En bädd av dun : Livet vid Gustaf III:s hov

Vid 1700-talets slut var det kungliga slottet i Stockholm en plats som sjöd av liv och aktivitet. Förutom att tjäna som bostad för Gustaf III och hans familj och delar av det förnäma hovfolket, rymde byggnaden Svenska Akademien och myndigheter som Högsta domstolen. Här vistades också arbetare – trappsopare, slottsknektar, skorstensfejare, vedbärare och silvertvätterskor – och en vanlig dag rörde sig ett par hundra personer i rummen och salarna.

I En bädd av dun berättar 1700-talskännaren Christopher O’Regan inlevelsefullt om människorna vid hovet, om ett liv fyllt av intriger, stel etikett och otympliga ceremonier, men där det även fanns plats för nöjen, kärlek och maskeradbaler. På sitt personliga vis, och med stöd av samtida källor och ögonvittnesskildringar, låter han oss ta del av Gustaf III:s vardag, från frukostvanor till politiska beslut. Vi får lära känna en mycket motsägelsefull kung, som genomförde två oblodiga revolutioner och startade ett krig, och som grundade Operan och Dramaten och själv skrev dramatik. Samtidigt som han banade väg för borgarklassen, omgav han sig helst med människor med tjusiga titlar och åt middag och klädde sig inför publik. Han beskrevs som både högdragen och älskvärd, lättstött och förlåtande. Och flera vittnar om hans ”förställningsgåva”, märkliga klädsmak och rastlösa personlighet – hans bibliotekarie kallade honom kort och gott för ”den ovanlige”.

Boken ger även en bild av den rådande tidsandan, influerad av franskt tänkande och kultur. Hur klädde man sig och vad åt man? Hur såg det ut på slottet och i dess omgivning? Vilka ingick i kungens närmaste krets och vad krävdes av dem?