Ibland möter man någon vars livsverk är genialiskt - men nästan helt okänt för allmänheten. En sådan person är finsnickare Calle Warfvinge i Ekholma i Skåne. Han gör enastående vackra stolar, bord, byråer och trappor av lövträd som växer i skogarna där han bor. Okänd för allmänheten, men i högsta grad av allmänt intresse. Det är bakgrunden till att jag tagit initiativet till denna fotobok. Fler människor måste ges möjlighet att upptäcka detta gudabenådade trähantverk. Ett annat skäl är förstås det bildmässiga. Hans möbler och inte minst hans snickarbod är en dröm för en fotograf att försöka avbilda. Arbetet med boken har tagit flera år. Ett av skälen är Carl-Eric Warfvinges anspråkslöshet. Han har värjt sig mot att kallas konstsnickare, och han har uttryckt tvivel om hans livsverk verkligen är värt en bok, och på hans begäran har alla överord i boken strukits. Men i fotografens förord har jag tillåtelse att säga som det är. Jag är mycket tacksam för att jag har lyckats övertala Carl-Erik Warfvinge till att göra denna bok. Jag är också glad för att jag har fått följa hans arbete, och för all tid och allt arbete som han har lagt ner för denna bok. Ett särskilt tack även till grafiska designern Eva Brumark, som tålmodigt följt med på hela resan.

Ibland möter man någon vars livsverk är genialiskt - men nästan helt okänt för allmänheten. En sådan person är finsnickare Calle Warfvinge i Ekholma i Skåne. Han gör enastående vackra stolar, bord, byråer och trappor av lövträd som växer i skogarna där han bor. Okänd för allmänheten, men i högsta grad av allmänt intresse. Det är bakgrunden till att jag tagit initiativet till denna fotobok. Fler människor måste ges möjlighet att upptäcka detta gudabenådade trähantverk. Ett annat skäl är förstås det bildmässiga. Hans möbler och inte minst hans snickarbod är en dröm för en fotograf att försöka avbilda. Arbetet med boken har tagit flera år. Ett av skälen är Carl-Eric Warfvinges anspråkslöshet. Han har värjt sig mot att kallas konstsnickare, och han har uttryckt tvivel om hans livsverk verkligen är värt en bok, och på hans begäran har alla överord i boken strukits. Men i fotografens förord har jag tillåtelse att säga som det är. Jag är mycket tacksam för att jag har lyckats övertala Carl-Erik Warfvinge till att göra denna bok. Jag är också glad för att jag har fått följa hans arbete, och för all tid och allt arbete som han har lagt ner för denna bok. Ett särskilt tack även till grafiska designern Eva Brumark, som tålmodigt följt med på hela resan.

Ibland möter man någon vars livsverk är genialiskt - men nästan helt okänt för allmänheten. En sådan person är finsnickare Calle Warfvinge i Ekholma i Skåne. Han gör enastående vackra stolar, bord, byråer och trappor av lövträd som växer i skogarna där han bor. Okänd för allmänheten, men i högsta grad av allmänt intresse. Det är bakgrunden till att jag tagit initiativet till denna fotobok. Fler människor måste ges möjlighet att upptäcka detta gudabenådade trähantverk. Ett annat skäl är förstås det bildmässiga. Hans möbler och inte minst hans snickarbod är en dröm för en fotograf att försöka avbilda. Arbetet med boken har tagit flera år. Ett av skälen är Carl-Eric Warfvinges anspråkslöshet. Han har värjt sig mot att kallas konstsnickare, och han har uttryckt tvivel om hans livsverk verkligen är värt en bok, och på hans begäran har alla överord i boken strukits. Men i fotografens förord har jag tillåtelse att säga som det är. Jag är mycket tacksam för att jag har lyckats övertala Carl-Erik Warfvinge till att göra denna bok. Jag är också glad för att jag har fått följa hans arbete, och för all tid och allt arbete som han har lagt ner för denna bok. Ett särskilt tack även till grafiska designern Eva Brumark, som tålmodigt följt med på hela resan.