Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

”Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande.”
Borås tidning

”I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans.”
Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation.”
Vi Läser

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap.
Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur. 
Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.

”trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. … Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt.”
Oline Stig – Tidningen Vi

”En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornick säger det bättre än de flesta.”
Barometern

”En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna.”
Helhetsbetyg: 5. BTJ

Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

”Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande.”
Borås tidning

”I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans.”
Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation.”
Vi Läser

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap.
Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur. 
Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.

”trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. … Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt.”
Oline Stig – Tidningen Vi

”En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornick säger det bättre än de flesta.”
Barometern

”En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna.”
Helhetsbetyg: 5. BTJ

Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

”Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande.”
Borås tidning

”I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans.”
Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation.”
Vi Läser

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap.
Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur. 
Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.

”trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. … Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt.”
Oline Stig – Tidningen Vi

”En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornick säger det bättre än de flesta.”
Barometern

”En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna.”
Helhetsbetyg: 5. BTJ