Daniel Kehlmann – författare

Georg Wilhelm Pabst är en av stumfilmens mest legendariska regissörer, känd för att ha upptäckt Greta Garbo. När nazisterna tar makten i Tyskland flyr Pabst först till Hollywood, men efter att ha fått ett brådskande telegram från sin åldriga mor återvänder han med fru och son till sitt hemland Österrike – nu en stortysk provins. Fällan slår igen redan dagen efter deras ankomst. Tyskland marscherar in i Polen, andra världskriget bryter ut och gränserna stängs. För den store regissören väntar en djävulsdans i händerna på Goebbels och det nazistiska propagandaministeriet.

Med bedräglig lekfullhet vecklar Daniel Kehlmann ut en mardrömslik skildring av dominans och underkastelse, av självbedrägeri, rädsla och tyst våld. ”Ljusspel” är en roman om språkets och sanningens kollaps, och om konstens plats i ett totalitärt samhälle. Vad hände egentligen med mästerverket som Pabst spelade in i Prag samtidigt som striderna härjade i staden? Vilket svek mot all mänsklighet döljs av de för alltid förlorade filmrullarna?

"Sylvasst och underhållande vrider Kehlmann till ett verkligt öde i en makalös fiktion om kappvändare och maktkryperi." SR Kulturnytt

”Konstnärlig briljans innebär inte nödvändigtvis politisk ryggrad. Kehlmann, som med ’Ljusspel’ har skrivit en angelägen roman om det passiva medlöperiets skuld, har både och.” Göteborgs-Posten

”Som alltid är det en fröjd att läsa Kehlmann, ’Ljusspel’ är en gripande gestaltning av tiden.” Sydsvenskan

"Det är gastkramande, och Jesper Festins översättning lyckas fint med att förmedla den allt mer tryckande atmosfären i rummet ... 'Ljusspel' är en konstnärstragedi iscensatt som komedi. Resultatet är lysande, nästan 400 sidor skräckblandad underhållning." Borås Tidning

"'Ljusspel' är möjligen inte helt rättvis gentemot G W Pabst. Men den är oerhört bra." Svenska Dagbladet

"Kehlmann visar här upp hela sitt register. Situationskomiken glider utför, innan den plötsligt slår över i bitande tragik ...Till fullo bemästrar han sitt material. Det är nästan för skickligt gjort, för kontrollerat ekvilibristiskt. Men bara nästan." Dagens Nyheter

"Vältajmad är verkligen utgivningen av romanen. De auktoritära regimerna sprider sig, och även i Sverige har konstnärer anledning att fråga sig hur de kan förhålla sig till de nya maktordningar som växer fram. Därför är 'Ljusspel' verkligen läsvärd." Expressen

"Det som gör att 'Ljusspel' blir en sådan roman som tar tag i en om axlarna och skakar om en är att man inte är säker på om den verkligen handlar om nazismen. Känner man inte igen för mycket? Handlar den inte om vår tid? För tjugo år sedan skulle vi alla kunnat säga: jag skulle inte varit Pabst. Men nu? Romanen sträcker ut ett anklagande finger mot läsaren: vem är du?" Aftonbladet

"Jag är helt förbi. Vilket språk! Vilken puls! Vilket mästerverk!" Västerbottens-Kuriren

För första gången sedan den internationellt hyllade ”Världens mått” (2007) återvänder Daniel Kehlmann till den historiska romanen och blåser liv i en gåtfull figur i den tyska folkloren. Tyll Ulenspiegels kringflackande liv som narr och sanningssägare sträcker sig över en epok och ett Europa präglat av ett ständigt krigstillstånd. Skärvor och skrönor fogas samman till en rik fresk över det trettioåriga krigets historia, där den mytomspunne Tyll Ulenspiegel alltid tycks dyka upp på ett hörn. Han möter såväl tidens huvud- som biroller – från den myndige kung Gustav II Adolf till den talande åsnan Origenes. ”Tyll” är en underhållande, spränglärd och storslagen pikareskroman om förställningskonstens makt och krigets förstörande kraft.

Georg Wilhelm Pabst är en av stumfilmens mest legendariska regissörer, känd för att ha upptäckt Greta Garbo. När nazisterna tar makten i Tyskland flyr Pabst först till Hollywood, men efter att ha fått ett brådskande telegram från sin åldriga mor återvänder han med fru och son till sitt hemland Österrike – nu en stortysk provins. Fällan slår igen redan dagen efter deras ankomst. Tyskland marscherar in i Polen, andra världskriget bryter ut och gränserna stängs. För den store regissören väntar en djävulsdans i händerna på Goebbels och det nazistiska propagandaministeriet.

Med bedräglig lekfullhet vecklar Daniel Kehlmann ut en mardrömslik skildring av dominans och underkastelse, av självbedrägeri, rädsla och tyst våld. ”Ljusspel” är en roman om språkets och sanningens kollaps, och om konstens plats i ett totalitärt samhälle. Vad hände egentligen med mästerverket som Pabst spelade in i Prag samtidigt som striderna härjade i staden? Vilket svek mot all mänsklighet döljs av de för alltid förlorade filmrullarna?

