Mitt riktiga namn är Elisabeth är Adèle Yons prisbelönta och uppmärksammade debut, en litterär undersökning av familjehemligheter, kvinnovåld och nedärvda trauman. I centrum står Elisabeth, författarens gammelfarmor, som på 1950-talet spärras in på mentalsjukhus av sin make. Under sjutton år hålls hon institutionaliserad samtidigt som hon föder fem av parets sex barn som omedelbart tas ifrån henne. Hon utsätts för upprepade elchockbehandlingar innan hon slutligen lobotomeras.

När Yon börjar söka sanningen om Elisabeths öde växer berättelsen till något större: en genomträngande granskning av hur föreställningar om kvinnlig »galenskap« har använts för att tysta och kontrollera kvinnor. Med hjälp av brev, journaler, intervjuer och arkivmaterial rör sig författaren fritt mellan essä, reportage och roman. Resultatet är en djupt gripande och formmässigt nyskapande text som har samma driv som en kriminalroman – och med en stark fråga i centrum: kan skrivandet vara en form av rättvisa?

Sedan utgivningen i Frankrike 2025 har boken blivit ett fenomen med över 300 000 sålda exemplar och belönats med flera av landets främsta litterära priser.

Mitt riktiga namn är Elisabeth är Adèle Yons prisbelönta och uppmärksammade debut, en litterär undersökning av familjehemligheter, kvinnovåld och nedärvda trauman. I centrum står Elisabeth, författarens gammelfarmor, som på 1950-talet spärras in på mentalsjukhus av sin make. Under sjutton år hålls hon institutionaliserad samtidigt som hon föder fem av parets sex barn som omedelbart tas ifrån henne. Hon utsätts för upprepade elchockbehandlingar innan hon slutligen lobotomeras.

När Yon börjar söka sanningen om Elisabeths öde växer berättelsen till något större: en genomträngande granskning av hur föreställningar om kvinnlig »galenskap« har använts för att tysta och kontrollera kvinnor. Med hjälp av brev, journaler, intervjuer och arkivmaterial rör sig författaren fritt mellan essä, reportage och roman. Resultatet är en djupt gripande och formmässigt nyskapande text som har samma driv som en kriminalroman – och med en stark fråga i centrum: kan skrivandet vara en form av rättvisa?

Sedan utgivningen i Frankrike 2025 har boken blivit ett fenomen med över 300 000 sålda exemplar och belönats med flera av landets främsta litterära priser.

Mitt riktiga namn är Elisabeth är Adèle Yons prisbelönta och uppmärksammade debut, en litterär undersökning av familjehemligheter, kvinnovåld och nedärvda trauman. I centrum står Elisabeth, författarens gammelfarmor, som på 1950-talet spärras in på mentalsjukhus av sin make. Under sjutton år hålls hon institutionaliserad samtidigt som hon föder fem av parets sex barn som omedelbart tas ifrån henne. Hon utsätts för upprepade elchockbehandlingar innan hon slutligen lobotomeras.

När Yon börjar söka sanningen om Elisabeths öde växer berättelsen till något större: en genomträngande granskning av hur föreställningar om kvinnlig »galenskap« har använts för att tysta och kontrollera kvinnor. Med hjälp av brev, journaler, intervjuer och arkivmaterial rör sig författaren fritt mellan essä, reportage och roman. Resultatet är en djupt gripande och formmässigt nyskapande text som har samma driv som en kriminalroman – och med en stark fråga i centrum: kan skrivandet vara en form av rättvisa?

Sedan utgivningen i Frankrike 2025 har boken blivit ett fenomen med över 300 000 sålda exemplar och belönats med flera av landets främsta litterära priser.