Vivian Gornick – författare

Vad kan samma text betyda när man är tjugo och förälskad, fyrtio och frånskild eller åttio plus och i ett tillstånd där man blickar tillbaka på livet? Helt olika saker, visar det sig.Vivian Gornick återvänder till böckerna som påverkat henne mest och följer sig själv som läsare genom åldrarna. I den föränderliga blicken på verken hon läser på nytt framträder hennes egen livshistoria: arbetarklasstjejen från Bronx som blev feminist, journalist och författare, som alltid drivits av att ifrågasätta och ompröva givna sanningar.På ålderns höst återkommer Gornick ofta i sina läsningar till människors kamp med kluvenheten inom dem: att vilja men inte kunna, att sitta fast, att vara avstängd från de känslor som ska hjälpa oss att uppleva livet fullt ut.

I Gornicks bibliotek finns Marguerite Duras och Natalia Ginzburg, D.H. Lawrence och Colette, Elizabeth Bowen och Doris Lessing, J.L. Carr och Pat Barker.

Med Aldrig färdig avslutar Vivian Gornick den löst sammanhållna trilogi om hennes eget liv som inleddes med Starka band och fortsatte med Den udda kvinnan och staden."Efter två hyllade böcker om sitt liv avslutar hon den löst sammanhållna trilogin med ytterligare ett insiktsfullt, välskrivet verk."Ingalill Mosander, Aftonbladet

"Hela hennes nya bok är ett hyllningstal till läsningen, den som får henne att 'känna kraften i Livet med stort L'."Maria Store, Smålandsposten

”Att som läsare ingå i dessa förväntningar väcker min läshunger. När jag efter drygt 150 sidor lägger ifrån mig Aldrig färdig är jag långt ifrån klar. Gornick har försett mig med en rad böcker att läsa eller läsa om - och goda anledningar att återbesöka favoriterna i min egen bokhylla.”Julia Svensson, Sydsvenskan

"För den som, precis som Gornick själv, ser litteraturen som en del av livet är detta förstås omistlig läsning. Men storheten ligger än mer i Gornicks förmåga att låta böckerna och hennes egen resa spegla varandra. Titeln är träffsäker; Aldrig färdig betyder både att den stora litteraturen tål att läsas om (och om igen), men kanske framför allt att man aldrig blir färdig med den personliga utvecklingen. Det är mästerligt fångat och förmedlat."5 av 5, BTJ

"Before I knew that I was Jewish or a girl I knew that I was a member of the working class." So begins Vivian Gornick's exploration of how the world of socialists, communists, and progressives in the 1940s and 1950s created a rich, diverse world where ordinary men and women felt their lives connected to a larger human project. Now back in print after its initial publication in 1977 and with a new introduction by the author, The Romance of American Communism is a landmark work of new journalism, profiling American Communist Party members and fellow travelers as they joined the Party, lived within its orbit, and left in disillusionment and disappointment as Stalin's crimes became public. From the immigrant Jewish enclaves of the Bronx and Brooklyn and the docks of Puget Sound to the mining towns of Kentucky and the suburbs of Cleveland, over a million Americans found a sense of belonging and an expanded sense of self through collective struggle. They also found social isolation, blacklisting, imprisonment, and shattered hopes. This is their story--an indisputably American story.

Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

”Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande.”Borås tidning

”I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans.”Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation.”Vi Läser

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap. Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur. Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.

”trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. … Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt.”Oline Stig – Tidningen Vi

”En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornick säger det bättre än de flesta.”Barometern

