Övriga konstformer

Johan Tobias Sergel (1740–1814) är inte bara Sveriges störste skulptör genom tiderna. Han var också en pionjär inom den internationella nyklassicismen och därmed en av de främsta i den europeiska samtiden. Sergel liknade sitt möte med Rom vid en konstnärlig pånyttfödelse: här bestämde han sig för att lämna det mesta av den franska rokokon bakom sig. Skulptörens nya ledstjärnor blev antiken om dagen och om kvällarna studier efter naturen . I sin tolkning av de kända antika förebilderna behöll han dock rokokons sinnlighet. Det är detta drag som i så hög grad skiljer Sergel från de två namn som snart skulle komma att dominera historieskrivningen, nämligen italienaren Antonio Canova och dansken Bertel Thorvaldsen. 

I denna biografi får vi följa dramatiken i Sergels liv, läsa om hans nära relation till Gustav III och de många konstnärsvännerna, hans saknad av Rom och de sista åren som präglades av sjukdom. Johan Tobias Sergel. Konstnär och europé bygger på nytt källmaterial och försöker bland annat förklara varför Sergel blev världsberömd i sitt hemland, men okänd i världen.  Biografin är den första som även utkommer på engelska. 

I Orrefors 1898–1930 skildrar Henrik Sandberg hur ett litet bortglömt bruk i den småländska skogen gick från att tillverka fönsterglas, ölflaskor och konservburkar till att bli en av Europas mest framstående konstindustrier.

I början av 1900-talet hade svensk glastillverkning stagnerat. Modellerna och formerna såg ut som de gjort sedan mitten av artonhundratalet och det som visades upp på mässor och utställningar fick hård kritik. Men så hände något i Orrefors: Glasbruket fick en ledning som drevs av viljan att skapa något nytt. Så småningom blev Orrefors själva sinnebilden för Swedish Grace med sina praktfullt utformade vaser och pokaler.

Det här är en berättelse om glas och svensk designhistoria, om formgivarnas skaparglädje, glasarbetarnas skicklighet och bruksledningens vilja att slå världen med häpnad. I denna fint formgivna och rikt illustrerade bok skildras brukets framgångssaga och framväxten av det moderna svenska konstglaset från början av 1910-talet till funktionalismens intåg tjugo år senare.

Fem monumentala betongskulpturer av Pablo Picasso står i Sverige – fler än i något annat land. Hur hamnade världens mest berömde konstnär mitt i folkhemmets vardag? Boken Picasso i det svenska folkhemmet – berättelsen om fem offentliga skulpturer skildrar den otroliga historien om politik, prestige och passion när världskonsten mötte det svenska välfärdsprojektet. I 1960- och 70-talens Sverige väckte Picassos betongmonument både beundran och provokation. Författarna Ola Liljedahl, Lena Nyblad Liljedahl, fotografen Ulf Berglund och initiativtagaren Peter Forhaug följer spåren efter Picassos svenska verk – från Kristinehamn och Helsingborg till Halmstad, Solna och Moderna Museet i Stockholm. Resultatet är en berättelse lika dramatisk som den är underhållande. ”Picasso i det svenska folkhemmet är mer än konsthistoria. Det är en berättelse om visioner, strider och hur en liten nation vågade drömma stort – med världens största konstnär som symbol,” säger författarna. Boken avslöjar de osannolika historierna bakom flera av skulpturerna: • En invigning där publiken buade. • Ett verk som stoppades i sista stund från att skeppas till New York. • Och en skulptur som – på fullt allvar – kördes över av en traktor på kommunens eget beslut. Genom arkivmaterial, tidningsklipp och intervjuer med de som var där tecknas bilden av hur Picassos konst landade i den svenska vardagen – i miljonprogrammets parker och studentområden. Det är också en skildring av en tid då konsten sågs som en självklar del av samhällsbygget. Drygt femtio år efter sin bortgång är Picasso fortfarande högst aktuell och boken ges ut samtidigt som Moderna Museet i Stockholm lanserar sin stora utställning Sena Picasso, med start den 22 november.

