrannsakan och självbedrägeri.

Aleksander Motturi (f 1970) och Andrzej Tichý (f 1978) är båda flerfaldigt prisbelönta författare med verk i många olika genrer bakom sig. Skymningszoner är deras första gemensamma roman.

»Skymningszoners språk [är] återhållet, spänt, stramt poetiskt. Fjädrar fångas av vinden, tjärnar blänker till, dialogen vibrerar. I mötet mellan Motturi och Tichý uppstår en stillhet, ett glapp, en egen bioluminescens. Det är ett språk som skiner upp, som förmörkar, otryggt och precist i sin hantering av kontraster...« Judith Kiros, Dagens Nyheter.

»Inte många svenska romaner går in för att vara intellektuellt utmanande. Skymningszoner är ett undantag, omläsning, som pockar på analys och tolkning. Boken har många bottnar jag når inte alla, men förbereder mig redan för nästa nedstigning.« Martina Lowden, P1 Kulturnytt.

»Det är snyggt gjort, och projektet i sig reser intressanta frågor om skrivande och författarskap; denna roman med två författare kan ses som ett utbrytningsförsök i en tid besatt av autofiktion och författaren bakom verket.« Therese Eriksson, Svenska Dagbladet.

»... en reflekterande, allegoriskt färgad och metalitterär väv som Tichý och Motturi sveper om existensen, sanningssökandet och skrivandet, liksom frågorna om vad som formar livet och identiteten, lycka och olycka«. Cecilia Djurberg, Aftonbladet.

En dag sitter han på vårdcentralen och får besked om att han drabbats av diabetes. Märkligt nog gör diagnosen honom inte alls modfälld. Han känner sig snarast nyförälskad och på ett konstigt sätt svävande. Problemet blir i stället vad han anser vara omgivningens offergörande förhållningssätt, sättet som de lider med honom och reducerar honom till en funktionsnedsättning. Han kallar fenomenet för "biomakt", fritt efter sin egen förståelse av den franske filosofen Michel Foucault. När hans flickvän Natacha Ilie får i uppdrag att planera en konstutställning i New York tar han tillfället i akt och går i exil. Målet är att fly alla medlidsamma och oroliga blickar, och där - i den toleranta mångfaldens metropol - föreställer han sig att diabeteserfarenheten äntligen ska kunna blomma ut. Det är där han ska få åtnjuta diabetes mellitus inneboende honungssötma utan att reduceras till ett offer för samhällets kontrollerande normaliseringsklor. Ändå går det inte riktigt som han tänkt sig. Kanske beror misslyckandet på Världsdiabetesdagen, ett stundande dubbelbröllop, Slavoj Zizek eller en viss hund som hela tiden dyker upp i berättelsens underjord.

I maj 2006 stod det i Aftonbladet: "Kvinnor föll för hans charm och blev av med allt de ägde. Biskopar och direktörer svindlades på miljoner."En man som kallar sig John Peter Daniels har deporterats från Hongkong till Indien, hans förmodade hemland. Han är sjuk, har inte lång tid kvar att leva. På ett sätt är han hemma överallt och ingenstans, som om platsen för hans hem saknar namn. Han talar många språk, gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska, men har inget äkta pass. Han förefaller lika väl bevandrad i kristendomen och islam som i världspolitiken, men har ingen formell utbildning. Ingen kommer till hans begravning på St. James kyrkogård i Baroda.Aleksander Motturi har med romanens hjälp spårat upp sin far, han som en dag övergav sin hustru och sina barn för att helt enkelt försvinna. Gå upp i rök. Bara för att återkomma i en svindlarhärva som blir förstasidesnyheter i alla svenska kvällstidningar.Så vem var mannen som påstås ligga begravd på St. James kyrkogård i Baroda? Han som gick under många namn i livet men som dog som John Peter Daniels? Är han ens död? Eller är också döden någonting som han fingerar för att kunna fortsätta med bedrägerierna?Aleksander Motturis mångbottnade roman följer dels en man vars hela tillvaro byggde på en märklig blandning av fullständig uppriktighet och lurendrejeri, dels på dem som levde i hans närhet, familjen som i alla år pendlat mellan att försöka förstå, att dra ett streck över det som hänt, att förlåta, börja om på nytt och att slutgiltigt och en gång för alla ta avstånd från honom.

