Annika Persson – författare

När Elsa Maartman 1893 tar emot Natanael Beskows frieri är hon nitton år, håller på att utbilda sig till teckningslärare och drömmer om en framtid som konstnär. Han är tjugoåtta, går på Konstakademin och pendlar mellan inre ljus och mörker.

Han vill leva i Jesus fotspår, skapa Guds rike på jorden. Hon vill rita allt hon tänker och så vill hon hjälpa Natanael att förverkliga sin vision. De ska leva för de andra.

Äktenskapet blir livslångt, liksom kärleken och deras längtan till varandra. Och längs vägen tar de del i det tidiga nittonhundratalets stora rättvisekamper. För barnen, för kvinnorna, för arbetarna.

I dag är Elsa Beskows böcker fortfarande älskade av stora och små i många länder, medan Natanael är närmast bortglömd, trots att det var han som var den stora kändisen medan de levde.

Abbedissan kallades hon av somliga. Andra sade att hon hörde till tidens stora fröknar. Märkeskvinna sade en tredje. Säkert är att textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström ritade mattor som fortfarande nästan 80 år efter hennes död säljs för sexsiffriga belopp på världens auktionshus.

Hon var stor redan under sin livstid. Riktigt stor. Ändå brändes alla brev, foton, skisser och anteckningar efter hennes död. Så vem hon egentligen var, har vi inte vetat. Inte förrän en livslång bevarad brevsamling dök upp, med brev till hennes nära väninna Clary Hahr.

Journalisten Annika Persson har med hjälp av breven -- men också artiklar, böcker, mötesprotokoll, foton och en gammal vit resväska -- återskapat hennes historia.

Så följ med till en tid när svensk textil drog kungligheter, adel och kändisar till de stora internationella utställningarna. När kvinnorna slogs för rösträtt och fick den. När fotsida kjolar och hellånga ärmar gav biljett att röra sig i världen. Och när tecknaren Märta Måås-Fjetterström tog för sig av all den nya friheten, skapade sig ett eget rum och levde i mötena med sina älskade kollegor och kamrater i ett av de första kvinnliga yrkesnätverken.

Hur långt är ett äppelskal, i reviderad upplaga 2017, ger exempel på meningsfullt lärande utifrån barns erfarenheter med koppling till förskoleklassens läroplan. Författarna visar hur det förtydligade uppdraget bekräftar det undersökande arbetssättet och hur det kan få olika uttrycksformer i praktiken.

Författarna belyser hur det tematiska arbetssättet ger möjlighet att arbeta ämnesöverskridande och skapande samt om hur barns delaktighet och lärares egna lärprocesser gynnar utveckling och lärande. Här ges exempel på olika former av samarbete med grundskolans lärare.

Två delar av arbetet beskrivs mer ingående. Den ena delen är språk och språkutveckling. En tidig erövring av språket får allt större betydelse i samhällets snabba förändringar. I denna process är det viktigt att skapa mening och innehåll för att underlätta för barnen att utveckla effektiva verktyg för kommunikation, både för lek och för skolarbete. I ett nyskrivet avsnitt får vi ta del av ett arbete med fokus på språk för olika genrer, t.ex. sagor, berättelser och kunskapsrelaterad text.

Den andra delen är matematik som med läroplanen fått ökad betydelse i det tidiga lärandet. Författarna vill synliggöra den matematik som finns i barns vardag. Matematiken är därför alltid närvarande som en del i varje större projekt, men också i lek och rutiner. Här beskrivs i nya exempel hur barn använder matematik för att undersöka och reflektera över fenomen i omvärlden. I det reflekterande och skapande arbetet utvecklar de ett matematiskt språk för att beskriva denna omvärld.

Boken vänder sig till dem som utbildar sig till förskollärare eller lärare för de yngre åldrarna i skolan samt till dem som redan arbetar i förskoleklass.

Om författarnaAnnika Persson och Lena Wiklund har fått mycket uppmärksamhet för sitt arbete i förskoleklass. De fick Ulla-Britta Bruunstipendiet år 2005. De föreläser om hur lärare kan synliggöra och lyfta matematiken i förskoleklassens vardag.

Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. "Ägt" är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.