Lotta Kühlhorn är en av Sveriges mest älskade formgivare. Hon är en del av vår vardag. Hennes design finns nästan överallt: från mönster på tyger och bruksföremål på Ikea och Åhléns, till bokomslag du har i din hylla. Här visar oss Lotta Kühlhorn tekniken och hemligheterna bakom bra mönsterdesign. Vi får lära oss att göra mönster steg för steg. Här finns också projekt i olika svårighetsgrad: alltifrån enkla och vackra inbjudningskort, till mer utmanande projekt som att måla om gamla loppisfynd i Bauhausinspirerade mönster.

»Rapport – en bok om att göra mönster« är något av en toppdesigners bekännelser. Vi får följa med Lotta Kühlhorn i hennes arbete i ateljén, se vad som inspirerar henne i kvarteren runt Götgatan på Södermalm i Stockholm, hur allt vi ser omkring oss kan inarbetas i bra formgivning. Allt i livet kan användas. Både glada och sorgliga minnen kan omsättas till berättelser som vävs in i fascinerande mönster. Genom en rad gör-det-själv-projekt får vi prova på att utgå från sådant som vi vanligtvis inte ser eller tänker på. En termos, mormors portmonnä, sandlådan för vinterunderhåll på promenadvägen. Detta är byggstenarna i den collageaktiga bild som vi kan använda för att upprepa, eller »rapportera«, som proffsen säger, till ett eget mönster.

Lotta Kühlhorns framgång kan till en del förklaras av att hon står med ena foten i traditionellt konsthantverk, och den andra i det senaste inom konst och design. Hon inspireras lika mycket av en gammal broschyr om virkning från Svensk hemslöjd, som av Vivienne Westwoods senaste kollektion på Fashion Week i London.

"Ett pionjärverk som kastar nytt ljus över ett decennium som gjort sig känt för att vara fyrkantigt och vitt." ArkitekturBetyg 5 av 5 (Briljant). "En unik dokumentation av en konstskatt som ofta dolts för alla utom de boende i fastigheterna." Maria Bennmalm BTJ

På 1930-talet växte Malmö markant och det byggdes mängder av nya bostadshus. Arkitekturen var ofta vardaglig och enkel, men trots det kunde trapphus och portar dekoreras på ytterst fantasifulla och häpnadsväckande vis. I snart hundra år har denna konstskatt dolts bakom tunga ekportar och frostade glas. I Trapphusens konst: Malmö 1930-1940 beskrivs den i en unik dokumentation som även synliggör de ofta förbisedda konstnärerna som fyllde staden med sagoscener, prunkande blomsterarrangemang, dansande par, strävsamma arbetare och mytologiska havsvidunder. Tobias Hultén är fotograf och har tidigare gett ut två egna fotoböcker. Olga Schlyter är byggnadsantikvarie med egen konsultverksamhet i Malmö.

Abbedissan kallades hon av somliga. Andra sade att hon hörde till tidens stora fröknar. Märkeskvinna sade en tredje. Säkert är att textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström ritade mattor som fortfarande nästan 80 år efter hennes död säljs för sexsiffriga belopp på världens auktionshus.

Hon var stor redan under sin livstid. Riktigt stor. Ändå brändes alla brev, foton, skisser och anteckningar efter hennes död. Så vem hon egentligen var, har vi inte vetat. Inte förrän en livslång bevarad brevsamling dök upp, med brev till hennes nära väninna Clary Hahr.

Journalisten Annika Persson har med hjälp av breven -- men också artiklar, böcker, mötesprotokoll, foton och en gammal vit resväska -- återskapat hennes historia.

Så följ med till en tid när svensk textil drog kungligheter, adel och kändisar till de stora internationella utställningarna. När kvinnorna slogs för rösträtt och fick den. När fotsida kjolar och hellånga ärmar gav biljett att röra sig i världen. Och när tecknaren Märta Måås-Fjetterström tog för sig av all den nya friheten, skapade sig ett eget rum och levde i mötena med sina älskade kollegor och kamrater i ett av de första kvinnliga yrkesnätverken.