Berättaren är författare och följer sin bror Kimo under hans sista tid i livet. Sjukhusbesöken, samtalen och de minnen deras möten väcker, ger en mångtydig bild av två bröder som vuxit upp vid klassamhällets skärningspunkter. Medan Kimo under hela sitt vuxna liv stupat ner i missbruk och kriminalitet, med olika vårdprogram och fängelsevistelser till följd, har författaren frigjort sig med akademiska studier och en lyckosam bostadskarriär.Scener om broderskap varvas med nedtecknade sessioner på divanen, anteckningar om berättarteknik, skrivandets villkor och de ångestfyllda problem författaren har med att slutföra sin roman. Var går skiljelinjen mellan att skriva en roman och återge verkliga händelser? Vilken rätt har författaren att skildra sin egen brors uppdaterade elände? Hur går det till när ett minne blir litteratur?Aleksander Motturis nya roman Broder bygger på starka observationer, tankeprocesser och reseberättelser och blir till en gripande sorgesång över en döende bror.

En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. "Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv", insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts ... vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas."Motturis språk har verkligen en förmåga att göra världen och de människor det behandlar intensivt levande." Svenska Dagbladet

I maj 2006 stod det i Aftonbladet: Kvinnor föll för hans charm och blev av med allt de ägde. Biskopar och direktörer svindlades på miljoner.En man som kallar sig John Peter Daniels har deporterats från Hongkong till Indien, hans förmodade hemland. Han är sjuk, har inte lång tid kvar att leva. På sätt och vis är han hemma överallt och inte någonstans, som om platsen för hans hem saknar namn. Han talar många språk, gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska, men har inget giltigt pass. Han förefaller lika väl bevandrad i kristendomen och islam som i världspolitiken, men har ingen formell utbildning. Ingen kommer till hans begravning på St. James kyrkogård i Baroda.Aleksander Motturi har med romanens hjälp spårat upp sin far, han som en dag övergav sin hustru och sina barn för att helt enkelt försvinna. Gå upp i rök. Bara för att återkomma i en svindlarhärva som blir förstasidesnyheter i alla svenska kvällstidningar.

En dag sitter han på vårdcentralen och får besked om att han drabbats av en kronisk och obotlig sjukdom. Märkligt nog gör diagnosen honom inte alls modfälld. Han känner sig snarast nyförälskad i diabetes mellitus och på ett konstigt sätt svävande. Han landar till slut i New York. Men det går inte riktigt som han tänkt sig. Kanske beror misslyckandet på Världsdiabetesdagen, ett stundande dubbelbröllop, Slavoj Zizek eller en viss hund som hela tiden dyker upp i berättelsens underjord.

En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. "Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv", insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts ... vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas."Motturis språk har verkligen en förmåga att göra världen och de människor det behandlar intensivt levande." Svenska Dagbladet

Rasism är ondska, mångkultur framtiden – ungefär så ser den etablerade sanningen ut. Men kanske är vurmen för mångkultur i själva verket också ett uttryck för ett diskriminerande skillnadstänkande? Genom en mängd exempel, hämtade från idéhistorien, populärkulturen och händelser i samtiden, utforskar Aleksander Motturi en av vår tids mest laddade politiska frågor.

Nyckelordet I Motturis kritiska studie av det välvilliga skillnadstänkande som genomsyrar samhället är ‘etnotism’ – en efterföljare till den rasism som förlorade sin rumsrenhet i och med nazismen: “Den här essän utgör inte ett försök att uttyda, omformulera eller sammanfatta den kritik som hörts under Mångkulturåret. Den är ett försök att skapa bättre förutsättningar att tyda det stora flertalets, mängdens, tystnad i detta sammanhang. Det är en mycket ambivalent tystnad som mer än någonting annat ger oss anledning att tänka över mångkulturalismens villkor mot bakgrund av dess historiska och filosofiska situation.” 

