Vi tyckte att Jöns Andersson Ljungberg – träsnidaren, möbelsnickaren och kyrkodekoratören från Ljungdalen i Härjedalen, borde få återkomma till rampljuset, när det nu gått 200 år sedan han avled i sin hemby i landskapets västra delar. Under sin utbildning i Stockholm 1758-1763 mötte han rokokon som nyligen anlänt till huvudstaden. Stilen tog han med sig hem för att utveckla den till sin egen variant, Härjedalsrokokon. Jöns Ljungbergs verk återfinns idag i sex härjedalskyrkor – i synnerhet byarna Hede och Storsjö kan ståta med några av Sveriges allra finaste rokokoinredningar.
Men Jöns Ljungberg utförde inte bara träsniderier till Härjedalens kyrkor. Han skapade också en helt unik möbelstil, anpassad efter lokalbefolkningens önskemål och ekonomiska möjligheter. Möblerna i Härjedalsrokoko blev så älskade att stilen fortlevde ända in på 1900-talet. Än idag tillhör härjedalsmöblerna de mest eftertraktade objekten på den svenska antikmarknaden. Och kulturarvet utgör otvivelaktigt en viktig del av Härjedalens identitet.
Trots att Härjedalsrokokon är så oemotståndligt färgsprakande, har den hittills aldrig presenterats i tryck med färgbilder. Det var ett av huvudskälen till att den här boken kom till. Ett annat var att mycket av det som tidigare skrivits om härjedalskonstnären var motsägelsefullt. Det fanns anledning att gå tillbaka till arkivens primärkällor för att komma närmare sanningen.
Någon härjedalsmiljö har ännu inte satts upp på Unescos lista över världsarv. Men tack vare Jöns Ljungberg kan de som bor i landskapet känna stolthet över att de ändå har del i ett, i Röros, några mil in i Norge. Röros bergstad utsågs till världsarv 1980 – en viktig del av gruvstaden är det gravkapell invid kyrkan, som Jöns Ljungberg en gång utsmyckade i grannaste Härjedalsrokoko.