"Sylvasst och underhållande vrider Kehlmann till ett verkligt öde i en makalös fiktion om kappvändare och maktkryperi." SR Kulturnytt

”Konstnärlig briljans innebär inte nödvändigtvis politisk ryggrad. Kehlmann, som med ’Ljusspel’ har skrivit en angelägen roman om det passiva medlöperiets skuld, har både och.” Göteborgs-Posten

”Som alltid är det en fröjd att läsa Kehlmann, ’Ljusspel’ är en gripande gestaltning av tiden.” Sydsvenskan

"Det är gastkramande, och Jesper Festins översättning lyckas fint med att förmedla den allt mer tryckande atmosfären i rummet ... 'Ljusspel' är en konstnärstragedi iscensatt som komedi. Resultatet är lysande, nästan 400 sidor skräckblandad underhållning." Borås Tidning

"'Ljusspel' är möjligen inte helt rättvis gentemot G W Pabst. Men den är oerhört bra." Svenska Dagbladet

"Kehlmann visar här upp hela sitt register. Situationskomiken glider utför, innan den plötsligt slår över i bitande tragik ...Till fullo bemästrar han sitt material. Det är nästan för skickligt gjort, för kontrollerat ekvilibristiskt. Men bara nästan." Dagens Nyheter

"Vältajmad är verkligen utgivningen av romanen. De auktoritära regimerna sprider sig, och även i Sverige har konstnärer anledning att fråga sig hur de kan förhålla sig till de nya maktordningar som växer fram. Därför är 'Ljusspel' verkligen läsvärd." Expressen

"Det som gör att 'Ljusspel' blir en sådan roman som tar tag i en om axlarna och skakar om en är att man inte är säker på om den verkligen handlar om nazismen. Känner man inte igen för mycket? Handlar den inte om vår tid? För tjugo år sedan skulle vi alla kunnat säga: jag skulle inte varit Pabst. Men nu? Romanen sträcker ut ett anklagande finger mot läsaren: vem är du?" Aftonbladet

"Jag är helt förbi. Vilket språk! Vilken puls! Vilket mästerverk!" Västerbottens-Kuriren

Georg Wilhelm Pabst är en av stumfilmens mest legendariska regissörer, känd för att ha upptäckt Greta Garbo. När nazisterna tar makten i Tyskland flyr Pabst först till Hollywood, men efter att ha fått ett brådskande telegram från sin åldriga mor återvänder han med fru och son till sitt hemland Österrike – nu en stortysk provins. Fällan slår igen redan dagen efter deras ankomst. Tyskland marscherar in i Polen, andra världskriget bryter ut och gränserna stängs. För den store regissören väntar en djävulsdans i händerna på Goebbels och det nazistiska propagandaministeriet.

Med bedräglig lekfullhet vecklar Daniel Kehlmann ut en mardrömslik skildring av dominans och underkastelse, av självbedrägeri, rädsla och tyst våld. ”Ljusspel” är en roman om språkets och sanningens kollaps, och om konstens plats i ett totalitärt samhälle. Vad hände egentligen med mästerverket som Pabst spelade in i Prag samtidigt som striderna härjade i staden? Vilket svek mot all mänsklighet döljs av de för alltid förlorade filmrullarna?

"Sylvasst och underhållande vrider Kehlmann till ett verkligt öde i en makalös fiktion om kappvändare och maktkryperi." SR Kulturnytt

”Konstnärlig briljans innebär inte nödvändigtvis politisk ryggrad. Kehlmann, som med ’Ljusspel’ har skrivit en angelägen roman om det passiva medlöperiets skuld, har både och.” Göteborgs-Posten

”Som alltid är det en fröjd att läsa Kehlmann, ’Ljusspel’ är en gripande gestaltning av tiden.” Sydsvenskan

"Det är gastkramande, och Jesper Festins översättning lyckas fint med att förmedla den allt mer tryckande atmosfären i rummet ... 'Ljusspel' är en konstnärstragedi iscensatt som komedi. Resultatet är lysande, nästan 400 sidor skräckblandad underhållning." Borås Tidning

"'Ljusspel' är möjligen inte helt rättvis gentemot G W Pabst. Men den är oerhört bra." Svenska Dagbladet

"Kehlmann visar här upp hela sitt register. Situationskomiken glider utför, innan den plötsligt slår över i bitande tragik ...Till fullo bemästrar han sitt material. Det är nästan för skickligt gjort, för kontrollerat ekvilibristiskt. Men bara nästan." Dagens Nyheter

"Vältajmad är verkligen utgivningen av romanen. De auktoritära regimerna sprider sig, och även i Sverige har konstnärer anledning att fråga sig hur de kan förhålla sig till de nya maktordningar som växer fram. Därför är 'Ljusspel' verkligen läsvärd." Expressen

"Det som gör att 'Ljusspel' blir en sådan roman som tar tag i en om axlarna och skakar om en är att man inte är säker på om den verkligen handlar om nazismen. Känner man inte igen för mycket? Handlar den inte om vår tid? För tjugo år sedan skulle vi alla kunnat säga: jag skulle inte varit Pabst. Men nu? Romanen sträcker ut ett anklagande finger mot läsaren: vem är du?" Aftonbladet