Jobs keramik och textil är en rikt illustrerad bok om keramik- och textilkonstnärerna Lisbet och Gocken Jobs. För första gången placeras de välkända systrarnas konstnärskap i ett stilhistoriskt sammanhang. 

För många, både yngre och äldre är systrarna Jobs formgivning med spirande växter, smultron på strån, blåbär och hallon, en blandning av barndomsminnen och hemtam vardagsglädje. Längtan efter mjukare tilltal och bilder som ger associationer till ett annat klimat sommar och en värld utan terror är åter kusligt aktuella. Det är ingen tillfällighet att deras blommande mönster har blivit nyupptäckta klassiker kopplade till andra klassiker. Romanen Jerusalem av Selma Lagerlöf är i sin senaste utgåva för Bonniers Klassikerserie klädd med Gocken Jobs mönster Granatäpplen . Även de övriga Lagerlöf-romanerna har som ett tecken i tiden mönster fån Jobs produktion.  

Systrarna Lisbet och Gocken Jobs utbildade sig till keramiker på Tekniska skolan i Stockholm och kom sedan att följas åt och arbeta sida vid sida i samma ateljé, men som två självständiga konstnärer. Totalt ritade systrarna cirka 100 mönster för textil metervara med blommande namn som Aurora (1956) av Lisbet Jobs eller Trollslända (1945), Ros och lilja (1946), Grantäpple (1961) och Rabarber (1968) av Gocken Jobs. Därtill kommer ett stort antal mönster för tavlor, schaletter, dukar, näsdukar, bonader och tabletter. Den konstnärliga kvarlåtenskapen (skisser, textilier, keramik, arkiv) efter Lisbet Jobs och Gocken Jobs finns sedan 2009 i Nationalmuseums arkiv.

Glas som krossas och grädde som vispas. Någon blir förtrolig och vill dela en hemlighet, någon annan är mycket nervös.

Fältet för deltagandebaserade performance ställer både publik och utövare inför särskilda utmaningar. Det erbjuder uppenbara skäl för regissören att reflektera över sin roll som konstnär och arbetsledare.

i svaghet – att regissera deltagandebaserad performance utgör en del av Linn Hilda Lambergs dokumenterade konstnärliga forskningsprojekt med samma namn, framställt vid Stockholms konstnärliga högskola 2026.

Linn Hilda Lamberg är konstnär och grundade 2007 scenkonstkompaniet Poste Restante tillsammans med kollegan Stefan Åkesson. I sina performanceverk erbjuder Lamberg besökaren möjlighet att utforska komplexa frågor genom direkta och personliga upplevelser.

” Min passion för lera har blivit en bok. En bok om lerans fantastiska egenskaper som material, verktyg och uttrycksform. 

Hur lera kan formas och länka ihop olika världar med varandra från Bohuslän till Italien. En bok om konstnärliga processer och hur det är att vara en konstnärs själ!”. 

Boken är ett samarbete med Camilla Simonson, grafisk formgivare och fotograf på Göteborgs Operan, som illustrerat boken och tagit många av det vackra bilderna i boken”! 

Maria Westerberg har skördat både skratt- och gråtretande reaktioner för sitt konstnärliga arbete vars energi, innehåll och mening hon alltid har hämtat ur skogen. Och på något sätt önskar hon återbörda detta till skogen. Som ett svar på trädens och det övriga växandets frågor. Eller som en replik till sina meningsmotståndare som i skogen enbart ser tillväxt, eller andra mätbara värden. Med sina utställningar, böcker och i dikter har Vildhjärta tagit ställning för skogens rätt att vara skog. Skogen finns också mellan träden, under dem och ovanför. Skogen finns till och med långt bortom de marker där den har sina rötter, nämligen i oss levande varelser som en känsla, en tillhörighet.