“Den främsta utvärderingen av mångkulturåret är inte den officiella, utan en briljant stridsskrift av filosofen och kulturarbetaren Aleksander Motturi. […] Motturi avslöjar bristen: verktygen man använder för att bryta segregeringen bidrar till att cementera den.” (Stefan Jonsson, DN)

“Etnotism handlar inte om Mångkulturåret eller integrationspolitik. Däremot lyfter den frågor om makt och ideologier. Den vill vidga ramarna när vi är begränsade av färdiga föreställningar. Den vill tänka nytt där hjulspåren är sönderkörda. Det behövs sådana här teoretiska blåslampor för att tända eldar runt den trubbiga, ofta välmenande, samhällspraktiken.” (Ira Mallik, AB)

“Blatte de Luxe är ingen parodi på sjukdomen, bara ytterligare ett symtom. Vad heter åkomman då? Nu har den äntligen fått ett namn: etnotism. En utförlig diagnos ställs i Aleksander Motturis utmärkta essä med samma namn. Parallellt med en exposé av rasismens och exotismens historia kartlägger han den metafysik som håller sitt grepp om oss.” (Alejandro Leiva Wenger, Arena)

Aleksander Motturi är filosof, verksam som konstnärlig ledare för Clandestinofestivalen. Han har tidigare givit ut Filosofi vid mörkrets hjärta – Wittgenstein, Frazer och vildarna (Glänta Produktion 2003), samt översättningar av bland andra Ludwig Wittgensteins Blå och bruna boken och Filosofi.

Förvaret är ett slutet rum där livet bevakas och språket bryter samman. På Förvaret verkar Migrationsverkets tappra riddare. På förvaret förvaras Utlänningen, dömd att deporteras ur landet enligt Utlänningslagen

Under en tropisk natt, när allt kan hända, går Tristan och Valeria på djupet med campingturen då Tristans föräldrar skulle visa honom blodmånen -- natten när allt började. Men minnet är bedrägligt och berättelsen lika full av olodade skikt som djuphavet. I skymningszonen, dit ljuset ännu når och studsar mot märkliga varelsers självlysande kroppar, uppstår nya sanningsanspråk och förvridna verkligheter. Hur går trauman i arv? Var går gränsen för ett liv utan tillgång till ljus?

Skymningszoner är en raffinerad roman som skapar sig själv på gränsen mellan självrannsakan och självbedrägeri.

Aleksander Motturi (f 1970) och Andrzej Tichý (f 1978) är båda flerfaldigt prisbelönta författare med verk i många olika genrer bakom sig. Skymningszoner är deras första gemensamma roman.

»Skymningszoners språk [är] återhållet, spänt, stramt poetiskt. Fjädrar fångas av vinden, tjärnar blänker till, dialogen vibrerar. I mötet mellan Motturi och Tichý uppstår en stillhet, ett glapp, en egen bioluminescens. Det är ett språk som skiner upp, som förmörkar, otryggt och precist i sin hantering av kontraster...« Judith Kiros, Dagens Nyheter.

»Inte många svenska romaner går in för att vara intellektuellt utmanande. Skymningszoner är ett undantag, omläsning, som pockar på analys och tolkning. Boken har många bottnar jag når inte alla, men förbereder mig redan för nästa nedstigning.« Martina Lowden, P1 Kulturnytt.

»Det är snyggt gjort, och projektet i sig reser intressanta frågor om skrivande och författarskap; denna roman med två författare kan ses som ett utbrytningsförsök i en tid besatt av autofiktion och författaren bakom verket.« Therese Eriksson, Svenska Dagbladet.

»... en reflekterande, allegoriskt färgad och metalitterär väv som Tichý och Motturi sveper om existensen, sanningssökandet och skrivandet, liksom frågorna om vad som formar livet och identiteten, lycka och olycka«. Cecilia Djurberg, Aftonbladet.

