Så länge solrosorna blommar

Till den sömniga byn Grez kommer Elisabet, fräknig 49-årig fotograf från Göteborg. Grez, som ligger söder om Paris vid Loings strand, var känd som konstnärskoloni på 1800-talet med Carl Larsson i centrum. Det berömda ljuset finns kvar och i det renoverade hotellet bor svenska konstnärer på stipendium. Men Elisabet har kommit för solrosornas skull, vilket väcker förundran och munterhet hos byborna.

Elisabet växe upp i Göteborg. Efter faderns död har hon hittat några akvareller som tyder på att han haft ett hemligt liv just i Grez. Bland människorna som befolkar det lilla torget med bykrogen finns en annan främling, Bernard, en sliten fd cirkusartist som också har kommit till byn för att finna spår av en förgången tid. Även Bernard har ett förflutet i Göteborg. Elisabet har beslutat sig för att inte bli förälskad den här sommaren, ett nöje som hon annars brukar unna sig när hon inte har något särskilt för sig. Liksom Elisabet är Bernard bra på att ta till lögner när det hettar till i livet.

Så länge solrosorna blommar (1995) är en roman om tidens framfart och tillfälligheternas spel, om hur det förflutna och det närvarande sammanlänkas för att ge kärleken en chans. Den är skriven med all den humor och träffsäkerhet och allt det allvar som är typiskt för Viveca Lärn.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod