Efter de hyllade Vi måste ha protein och Rötter smälter återkommer Sara Hallström nu med en ny diktsamling, Torg, korg, eko.

Hennes nya diktsamling rör sig mellan plats och plats, röst och röst; ett eko lagt i en korg, buret över ett torg. Hon låter genom benhårt betraktande sviter väcka tanken om en dikt som förmår förklara sig själv. Med sin redan typiska musikalitet visar hon ännu en gång att hon tillhör en av den nya svenska poesins starkaste företrädare.

Efter de hyllade Vi måste ha protein och Rötter smälter återkommer Sara Hallström nu med en ny diktsamling, Torg, korg, eko.

Hennes nya diktsamling rör sig mellan plats och plats, röst och röst; ett eko lagt i en korg, buret över ett torg. Hon låter genom benhårt betraktande sviter väcka tanken om en dikt som förmår förklara sig själv. Med sin redan typiska musikalitet visar hon ännu en gång att hon tillhör en av den nya svenska poesins starkaste företrädare.