Lena Hellström – författare
306 kr
Skickas
Hur Taserudsjugend kom till världen
Bröderna Eriksson (Ola, Karl och Elis) övertog sin fars snickeri 1891 och startade Bröderna Erikssons Möbelverkstad i Arvika. De var då alla välutbildade och snickeriet var redo utföra avancerade beställningar. De engagerade hantverkare, konstnärer, smeder och väverskor i arbetet med uppdragen och ur detta växte den nya tidens konsthantverk. Konstnärerna i Rackstadgruppen anlitades; exempelvis ritade Gustaf Fjæstad möbler, Björn Ahlgrensson och Maja Fjæstad ritade intarsiamönster för möbler.
Anmärkningsvärt är att i tidens styvt manliga värld tillät Bröderna Eriksson även flera kvinnor att gå i lära på snickeriet. Exempelvis utbildade sig Nanna Johansen (dotter till Skagenkonstnären Viggo Johansen) hos bröderna i Taserud. Lillebror Christian, med 20 år i internationella miljöer och konstutbildning från Paris, var en stark komplettering till Bröderna Erikssons snickeri. Han hade knutit många vänskapsband och kontakter, han var en erkänd skulptör och han hade kontinuerliga kontakter med Stockholms överklass och nya borgerlighet. Beställningarna flödade och snickeriet kunde i strid ström leverera färdiga möbler via tågtransport till Stockholm men också andra delar av landet Christian fick ett stort skulpturuppdrag för Kiruna nya kyrka.
Brödrakvartettens stora kunskaper och breda nätverk skapar helt unika möbler som i dag hör till landets förnäma kulturarv. De introducerade en egen variant av det som senare skulle komma att kallas Jugendstil. En nyckel till framgången är deras stora sociala kompetens och förmåga till samarbete. Samarbetspartners var tidens stora arkitekter och samhällsbyggare, kundkretsen dåtidens stilmedvetna överklass och nya borgerlighet. Prins Eugén, Nils Kreuger, Karl-Otto och Eva Bonnier, Ernest Thiel, Pontus Fürstenberg, Hjalmar Lundbohm och Carl Laurin är bara några exempel på viktiga personer i sammanhanget. Bland formgivarna av möbler som tillverkades i Taserud kan nämnas Carl Westman, Ragnar Östberg, Axel Lindegren, Elis Benkert m fl.
99 kr
Läs direkt efter köp
Lagen om krav på kvinnans oskuld vid giftermål upphävdes 1921.
Efter en lång och modig kamp för kvinnans fulla människovärde som myndiga medborgare med politiska rättigheter, kunde Sveriges kvinnor för första gången år 1921 lägga sina valsedlar i valurnorna. Man kan förledas tro att detta var en slutpunkt, en total seger för jämställdhet mellan könen och rättvisa över klassgränser. Så enkelt var det inte.
Lena Hellström har intervjuat kvinnor som i nutid, hundra år senare, är aktiva lokalpolitiker. De berättar om sin bakgrund, sina drivkrafter, om möjligheter och svårigheter i politiken, om att vara kvinna och hur mjuka och hårda frågor fortfarande till viss del är könsdelade. Boken ger också en historisk tillbakablick över kvinnors kamp för rösträtt och jämställdhet, från mitten av 1800-talet och framåt.
En viktig fråga är hur vi kommunicerar och samtalar med varandra i politiken, om maktspråk och skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att tänka och tala. I en tid med nya kommunikationskanaler, snabba meningsutbyten via sociala medier, hat och hot, polarisering och förenkling riskerar det goda, det anständiga samtalet gå förlorat.
Boken belyser vikten av samtal och förståelse mellan människor, män och kvinnor, i samhället i stort. Vårt demokratiska samhälle, som 2021 fyller 100 år, är något vi inte kan ta för givet utan ständigt måste arbeta för att upprätthålla. Där spelar det anständiga samtalet en avgörande roll.
Lena Hellström(1952-2019) var etnolog, konst- och kulturvetare, formgivare, fotograf och konstnär. Tidigare museichef på Rackstadmuseet. Hennes omfattande bokutgivning handlar om hur samtidens företeelser och människor bottnar i arv och traditioner, oavsett vilket ämnet är.