En dag sitter han på vårdcentralen och får besked om att han drabbats av diabetes. Märkligt nog gör diagnosen honom inte alls modfälld. Han känner sig snarast nyförälskad och på ett konstigt sätt svävande. Problemet blir i stället vad han anser vara omgivningens offergörande förhållningssätt, sättet som de lider med honom och reducerar honom till en funktionsnedsättning. Han kallar fenomenet för "biomakt", fritt efter sin egen förståelse av den franske filosofen Michel Foucault. När hans flickvän Natacha Ilie får i uppdrag att planera en konstutställning i New York tar han tillfället i akt och går i exil. Målet är att fly alla medlidsamma och oroliga blickar, och där - i den toleranta mångfaldens metropol - föreställer han sig att diabeteserfarenheten äntligen ska kunna blomma ut. Det är där han ska få åtnjuta diabetes mellitus inneboende honungssötma utan att reduceras till ett offer för samhällets kontrollerande normaliseringsklor. Ändå går det inte riktigt som han tänkt sig. Kanske beror misslyckandet på Världsdiabetesdagen, ett stundande dubbelbröllop, Slavoj Zizek eller en viss hund som hela tiden dyker upp i berättelsens underjord.

I maj 2006 stod det i Aftonbladet: "Kvinnor föll för hans charm och blev av med allt de ägde. Biskopar och direktörer svindlades på miljoner."En man som kallar sig John Peter Daniels har deporterats från Hongkong till Indien, hans förmodade hemland. Han är sjuk, har inte lång tid kvar att leva. På ett sätt är han hemma överallt och ingenstans, som om platsen för hans hem saknar namn. Han talar många språk, gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska, men har inget äkta pass. Han förefaller lika väl bevandrad i kristendomen och islam som i världspolitiken, men har ingen formell utbildning. Ingen kommer till hans begravning på St. James kyrkogård i Baroda.Aleksander Motturi har med romanens hjälp spårat upp sin far, han som en dag övergav sin hustru och sina barn för att helt enkelt försvinna. Gå upp i rök. Bara för att återkomma i en svindlarhärva som blir förstasidesnyheter i alla svenska kvällstidningar.Så vem var mannen som påstås ligga begravd på St. James kyrkogård i Baroda? Han som gick under många namn i livet men som dog som John Peter Daniels? Är han ens död? Eller är också döden någonting som han fingerar för att kunna fortsätta med bedrägerierna?Aleksander Motturis mångbottnade roman följer dels en man vars hela tillvaro byggde på en märklig blandning av fullständig uppriktighet och lurendrejeri, dels på dem som levde i hans närhet, familjen som i alla år pendlat mellan att försöka förstå, att dra ett streck över det som hänt, att förlåta, börja om på nytt och att slutgiltigt och en gång för alla ta avstånd från honom.

Berättaren är författare och följer sin bror Kimo under hans sista tid i livet. Sjukhusbesöken, samtalen och de minnen deras möten väcker, ger en mångtydig bild av två bröder som vuxit upp vid klassamhällets skärningspunkter. Medan Kimo under hela sitt vuxna liv stupat ner i missbruk och kriminalitet, med olika vårdprogram och fängelsevistelser till följd, har författaren frigjort sig med akademiska studier och en lyckosam bostadskarriär.Scener om broderskap varvas med nedtecknade sessioner på divanen, anteckningar om berättarteknik, skrivandets villkor och de ångestfyllda problem författaren har med att slutföra sin roman. Var går skiljelinjen mellan att skriva en roman och återge verkliga händelser? Vilken rätt har författaren att skildra sin egen brors uppdaterade elände? Hur går det till när ett minne blir litteratur?Aleksander Motturis nya roman Broder bygger på starka observationer, tankeprocesser och reseberättelser och blir till en gripande sorgesång över en döende bror.

