Ordet "solidaritet" är ett märkligt ord, på samma gång älskat och föraktat. Det har gjort en lång resa sedan det tog plats i Napoleons berömda civillag. Det har befunnit sig på revolutionens barrikader och firats furstligt i salongerna i Paris, och Roms påvar har med välbehag tagit det i sin mun. Men det har också varit en trogen kamrat för fattiga arbetare och förföljda fackföreningar och en avskydd motståndare för många av världens stora.I dag håller ordet åter på att komma i fokus, men meningarna om vad solidaritet innebär skiftar. Är det enbart en känsla av samhörighet eller ett starkt band som håller samman grupper, klasser eller hela samhällen? Kan solidaritet skiljas från välgörenhet? Kan man vara solidarisk med hela mänskligheten? Så lyder några av de frågor Sven-Eric Liedman ställer i denna klargörande och uppfordrande essä.

PS. Första ledet i titeln är ett citat ur en dikt av Gunnar Eklöf.