Det finns vissa författarskap man inte kommer ifrån. Kjell Askildsens är ett av dem. Han har i ett halvt sekel varit en av de främsta litterära rösterna i den nordiska litteraturen, och en oerhört viktig influens för många författare. En arvtagare till Tjechov och Hemingway, ofta jämförd med Raymond Carver men med en alldeles egen förtätad stil, präglad av både medmänsklighet och ironi.
Detta urval, i översättning av Ragnar Strömberg, har gjorts av författaren själv och har kompletterats med tre noveller ur den senaste samlingen.
Kjell Askildsen (f. 1929) debuterade som novellförfattare 1953, och har sedan dess givit ut ett dussintal novellsamlingar och romaner, senast samlingen Vennskapets pris 2015, som är representerad med tre noveller i detta urval. Han har belönats med en rad prestigefulla litterära priser, bland annat norska Kritikerpriset två gånger, och Svenska Akademiens nordiska pris 2009.
Det finns bra författare i Norge, och några få som är väldigt bra och så finns Kjell Askildsen.
Linn Ullman.
»Det blir lätt för många fina ord och för få enkla när man skall tala om den stora enkelheten i Askildsens konst. Texterna kommer med erfarenheter och fordrar eftersinnande svar. De är inga prosamaskiner och språkspelsuppvisningar utan prövar gång på gång fundamentala förhållanden människor emellan. Sådana som vi brukar tala om med begrepp som ärlighet, sanning, lögn, närhet och svek. Ord som vi tar i vår mun med både genans och värdighet och som gärna dämpas med citationstecken.
Kjell Askildsens novellkonst visar läsarna stor tillit. Den utgår från att erfarenheter kan delas, att lögnerna är många och att de sprider sig epidemiskt. Men också att klarsyn och lyhördhet kan befria.«
Tomas Forser, professor emeritus i litteraturvetenskap, i Dixikon
