Möbeldesign

Hur Taserudsjugend kom till världen

Bröderna Eriksson (Ola, Karl och Elis) övertog sin fars snickeri 1891 och startade Bröderna Erikssons Möbelverkstad i Arvika. De var då alla välutbildade och snickeriet var redo utföra avancerade beställningar. De engagerade hantverkare, konstnärer, smeder och väverskor i arbetet med uppdragen och ur detta växte den nya tidens konsthantverk. Konstnärerna i Rackstadgruppen anlitades; exempelvis ritade Gustaf Fjæstad möbler, Björn Ahlgrensson och Maja Fjæstad ritade intarsiamönster för möbler. 

Anmärkningsvärt är att i tidens styvt manliga värld tillät Bröderna Eriksson även flera kvinnor att gå i lära på snickeriet. Exempelvis utbildade sig Nanna Johansen (dotter till Skagenkonstnären Viggo Johansen) hos bröderna i Taserud. Lillebror Christian, med 20 år i internationella miljöer och konstutbildning från Paris, var en stark komplettering till Bröderna Erikssons snickeri. Han hade knutit många vänskapsband och kontakter, han var en erkänd skulptör och han hade kontinuerliga kontakter med Stockholms överklass och nya borgerlighet. Beställningarna flödade och snickeriet kunde i strid ström leverera färdiga möbler via tågtransport till Stockholm men också andra delar av landet Christian fick ett stort skulpturuppdrag för Kiruna nya kyrka. 

Brödrakvartettens stora kunskaper och breda nätverk skapar helt unika möbler som i dag hör till landets förnäma kulturarv. De introducerade en egen variant av det som senare skulle komma att kallas Jugendstil. En nyckel till framgången är deras stora sociala kompetens och förmåga till samarbete. Samarbetspartners var tidens stora arkitekter och samhällsbyggare, kundkretsen dåtidens stilmedvetna överklass och nya borgerlighet. Prins Eugén, Nils Kreuger, Karl-Otto och Eva Bonnier, Ernest Thiel, Pontus Fürstenberg, Hjalmar Lundbohm och Carl Laurin är bara några exempel på viktiga personer i sammanhanget. Bland formgivarna av möbler som tillverkades i Taserud kan nämnas Carl Westman, Ragnar Östberg, Axel Lindegren, Elis Benkert m fl.

Under 1500-talet och början av 1600-talet utvecklades många av de konstruktioner och den verktygskultur som präglar möbelhantverket ännu i dag. Under 1700-talet förfinades teknikerna samtidigt som tillverkningen effektiviserades, arbetet specialiserades och ett nytt system av underleverantörer etablerades. Under industrialismens 1800-tal tillkom fler material jämte en mängd innovationer som lade grund för 1900-talets industrianpassade möbeldesign. Parallellt löper en stilhistoria från renässans till modernism. Hur hänger allt detta samman?

Denna bok handlar om material, teknik och form i möbelhantverkets historia. Närmare bestämt om förhållandena mellan dem. Kunskaper om råämnen och tillverkning är viktiga för den som ska tolka en äldre möbel och dess gestaltning. Varför ser möbeln ut som den gör? Vad går det att utläsa av spåren efter verktygen, det personliga handlaget och de skriftliga källorna? Vilka val har hantverkaren gjort och vilka har alternativen varit?

Framställningen rör sig nära föremålen möbler från adliga, borgerliga, allmoge- och kyrkliga miljöer men ställer också allmänna frågor. Några definitiva svar om hur material, teknik och form samspelar går inte att ge men relationen kan i varje fall diskuteras. Samma sak med teman som rationalisering, arbetsfördelning, yrkesidentiteter, färdigheter, kreativitet och ekonomi både förr och i dag. Möbelhantverkets historia lånar sig till ett samtal om det materiella skapandets villkor och om hållbarhet i ordets alla bemärkelser.

Johan Knutsson är professor i möbelkultur vid Malmstens, Linköpings universitet, och Nordiska museet. Peter Segemark är fotograf vid Nordiska museet.

