Min farsa var kommunist

”Min farsa var kommunist” är en milstolpe i författarskapet. Jag tror att Folkesson kan gå hur långt som helst."

Sydsvenskan

"Det bästa Folkesson skrivit sedan Kalmartrilogin, som inledde författarskapet och som den nya romanen på sätt och vis samtalar med när den fogar pappafiguren till den större berättelsen."

Svenska Dagbladet

"Dialogen mellan barn och vuxna har en rak och absurdistisk underton som ibland för tankarna till Tove Janssons ”Sommarboken”. Ja, det här är ännu ett porträtt av ännu ett barn som försöker närma sig en gåtfull och tufsig pappa. Ännu en bok där tiden håller på att rinna ut. Men i Tove Folkessons bok behöver man aldrig tvivla på kärleken."

Expressen

"Min farsa var kommunist" är ännu en ömsint Ölandssång - som bär hopp om att alla arv inte behöver föras vidare.

Sveriges Radio

”Pappas röst sjunger i mig som var det nyss vi satt vid elden här ute. Pojken var alldeles ny och jag fick höra skärvor av sådant som pappa själv bara fått brottstycken av.”

En dotter kånkar stenar i blåsten. Hon ska laga muren mellan sin tomt och pappans. Han som försvinner från radarn ibland. Plötsligt dyker han upp, arg och svettig och berättar om finska krig och hårda nävar. Hennes son slår ihjäl myror med en iver man bara kan hitta hos myrorna själva. Och på vägen till förskolan flyger stridsplanen lågt.

Genom alla tre drar skuggorna av det som ännu syns i pappans ögon, när han släpper allt han har för händer och bara glor, rakt in i elden.

Tove Folkessons nya roman Min farsa var kommunist är en berättelse om arv och frihet. Om en far som påstod att en annan värld var möjlig, och en dotter som försöker ta hand om den som finns. Där kajorna flyger norrut om kvällen, ljuset rusar över havet och det urgamla landskapet brer ut sig som en karg famn.