Ljusspel

Georg Wilhelm Pabst är en av stumfilmens mest legendariska regissörer, känd för att ha upptäckt Greta Garbo. När nazisterna tar makten i Tyskland flyr Pabst först till Hollywood, men efter att ha fått ett brådskande telegram från sin åldriga mor återvänder han med fru och son till sitt hemland Österrike – nu en stortysk provins. Fällan slår igen redan dagen efter deras ankomst. Tyskland marscherar in i Polen, andra världskriget bryter ut och gränserna stängs. För den store regissören väntar en djävulsdans i händerna på Goebbels och det nazistiska propagandaministeriet.

Med bedräglig lekfullhet vecklar Daniel Kehlmann ut en mardrömslik skildring av dominans och underkastelse, av självbedrägeri, rädsla och tyst våld. ”Ljusspel” är en roman om språkets och sanningens kollaps, och om konstens plats i ett totalitärt samhälle. Vad hände egentligen med mästerverket som Pabst spelade in i Prag samtidigt som striderna härjade i staden? Vilket svek mot all mänsklighet döljs av de för alltid förlorade filmrullarna?

"Sylvasst och underhållande vrider Kehlmann till ett verkligt öde i en makalös fiktion om kappvändare och maktkryperi." SR Kulturnytt

”Konstnärlig briljans innebär inte nödvändigtvis politisk ryggrad. Kehlmann, som med ’Ljusspel’ har skrivit en angelägen roman om det passiva medlöperiets skuld, har både och.” Göteborgs-Posten

”Som alltid är det en fröjd att läsa Kehlmann, ’Ljusspel’ är en gripande gestaltning av tiden.” Sydsvenskan

"Det är gastkramande, och Jesper Festins översättning lyckas fint med att förmedla den allt mer tryckande atmosfären i rummet ... 'Ljusspel' är en konstnärstragedi iscensatt som komedi. Resultatet är lysande, nästan 400 sidor skräckblandad underhållning." Borås Tidning

"'Ljusspel' är möjligen inte helt rättvis gentemot G W Pabst. Men den är oerhört bra." Svenska Dagbladet

"Kehlmann visar här upp hela sitt register. Situationskomiken glider utför, innan den plötsligt slår över i bitande tragik ...Till fullo bemästrar han sitt material. Det är nästan för skickligt gjort, för kontrollerat ekvilibristiskt. Men bara nästan." Dagens Nyheter

"Vältajmad är verkligen utgivningen av romanen. De auktoritära regimerna sprider sig, och även i Sverige har konstnärer anledning att fråga sig hur de kan förhålla sig till de nya maktordningar som växer fram. Därför är 'Ljusspel' verkligen läsvärd." Expressen

"Det som gör att 'Ljusspel' blir en sådan roman som tar tag i en om axlarna och skakar om en är att man inte är säker på om den verkligen handlar om nazismen. Känner man inte igen för mycket? Handlar den inte om vår tid? För tjugo år sedan skulle vi alla kunnat säga: jag skulle inte varit Pabst. Men nu? Romanen sträcker ut ett anklagande finger mot läsaren: vem är du?" Aftonbladet

"Jag är helt förbi. Vilket språk! Vilken puls! Vilket mästerverk!" Västerbottens-Kuriren