Sommaren 1990 spelades fotbolls-VM i Italien. Efter det tredje nederlaget i rad för det svenska landslaget, mot Costa Rica i Genua, kunde man på en kvällstidnings löpsedel läsa att händelsen drog "nationell skam" över Sverige. Att sportsidornas nationella retorik innehåller bombasmer och överdrifter är inte ovanligt, men var detta verkligen ett exempel på nationell vanära? Finns det inte andra, historiska exempel på när svenskarna upplevt nationell vanära, som till exempel Poltava 1709 eller Sveaborgs kapitulation 100 år senare? För att kunna tala om känslor av nationell skam måste det dock finnas en stark nationell medvetenhet hos befolkningen - något som inte kan tas för givet genom historien. Det är i huvudsak under de två senaste seklen som konstruktionen av ett specifikt svenskt kulturarv gjorts, liksom arbetet att göra människor delaktiga i detta. Fyra forskare presenterar här sina olika angreppssätt på frågan om nationens födelse. Henrik Höjer skriver om statistikens roll i det svenska nationsbygget. Stefan Johansson behandlar konstruktionen av nationen i historiska romaner kring mitten av 1800-talet. Samuel Edquists tema är vänstern och den svenska nationalismen kring sekelskiftet 1900. Lars Jönses gör oss uppmärksamma på hur territorierna vid samma tid nationaliserades.
