Berömda män som varit i Sunne

August-priset för bästa svenska roman 1998

"Det är en gåva och en nåd att få ta del av Göran Tunströms humor och humör" ÖCEn septembervecka i slutet av sextiotalet får den värmländska köpingen Sunne oväntat besök. Besökaren kommer bokstavligen från månen; till Sunne, där astronauten varit i sin ungdom, anländer han med sin mors aska, som följt honom genom världsrymden.Detta är upptakten till den historia som Stellan Jonsson Lök, autografjägare och ensamstående butiksinnehavare, berättar i Göran Tunströms senaste roman Berömda män som varit i Sunne. Det är en berättelse om världsrymden och människosjälen, det löjliga och det storslagna, heligt och profant, drömmar och tillkortakommanden. Förutom astronauten Ed Oldin och Stellan Jonsson Lök, möter vi hötorgsmålare Pihlgren, prosten Cederblom, den blonda Isabelle, redaktör Gobi Fransson och Lena Vergelius - vägvisare i själens rymder.Göran Tunström är tillbaka i Sunne, Universum, för att forsätta berättelsen om de människor som vi skymtade redan i Juloratoriet och Tjuven. Berömda män som varit i Sunne är en roman där medkänslan är lika stark som fabuleringsglädjen.

"Det är orden, berättelsen, som gör den ena eller andra platsen utkorad. Och det är Göran Tunström som med sina tragiska men lysande berättelser utkorar sitt eget Betlehem." DN"Med en aldrig sviktande träffsäkerhet fångar han människans tillkortakommande inför det enda som har riktig substans i livet - den oförbehållsamma kärleken." Skånska Dagbladet"en sällsynt balans mellan form och innehåll, mellan människa och sökande själ ..." GP

Ur boken: "Det hände den septembervecka för trettio år sedan när Harald Pihlgren tog livet av sig, att vi fick oväntat besök. Det var på Haralds femtioårskalas. Ett hällande månljus över grusplanen framför kyrkporten, över det dukade bordet och stolarna i röd plysch som Cederblom släppt till. Men det var inte han som - just när ett flygplan dånade förbi vid sidan av kyrktornet - släpade dem uppför backen. Inte han som dukat: pyramider av rosenfärgade räkor, stinna av romkorn, glasskålar med gurkor från Rumänien, bröd av vitaste vete, sillar, korvar från Polen, ostar, laxskivor. Hela dagen hade jag arbetat med att komponera maten. Det blir gärna så när man är ensamstående butiksägare. Det är lätt att säga till en sådan: 'Du hittar säkert några riktigt fina överraskningar bland hyllorna.'(...)Det var då han steg fram, Besökaren. Ur kyrkans skuggor vacklade den sorglige figuren fram: stinkande av sprit, blodig i ansiktet, blodig på skjortbröstet, och med ett frackskört släpande som en trasig svalvinge efter sig."