4 monodramer

”Platsen är tyst och tystnaden framkallar människans tal. Platsen har varken ”röst” eller ”ansikte” men den har tagit emot mängder av händelser som laddat den med spänningar och bilder, något som uppfattas som påtagligt. Röstens tal är inte förberett, det väcks; det liknar stundtals en åkallan, stundtals ett samtal med platsen. Varifrån kommer rösten? Den undran kan emellanåt spännas ut i rummet.”

ur Katarina Frostenson och Jean Claude Arnaults förord till Fyra monodramer

Katarina Frostenson är en av Sveriges främsta poeter, mångfaldigt prisbelönt och av stor litterär betydelse både inom och utanför Sverige. Utöver lyriken har hon även skrivit dramatik, här med scenbild av Jean Claude Arnault. I sin dramatik undersöker Frostenson gränsen mellan det lyriska och det dramatiska och hur flytande den gränsen kan vara. Poeten får samverka med dramatikern på ett sätt som bryter mot de konventionella reglerna och normerna för hur ett drama ”ska” vara.

De fyra dramerna som utgör Fyra monodramer är Nilen, Bro, Sebastopol och För sluttningen och de har alla uppförts, på scen och i radio.