Litteraturen om svenska möbler och deras formgivare under 1950- och 1960-talet är relativt omfattande. Mindre upp märksamhet har de tillverkande företagen fått, vilka genom tekniska förändringar, nya material och metoder rationaliserade sin verksamhet. Stordrift och serietillverkning slog igenom, samtidigt som hantverksbetonade moment fanns kvar. 

Denna bok försöker täcka denna lucka. Möbelbranschens utveckling tecknas mot bakgrund av omvärldsfaktorer såsom stigande välstånd, försöken att råda bot på bostadsbrist och trångboddhet, nya sätt att distribuera möbler i form av kedjebildningar och stora varuhus med Ikea som det främsta exemplet. Boken diskuterar även den förändrade synen på inredning och möblernas funktion. 

Historien konkretiseras genom minihistoriker över ett tiotal möbelfabriker. Deras ekonomiska och tekniska utveckling studeras. Stort utrymme ägnas också de möbler som producerades och de formgivare som var verksamma under perioden.

Bertil Fridhagen och den småländska möbeltätorten Bodafors är för evigt förknippade med varandra. 

Fridhagen föddes, verkade och levde hela sitt liv där, även om hans yrkesskickliga bana förde honom ut i världen för kortare perioder: utbildning, arbete, utställningar, uppdrag. Han var finsnickaren som blev en av Sveriges främsta möbelformgivare. 

Fridhagen är en påtaglig del av vår stolta möbelhistoria. Bakom raden av internationella priser låg ett kunnande om möbelproduktionens hela process med insikter om material, teknik och utveckling. Fridhagens skapande blev också en bild av tidens gång; vilka nya uppfinningar i övrigt som också ställde nya krav på möblernas funktion. 

Fridhagen levde med i tiden och utvecklingens förändringar. Han kände livet igenom också en stark lojalitet gentemot Bodafors och möbelfabrikerna där. 

Detta är det första större arbetet om Bertil Fridhagens "möbelliv", med ett rikt bildmaterial. 

Sigrid Eklund Nyström är bosatt i Stockholm och har under många år arbetat vid Nordiska museet. Hon är expert på möbler och hennes senaste bok handlade om en kollega till Fridhagen, Axel Larsson: möbelformgivare och inredningsarkitekt under fem decennier (2013).

_______"Boken ger en fin inblick både om Bertil Fridhagen som person och om de många förändringar och ägarbyten som påverkade möbelfabriken och hur det förändrade produktionen."Tidskriften Trä!"Det är ett gediget material presenterat genom välskriven text och ett rikt bildmaterial."Mattias Bjellvi, BTJ. Helhetsbetyg: 4

Johan Sjöbergs möbelsamling är en av de största i landet med omkring tusen stolar, bord och skåp. Det är 1900-talets Småland som förenar. Liksom samlarentusiastens starka vilja att bevara arvet från en epok då hundratals små och stora möbelindustrier trängdes i det skogrika landskapet.  

Ett av Johan Sjöbergs senaste inköp är fåtöljen Cavalli, världens dyraste Ikea-möbel. Nu finns den i samlingen och här i boken. Andra rariteter är Carl Bergstens caféstol, Uno Åhréns moderniserade pinnstolar, Bruno Mathssons sadelflätade linjer, Carl Malmstens folkhemsklassiker, Yngve Ekströms fårskinnsklädda kurvor, Jonas Bohlins betongskulptur och Mats Theselius aluminiumsvepta fåtöljer. Och många, många andra. Totalt har över 600 möbler samlats i denna utgåva.   

En rad möbelhistoriker och företagsledare har bidragit med texter: Antikvitetsexperter som Knut Knutson, Ulrika Ruding, Jonatan Jahn och Andreas Siesing, möbelforskaren Sigrid Eklund Nyström, företagsledaren Kenneth Ståhl, journalisterna Hedvig Hedqvist, Petter Ekelund, Britta-Lena Ekström, Rebecka Tarschys med flera.   

Inte minst skriver en rad formgivare och berättar om de egna möblernas tillkomst: Jan Ekselius, Jonas Bohlin, Mats Theselius, Gunilla Allard, Hans Ehrich, Nirvan Richter, Love Arbén och Eero Koivisto.