"Jag är helt förbi. Vilket språk! Vilken puls! Vilket mästerverk!" Västerbottens-Kuriren

Arthur Friedland är en misslyckad författare som aldrig riktigt haft någon ordning på sitt liv. Allt förändras den dag han tar med sig sina tre söner till en eftermiddagsföreställning med en berömd hypnotisör. Arthur skryter med att vara immun mot hypnos, men hypnotisören bevisar motsatsen: Arthur får befallningen att förverkliga sina drömmar. Den natten tömmer han familjens bankkonto, tar sitt pass och försvinner, för att bli en framgångsrik författare.

Efter sig lämnar Arthur de tre sönerna, vars öde blir att fuska sig fram i livet. Martin Friedland är en blyg, överviktig katolsk präst som saknar Gudstro. Hans halvbror Eric är finansrådgivare, men har trasslat in sig i illegala affärer och har skulder upp över öronen. Erics tvillingbror Iwan började som konstnär, men tappade tron på konsten och är nu förfalskare.

Daniel Kehlmann har skrivit en berättelse full av svart humor om dessa tre bröder, som alla på sitt sätt är bedragare, hycklare, förfalskare. De har byggt upp bräckliga liv, som rasar omkring dem när katastrofen slår till. Det behövs bara ett ögonblicks ouppmärksamhet, en slump, ett felsteg, för att mardrömmen ska bli sann.

Det kan inte vara lätt att skriva en humoristisk roman om Guds död. Ändå verkar den tyske författaren Daniel Kehlmann ha lyckats med just det. – The Guardian

För första gången sedan den internationellt hyllade ”Världens mått” (2007) återvänder Daniel Kehlmann till den historiska romanen och blåser liv i en gåtfull figur i den tyska folkloren. Tyll Ulenspiegels kringflackande liv som narr och sanningssägare sträcker sig över en epok och ett Europa präglat av ett ständigt krigstillstånd. Skärvor och skrönor fogas samman till en rik fresk över det trettioåriga krigets historia, där den mytomspunne Tyll Ulenspiegel alltid tycks dyka upp på ett hörn. Han möter såväl tidens huvud- som biroller – från den myndige kung Gustav II Adolf till den talande åsnan Origenes. ”Tyll” är en underhållande, spränglärd och storslagen pikareskroman om förställningskonstens makt och krigets förstörande kraft.

Imagine being famous. Being recognized on the street, adored by people who have never even met you, known the world over. Wouldn’t that be great? But what if, one day, you got stuck in a country where celebrity means nothing, where no one spoke your language and you didn’t speak theirs, where no one knew your face (no book jackets, no TV) and you had no way of calling home? How would your fame help you then? What if someone got hold of your cell phone? What if they spoke to your girlfriends, your agent, your director, and started making decisions for you? And worse, what if no one believed you were you anymore? When you saw a look-alike acting your roles for you, what would you do?  And what if one day you realized your magnum opus, like everything else you’d ever written, was a total waste of time, empty nonsense? What would you do next? Would your audience of seven million people keep you going? Or would you lose the capacity to keep on doing it? Fame and facelessness, truth and deception, spin their way through all nine episodes of this captivating, wickedly funny, and perpetually surprising novel as paths cross and plots thicken, as characters become real people and real people morph into characters. The result is a dazzling tour de force by one of Europe’s finest young writers.

Measuring the World marks the debut of a glorious new talent on the international scene. Young Austrian writer Daniel Kehlmann’s brilliant comic novel revolves around the meeting of two colossal geniuses of the Enlightenment.     Late in the eighteenth century, two young Germans set out to measure the world. One of them, the aristocratic naturalist Alexander von Humboldt, negotiates jungles, voyages down the Orinoco River, tastes poisons, climbs the highest mountain known to man, counts head lice, and explores and measures every cave and hill he comes across. The other, the reclusive and barely socialized mathematician Carl Friedrich Gauss, can prove that space is curved without leaving his home. Terrifyingly famous and wildly eccentric, these two polar opposites finally meet in Berlin in 1828, and are immediately embroiled in the turmoil of the post-Napolean world.

Daniel Kehlmann masterfully weaves the fates of many historical figures into this enchanting work of magical realism and adventure. This account of the seventeenth-century vagabond performer and trickster Tyll Ulenspiegel begins when he’s a scrawny boy growing up in a quiet village. When his father, a miller with a secret interest in alchemy and magic, is found out by the church, Tyll is forced to flee with the baker’s daughter, Nele. They find safety and companionship with a traveling performer, who teaches Tyll his trade. And so begins a journey of discovery and performance for Tyll, as he travels through a continent devastated by the Thirty Years’ War and encounters along the way a hangman, a fraudulent Jesuit scholar, and the exiled King Frederick and Queen Elizabeth of Bohemia. Tyll displays Kehlmann’s remarkable narrative gifts and confirms the power of art in the face of the senseless brutality of history.