”Får man säga svart?” är en fråga Barakat Ghebrehawariat får nästan varje gång han föreläser om rasism och språk. Frågan kommer i olika förpackningar, ibland är den ställd utifrån en empatisk nyfikenhet (”hur kan jag uttrycka mig på ett inkluderande sätt?”) och andra gånger med frustration (”men vad ska man säga då?”).

Barakat Ghebrehawariat har föreläst om frågor om rasism och språk i snart två decennier. I början av 2000-talet i små konferensrum för ideella organisationer som ofta ”betalade” i wraps och aktivt lyssnande. Idag är han verksam i en alltmer professionaliserad kunskapsindustri, för samtidigt som diskussionen om rasism i Sverige tycks alltmer polariserad finns ett enormt intresse av att prata om hur vi talar om hudfärg och ojämlikhet. Hur kommer det sig att det är så svårt att tala om?

”Får man säga svart?” är en fråga Barakat Ghebrehawariat får nästan varje gång han föreläser om rasism och språk. Frågan kommer i olika förpackningar, ibland är den ställd utifrån en empatisk nyfikenhet (”hur kan jag uttrycka mig på ett inkluderande sätt?”) och andra gånger med frustration (”men vad ska man säga då?”).

Barakat Ghebrehawariat har föreläst om frågor om rasism och språk i snart två decennier. I början av 2000-talet i små konferensrum för ideella organisationer som ofta ”betalade” i wraps och aktivt lyssnande. Idag är han verksam i en alltmer professionaliserad kunskapsindustri, för samtidigt som diskussionen om rasism i Sverige tycks alltmer polariserad finns ett enormt intresse av att prata om hur vi talar om hudfärg och ojämlikhet. Hur kommer det sig att det är så svårt att tala om?

”Får man säga svart?” är en fråga Barakat Ghebrehawariat får nästan varje gång han föreläser om rasism och språk. Frågan kommer i olika förpackningar, ibland är den ställd utifrån en empatisk nyfikenhet (”hur kan jag uttrycka mig på ett inkluderande sätt?”) och andra gånger med frustration (”men vad ska man säga då?”).

Barakat Ghebrehawariat har föreläst om frågor om rasism och språk i snart två decennier. I början av 2000-talet i små konferensrum för ideella organisationer som ofta ”betalade” i wraps och aktivt lyssnande. Idag är han verksam i en alltmer professionaliserad kunskapsindustri, för samtidigt som diskussionen om rasism i Sverige tycks alltmer polariserad finns ett enormt intresse av att prata om hur vi talar om hudfärg och ojämlikhet. Hur kommer det sig att det är så svårt att tala om?