Den medeltida mystikern Mäster Eckhart gick förbi två munkar som diskuterade Guds natur. Han kommenterade ”Varför står ni här och pratar om Gud? Vad ni än säger om Gud så är det osant!”. En mystiker talar inte gärna om Gud utan bara om ljuset. Psykiatern CG Jung skriver: ”Man blir inte förverkligad genom att föreställa sig att vara god för att få bekräftelse av andra, utan man måste gå in i sitt eget inre mörker och lysa upp det inifrån”. Det vi kallar andlighet är i själva verket en utvecklingsväg som har tillämpats i hemlighet hos grupper och Ordnar som kallats Hermetiska (tillslutna), eller Ockulta (fördolda). Det är den svåra inre vägen som möter upp ljuset bakom drömmarnas bildspel, bortom alla föreställningar och i ett allt starkare ljusflöde mot Kosmos Urkälla. Det enda man kan säga om denna Urkälla är att den inte är Gud eftersom den ligger bortom alla föreställningar. Målet i en psykoterapi är att bli en äkta och genuin person som inte projicerar sina egna fantasier på någon annan. En person som ser sig själv och andra som de verkligen är. Men där psykoterapin slutar, så börjar den andliga utvecklingen som innebär ett allt starkare ljusflöde inom sig. Slutmålet här är ett Mästerskap där man inser att man är ett med Gud, men att även Gud har en ännu större Gud. Med detta vill jag säga att den andliga vägen inte går att förstå med den begränsade hjärnans varseblivning och att det på sätt och vis är meningslöst att sätta begrepp på det som inte går att begripa. Man bör alltså ha mystikerns förhållningssätt att acceptera och ta till sig det stora Mysteriet utan krusiduller och förutfattade meningar. Ockultism är ett ord som i dagens samhälle är nedvärderat som om det skulle handla om blodsoffer och svartkonst. Något som har med Voodoo och Zombiesar att göra. Men det är snarare den hemliga lära som Madame Blavatsky beskriver i sin bok. Det är en tradition vars huvudfåra fortfarande utövas bland högt invigda Mästare runt om i världen. Det är något som borde betecknas som konsten att öppna sig för ljuset mer än något mörkt och skrämmande. Det inre ljuset är vårt eget medvetande och svårigheten är att få vårt medvetande att bli medveten om sin medvetenhet. Det är som att lyfta sig själv i håret. Det är ju lätt att känna kroppens fysiska förnimmelser. Vår kropp är det som har utvecklats genom årmiljoner i Evolutionen. Vårt DNA:s utveckling kallar jag Alfa-evolutionen. Men sedan har vi en parallell evolution som är svårare att ha kontakt med. Den löper genom tiden och uttrycker sig genom de liv vi lever i reinkarnationskedjan. Det är vår personlighet, astralkroppen även kallad känslokroppen, som har sin egen utveckling genom tidsåldrarna. Denna utveckling kallar jag Beta-evolutionen. Sist men inte minst har vi medvetandet eller det tidslösa högre självet som utvecklas genom en allt större upplysthet och insiktfullhet. Det är en tredje evolution som jag kallar Gamma-evolutionen. Att bli fullt upplyst är själva målet med denna Gamma-evolution. Ordet Buddha är egentligen en titel på den andlige Mästaren som är fullt upplyst. I min bok ”Den ockulta vägen” har jag beskrivit innehållet i de hemliga Ordnarnas kunskaper. De betecknas ofta med en symbol där sol och måne förenas. Månen är vårt Psyke med dessa förvillelser, föreställningar, karma och vattenliknande flöden av ebb och flod som genomströmmar våra liv. Solen är vårt andliga medvetande som mer och mer ser klart och får våra inre tankebilder att förångas, dunsta bort i kärlekens värme och får oss att se verkligheten som den är. Målet i Yogafilosofin eller den tibetanska Dzogchen-läran beskrivs också på samma sätt som att uppnå ”sinnets klarhet”.