"Skogen strör ut sina pinnar framför mig som vore de ledtrådar till enkelheten. Och jag älgar på och plockar upp dem en och en. Som lockande pusselbitar ligger de, dessa fragment av betydelser bland rotvältor, mossor och gammelgranarna. De vill något med mig. Allt det som jag tappat bort får jag långsamt fatt på igen. Jag når det med handen. Jag samlar mig närmare mig själv där i grönheten. Med krokvuxenheter, ord och ögonblick. Med grå grenar, delar av anständighet, tid och små bitar av något som liknar frihet. Jag väljer skogen och den magiska ömhet som finns i varje pinne. Det är min revolution."Maria Vildhjärta Westerberg

Elisabet Wisén-Jobs (1878-1961) hade en central plats i konstnärsfamiljen Jobs i Västanvik i Leksand. Hennes döttrar Lisbet och Gocken blev berömda för sina blommor på keramik och textil. Vad många däremot inte vet, är att Elisabet Jobs själv var en blomsterkonstnär i rika mått. Hon målade med nål och tråd och blev omtalad för sina rika broderier. Hade hon levt femhundra år tidigare, när medeltidens silkesbroderier benämndes måleri med nål, hade hon kallats pärlstickare.

I denna rikt illustrerade bok presenteras hennes broderier i urval av Christina Mattsson, folklorist och visforskare, tidigare bland annat styresman för Nordiska museet. Hon har svarat för utgivningen av flera böcker, senaste Jobs keramik och textil på Votum förlag.  

Christina Mattsson, känd visforskare och mångårig medarbetare i radio och TV, bland annat som P2-chef samt tidigare styresman för Nordiska museet. I sin egenskap av visforskare har hon skrivit artiklar, uppsatser och flera böcker, både om fula visor och snapsvisor, men också om andra folkloristiska ämnen, som till exempel Fula visboken (1977 tillsammans med Bengt af Klintberg), Lille Bror Söderlundh. Tonsättare och viskompositör (2000), Från Helan till Lilla Manasse. Den svenska snapsvisans historia (2002). På Votum Förlag har hon tidigare medverkat i Juvelarian och Jobs keramik och textil.

"I Ethel Halvarsson har Elsa Hallbäck, som har varit verksam inom den värmländska kultursektorn under många år, tillsammans med medförfattare, gjort en betydelsefull insats för att berätta om ett stort och intressant konstnärskap som lämnat så många vackra alster efter sig" - lektör Katarina Kristoffersson i BTJ-häftet nr 9, 2022. 4 av 5.

Ethel Halvarssons textilkonst är en konstskatt. Hennes verk är tidlösa, ibland djärva och samtidigt med subtilt vackra färgskiftningar. Tänk att ha en matta som heter En röd ko och en skär ko.  Eller Tjäderspel.

Under sin framgångsrika karriär kom Ethel Halvarsson att skapa fler än tusen unika mönster som omsattes i mattor, interiörtextil, bärbar konst och möbeltyger. Främst gjorde Ethel textila verk till kyrkor, men i hennes uppdrag fanns även inredningsansvar för kommunhus, stadshus och residens, och större byggnader och skolor.

I boken har Ethels brevväxling med sin mor getts utrymme då de ger en inblick i hennes liv och tillvaro likväl som hennes konstnärskap - här kan vi följa hennes upplevelser direkt formulerade från tiden. De speglar en ung, målmedveten kvinnas studier och senare yrkesliv under en tid då kvinnors villkor i samhället kom att förändras.

Boken presenterar ett rikt urval av hennes unika konstnärskap med bilder på textila alster från Ethels intensivt verksamma år mellan 1939 till 2003. Ethel Halvarsson (1917-2011) växte upp i Kristinehamn i Värmland.

Elsa Hallbäck har arbetat inom den värmländska kultursektorn i många år. Under lång tid var hon ansvarig för konsten i dåvarande Landstinget i Värmland och har ett engagemang inom olika kultur- och konstföreningar bl.a. Värmlands konstförening där hon var ordförande i tio år och numera ingår i styrelsen.