Gittan och gråvargarna

Rolig, fantasifull

Barnen älskar den, första valet att läsa varje kväll! Spännande, rolig och lämnar mycket åt barnen att fundera på och prata om.

Alexandra G

Flummigt och ogenomtänkt.

Hur tänkte författaren egentligen? Vill författaren uppmuntra barn att leka ensamma i skogen med vilda djur? Väldigt flummig och ogenomtänkt historia.

Carloz83

Gråvargarna är bussiga....

Aaron 3 1/2 år hade just börjat på nytt Dagis / Ur-och Skur, resan dit var först med buss och sedan en kort promenad igenom ett litet skogsparti. Aarons föräldrar är stadsmänniskor och hans erfarenhet av just skog var/är mycket liten. Skogen är skrämmande för en oerfaren treåring. Där finns vargar...( vad kommer det ifrån ? ) vi köpte Gittan och Gråvargarna som vi kände från tidigare barnbarn, läste med Aaron och situationen förbättrades, skpgen blev spännande, man kunde leta efter gråvargar...för dom är så bussiga - som Aaron uttryckte det ! Hälsar Aarons farmor Boken är trevligt pedagogisk, passar in i nutid och barns dagliga upplevelser, stimulerar - som här: tar bort rädsla, författaren övriga böcker är alla klart läsvärda och roliga. "Resor jag aldrig gjort" av Anna Högborg om Syborgs resa - underbar- oöverträffad, Pija Lindenbaum och Anna höglund tillhör våra allra bästa svenska barnboksförfattare/illustratörer....

Ewa

Flummig berättelse med oklart slut. Författarinnan blandar verklighet och fantasi på ett sätt så att man som läsare inte riktigt vet vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. Boken börjar med en realistisk skildring av en skogsutflykt med förskolan. Scenariot med förskolebarnet som tappas bort i skogen skildras däremot inte realistiskt alls. Att flickan fantiserar för att inte bli rädd uppfattas nog av många barn som positivt, men jag reagerar på att man varken reder ut historien i slutet eller tydliggör vad som är fantasi och vad som är verklighet. Mest skrämmande ur läsarens perspektiv är att det inte tydligt framgår att flickan kommer tillrätta i slutet. Som vuxen läsare är det därför lämpligt att lägga till lite själv för att avrunda på ett pedagogiskt sätt. Jag önskar att författarinnan hade resonerat på samma sätt. Kanske kan hon, liksom Elsa Beskow fick göra med katten i "Sagan om den lilla, lilla gumman", göra ett barnvänligt tillägg.

Anni

Gittan går vilse

Gittan är med sitt dagis och går vilse ensam i skogen där hon träffar på en flock med vargar som hon blir vän med och umgås med tills hon hittar fram till sitt dagis igen. Jag gillade inte att vargar var inblandade i historien, det kan ju kanske vara en diskussionspunkt för att tala med barnen om vad man ska göra om man går vilse och huruvida man kan umgås med vargar, men nej, jag gillade inte att den lilla tjejen hamnade i sällskap med farliga (vilket de inte var i boken, men de är ju i verkligheten) vargar.

anna83