En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. "Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv", insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts ... vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas."Motturis språk har verkligen en förmåga att göra världen och de människor det behandlar intensivt levande." Svenska Dagbladet

I maj 2006 stod det i Aftonbladet: Kvinnor föll för hans charm och blev av med allt de ägde. Biskopar och direktörer svindlades på miljoner.En man som kallar sig John Peter Daniels har deporterats från Hongkong till Indien, hans förmodade hemland. Han är sjuk, har inte lång tid kvar att leva. På sätt och vis är han hemma överallt och inte någonstans, som om platsen för hans hem saknar namn. Han talar många språk, gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska, men har inget giltigt pass. Han förefaller lika väl bevandrad i kristendomen och islam som i världspolitiken, men har ingen formell utbildning. Ingen kommer till hans begravning på St. James kyrkogård i Baroda.Aleksander Motturi har med romanens hjälp spårat upp sin far, han som en dag övergav sin hustru och sina barn för att helt enkelt försvinna. Gå upp i rök. Bara för att återkomma i en svindlarhärva som blir förstasidesnyheter i alla svenska kvällstidningar.

En dag sitter han på vårdcentralen och får besked om att han drabbats av en kronisk och obotlig sjukdom. Märkligt nog gör diagnosen honom inte alls modfälld. Han känner sig snarast nyförälskad i diabetes mellitus och på ett konstigt sätt svävande. Han landar till slut i New York. Men det går inte riktigt som han tänkt sig. Kanske beror misslyckandet på Världsdiabetesdagen, ett stundande dubbelbröllop, Slavoj Zizek eller en viss hund som hela tiden dyker upp i berättelsens underjord.

En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. "Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv", insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts ... vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas."Motturis språk har verkligen en förmåga att göra världen och de människor det behandlar intensivt levande." Svenska Dagbladet

Rasism är ondska, mångkultur framtiden – ungefär så ser den etablerade sanningen ut. Men kanske är vurmen för mångkultur i själva verket också ett uttryck för ett diskriminerande skillnadstänkande? Genom en mängd exempel, hämtade från idéhistorien, populärkulturen och händelser i samtiden, utforskar Aleksander Motturi en av vår tids mest laddade politiska frågor.

Nyckelordet I Motturis kritiska studie av det välvilliga skillnadstänkande som genomsyrar samhället är ‘etnotism’ – en efterföljare till den rasism som förlorade sin rumsrenhet i och med nazismen: “Den här essän utgör inte ett försök att uttyda, omformulera eller sammanfatta den kritik som hörts under Mångkulturåret. Den är ett försök att skapa bättre förutsättningar att tyda det stora flertalets, mängdens, tystnad i detta sammanhang. Det är en mycket ambivalent tystnad som mer än någonting annat ger oss anledning att tänka över mångkulturalismens villkor mot bakgrund av dess historiska och filosofiska situation.” 

“Den främsta utvärderingen av mångkulturåret är inte den officiella, utan en briljant stridsskrift av filosofen och kulturarbetaren Aleksander Motturi. […] Motturi avslöjar bristen: verktygen man använder för att bryta segregeringen bidrar till att cementera den.” (Stefan Jonsson, DN)

“Etnotism handlar inte om Mångkulturåret eller integrationspolitik. Däremot lyfter den frågor om makt och ideologier. Den vill vidga ramarna när vi är begränsade av färdiga föreställningar. Den vill tänka nytt där hjulspåren är sönderkörda. Det behövs sådana här teoretiska blåslampor för att tända eldar runt den trubbiga, ofta välmenande, samhällspraktiken.” (Ira Mallik, AB)

“Blatte de Luxe är ingen parodi på sjukdomen, bara ytterligare ett symtom. Vad heter åkomman då? Nu har den äntligen fått ett namn: etnotism. En utförlig diagnos ställs i Aleksander Motturis utmärkta essä med samma namn. Parallellt med en exposé av rasismens och exotismens historia kartlägger han den metafysik som håller sitt grepp om oss.” (Alejandro Leiva Wenger, Arena)

Aleksander Motturi är filosof, verksam som konstnärlig ledare för Clandestinofestivalen. Han har tidigare givit ut Filosofi vid mörkrets hjärta – Wittgenstein, Frazer och vildarna (Glänta Produktion 2003), samt översättningar av bland andra Ludwig Wittgensteins Blå och bruna boken och Filosofi.

Förvaret är ett slutet rum där livet bevakas och språket bryter samman. På Förvaret verkar Migrationsverkets tappra riddare. På förvaret förvaras Utlänningen, dömd att deporteras ur landet enligt Utlänningslagen