“En stark och gripande bok om ett ämne som måste belysas om och om igen.” – Bettan Bokprataren

“Som om författaren tar ut sitt hjärta och håller det i handen.” – Erikas Bokhylla

Ångesten var ständigt närvarande i vårt hem. Ibland slumrande och osynlig, ibland uppblossande med full kraft. Den passade inga tider. Skoningslöst klampade den på, nästlade sig in i mammas huvud och tog ingen hänsyn. Inte till henne, inte till oss andra.

INGEN SKULLE FÅ VETA är en berättelse om skuld, skam och psykisk ohälsa, dolda under en välputsad yta i en svensk småstadsidyll. Berättelsen skildrar en flickas uppväxt på 70- och 80-talet, med en psykiskt sjuk mamma i en, på ytan, lyckad familj. En sjukdom som alla tystar ner och döljer – både inom familjen och mot omgivningen. Och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som låtsas vara fungerande, där yta och konvention betyder allt. Men när dörren till den fina villan har stängts, styr mammans ångest och utbrott familjen med järnhand. Med inslag av dagboksanteckningar samt journalutdrag från mammans vistelser på psyket, skildras familjens liv utifrån flickans perspektiv, från treårsåldern och fram till den ödesdigra dagen, då alla till slut får veta.

Boken vill belysa vad psykisk ohälsa kan innebära – för den drabbade och för de närmast anhöriga. Händelserna är självupplevda och skildrar ingående och naket det mörker de drabbade lever i. Samtidigt som den också vill visa att det kan finnas ett parallellt, normalt liv som, trots allt, kan vara relativt bra.

“En stark och gripande bok om ett ämne som måste belysas om och om igen.” – Bettan Bokprataren

“Som om författaren tar ut sitt hjärta och håller det i handen.” – Erikas Bokhylla

Ångesten var ständigt närvarande i vårt hem. Ibland slumrande och osynlig, ibland uppblossande med full kraft. Den passade inga tider. Skoningslöst klampade den på, nästlade sig in i mammas huvud och tog ingen hänsyn. Inte till henne, inte till oss andra.

INGEN SKULLE FÅ VETA är en berättelse om skuld, skam och psykisk ohälsa, dolda under en välputsad yta i en svensk småstadsidyll. Berättelsen skildrar en flickas uppväxt på 70- och 80-talet, med en psykiskt sjuk mamma i en, på ytan, lyckad familj. En sjukdom som alla tystar ner och döljer – både inom familjen och mot omgivningen. Och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som låtsas vara fungerande, där yta och konvention betyder allt. Men när dörren till den fina villan har stängts, styr mammans ångest och utbrott familjen med järnhand. Med inslag av dagboksanteckningar samt journalutdrag från mammans vistelser på psyket, skildras familjens liv utifrån flickans perspektiv, från treårsåldern och fram till den ödesdigra dagen, då alla till slut får veta.

Boken vill belysa vad psykisk ohälsa kan innebära – för den drabbade och för de närmast anhöriga. Händelserna är självupplevda och skildrar ingående och naket det mörker de drabbade lever i. Samtidigt som den också vill visa att det kan finnas ett parallellt, normalt liv som, trots allt, kan vara relativt bra.