Förväxlade begrepp

Det är mycket beklagligt att Herngren inte ägnat minsta lilla stund åt, åtminstone lite researcharbete om vad som gäller kring förskolans verksamhet och personal. Vad jag förstår utspelar sig denna historia efter läroplanens införande i förskola, alltså efter -98. Herngren blandar hela tiden ihop begreppen daghem och förskola. Barnverksamhet för de yngre åldrarna kallades för daghem innan läroplanen fr. -98 kom att gälla. Då övergick begreppet daghem till förskola istället och det blev krav för förskollärare att följa läroplanen och dokumentera verksamhetens lärande. Att kalla universitetsutbildade pedagoger för "dagisfröknar" är ett hån mot en hel yrkeskår! Detta gör Herngren i var och varannan mening! Det är fruktansvärt slarvigt och irriterande! Varför har ingen läsare reagerat på detta tidigare? Herngren beskriver Ingrids våndor, ångest, besvär och fullständiga självförnekelse på ett övertygande sätt. Nästan alla i hennes omgivning är medberoende. Den enda som tar avstånd från detta medberoende är Ingrids exman och han får oförtjänt mycket kritik från Ingrid. Tyvärr kan jag bara ge boken två stjärnor, dels pga. slarvet med att Herngren inte kan hålla isär begreppen daghem och förskola och dels för att det blir för mycket ältande av exakt samma våndor som hon redan beskrivit ett otal gånger i berättelsen.

Lise