”En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna.”Helhetsbetyg: 5. BTJ

A vibrant, deeply human portrait of a woman dedicated to fierce protest against the tyranny of institutions over individuals, by the celebrated authorEmma Goldman is the story of a modern radical who took seriously the idea that inner liberation is the first business of social revolution. Her politics, from beginning to end, was based on resistance to that which thwarted the free development of the inner self. The right to stay alive in one’s senses, to enjoy freedom of thought and speech, to reject the arbitrary use of power—these were key demands in the many public protest movements she helped mount.Anarchist par excellence, Goldman is one of the memorable political figures of our time, not because of her gift for theory or analysis or even strategy, but because some extraordinary force of life in her burned, without rest or respite, on behalf of human integrity—and she was able to make the thousands of people who, for decades on end, flocked to her lectures, feel intimately connected to the pain inherent in the abuse of that integrity. To hear Emma describe, in language as magnetic as it was illuminating, what the boot felt like on the neck, was to experience the mythic quality of organized oppression. As the women and men in her audience listened to her, the homeliness of their own small lives became invested with a sense of drama that acted as a catalyst for the wild, vagrant hope that things need not always be as they were. All you had to do, she promised, was resist. In time, she herself would become a world-famous symbol for the spirit of resistance to the power of institutional authority over the lone individual.In Emma Goldman, Vivian Gornick draws a surpassingly intimate and insightful portrait of a woman of heroic proportions whose performance on the stage of history did what Tolstoy said a work of art should do: it made people love life more.

Unfinished Business: Notes of a Chronic Re-reader is Vivian Gornick’s celebration of passionate reading, of returning again and again to the books that have shaped her at crucial points in her life. In nine essays that traverse literary criticism, memoir, and biography, one of our most celebrated critics writes about the importance of reading - and re-reading - as life progresses. Gornick finds herself in contradictory characters within D. H. Lawrence’s Sons and Lovers, assesses womanhood in Colette’s The Vagabond and The Shackle, and considers the veracity of memory in Marguerite Duras’s The Lover. She revisits Great War novels by J. L. Carr and Pat Barker, uncovers the psychological complexity of Elizabeth Bowen’s prose, and soaks in Natalia Ginzburg, “a writer whose work has often made me love life more.” After adopting two cats, whose erratic behavior she finds vexing, she discovers Doris Lessing’s Particularly Cats.Guided by Gornick’s trademark verve and insight, Unfinished Business is a masterful appreciation of literature’s power to illuminate our lives from a peerless writer and thinker who “still read[s] to feel the power of Life with a capital L.”

For nearly fifty years, Vivian Gornick's essays, written with her characteristic clarity of perception and vibrant prose, have explored feminism and writing, literature and culture, politics and personal experience. Drawing writing from the course of her career, All That is Given illuminates one of the driving themes behind Gornick's work: that the painful process of understanding one's self is what binds us to the larger world.In these essays, Gornick explores the lives and literature of Alfred Kazin, Mary McCarthy, Diana Trilling, Philip Roth, Joan Didion, and Herman Melville; the cultural impact of Silent Spring and Uncle Tom's Cabin; and the characters you might only find in a New York barber shop or midtown bus terminal. Even more, All That Is Given brings back into print her incendiary essays, first published in the Village Voice, championing the emergence of the women's liberation movement of the 1970s.Alternately crackling with urgency or lucid with insight, the essays in All That Is Given demonstrate one of America's most beloved critics at her best.

For nearly fifty years, Vivian Gornick's essays, written with her characteristic clarity of perception and vibrant prose, have explored feminism and writing, literature and culture, politics and personal experience. Drawing writing from the course of her career, Taking a Long Look illuminates one of the driving themes behind Gornick's work: that the painful process of understanding one's self is what binds us to the larger world.In these essays, Gornick explores the lives and literature of Alfred Kazin, Mary McCarthy, Diana Trilling, Philip Roth, Joan Didion, and Herman Melville; the cultural impact of Silent Spring and Uncle Tom's Cabin; and the characters you might only find in a New York barber shop or midtown bus terminal. Even more, All That Is Given brings back into print her incendiary essays, first published in the Village Voice, championing the emergence of the women's liberation movement of the 1970s.Alternately crackling with urgency or lucid with insight, the essays in Taking a Long Look demonstrate one of America's most beloved critics at her best.

Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

”Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande.”Borås tidning

”I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans.”Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation.”Vi Läser

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap. Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur. Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.

”trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. … Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt.”Oline Stig – Tidningen Vi

”En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornick säger det bättre än de flesta.”Barometern

”En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna.”Helhetsbetyg: 5. BTJ