Övriga konstformer

"Ett pionjärverk som kastar nytt ljus över ett decennium som gjort sig känt för att vara fyrkantigt och vitt." ArkitekturBetyg 5 av 5 (Briljant). "En unik dokumentation av en konstskatt som ofta dolts för alla utom de boende i fastigheterna." Maria Bennmalm BTJ

På 1930-talet växte Malmö markant och det byggdes mängder av nya bostadshus. Arkitekturen var ofta vardaglig och enkel, men trots det kunde trapphus och portar dekoreras på ytterst fantasifulla och häpnadsväckande vis. I snart hundra år har denna konstskatt dolts bakom tunga ekportar och frostade glas. I Trapphusens konst: Malmö 1930-1940 beskrivs den i en unik dokumentation som även synliggör de ofta förbisedda konstnärerna som fyllde staden med sagoscener, prunkande blomsterarrangemang, dansande par, strävsamma arbetare och mytologiska havsvidunder. Tobias Hultén är fotograf och har tidigare gett ut två egna fotoböcker. Olga Schlyter är byggnadsantikvarie med egen konsultverksamhet i Malmö.

Johan Tobias Sergel (1740–1814) är inte bara Sveriges störste skulptör genom tiderna. Han var också en pionjär inom den internationella nyklassicismen och därmed en av de främsta i den europeiska samtiden. Sergel liknade sitt möte med Rom vid en konstnärlig pånyttfödelse: här bestämde han sig för att lämna det mesta av den franska rokokon bakom sig. Skulptörens nya ledstjärnor blev antiken om dagen och om kvällarna studier efter naturen . I sin tolkning av de kända antika förebilderna behöll han dock rokokons sinnlighet. Det är detta drag som i så hög grad skiljer Sergel från de två namn som snart skulle komma att dominera historieskrivningen, nämligen italienaren Antonio Canova och dansken Bertel Thorvaldsen. 

I denna biografi får vi följa dramatiken i Sergels liv, läsa om hans nära relation till Gustav III och de många konstnärsvännerna, hans saknad av Rom och de sista åren som präglades av sjukdom. Johan Tobias Sergel. Konstnär och europé bygger på nytt källmaterial och försöker bland annat förklara varför Sergel blev världsberömd i sitt hemland, men okänd i världen.  Biografin är den första som även utkommer på engelska. 

I Orrefors 1898–1930 skildrar Henrik Sandberg hur ett litet bortglömt bruk i den småländska skogen gick från att tillverka fönsterglas, ölflaskor och konservburkar till att bli en av Europas mest framstående konstindustrier.

I början av 1900-talet hade svensk glastillverkning stagnerat. Modellerna och formerna såg ut som de gjort sedan mitten av artonhundratalet och det som visades upp på mässor och utställningar fick hård kritik. Men så hände något i Orrefors: Glasbruket fick en ledning som drevs av viljan att skapa något nytt. Så småningom blev Orrefors själva sinnebilden för Swedish Grace med sina praktfullt utformade vaser och pokaler.

Det här är en berättelse om glas och svensk designhistoria, om formgivarnas skaparglädje, glasarbetarnas skicklighet och bruksledningens vilja att slå världen med häpnad. I denna fint formgivna och rikt illustrerade bok skildras brukets framgångssaga och framväxten av det moderna svenska konstglaset från början av 1910-talet till funktionalismens intåg tjugo år senare.

Maria Westerberg har skördat både skratt- och gråtretande reaktioner för sitt konstnärliga arbete vars energi, innehåll och mening hon alltid har hämtat ur skogen. Och på något sätt önskar hon återbörda detta till skogen. Som ett svar på trädens och det övriga växandets frågor. Eller som en replik till sina meningsmotståndare som i skogen enbart ser tillväxt, eller andra mätbara värden. Med sina utställningar, böcker och i dikter har Vildhjärta tagit ställning för skogens rätt att vara skog. Skogen finns också mellan träden, under dem och ovanför. Skogen finns till och med långt bortom de marker där den har sina rötter, nämligen i oss levande varelser som en känsla, en tillhörighet.

"Skogen strör ut sina pinnar framför mig som vore de ledtrådar till enkelheten. Och jag älgar på och plockar upp dem en och en. Som lockande pusselbitar ligger de, dessa fragment av betydelser bland rotvältor, mossor och gammelgranarna. De vill något med mig. Allt det som jag tappat bort får jag långsamt fatt på igen. Jag når det med handen. Jag samlar mig närmare mig själv där i grönheten. Med krokvuxenheter, ord och ögonblick. Med grå grenar, delar av anständighet, tid och små bitar av något som liknar frihet. Jag väljer skogen och den magiska ömhet som finns i varje pinne. Det är min revolution."Maria Vildhjärta Westerberg