I Wilhelms dagbok hamnar vi mitt i en västgötsk vardag på 1850-talet. Dagboksförfattaren Wilhelm Robsahm var född 1819 och i början av 1850-talet alltså drygt 30 år gammal. Hans berättelser utspelar sig i Skaratrakten och handlar om jakt och fiske, om arbete och fritid, om natur och kultur och inte minst om de kontakter som dessa aktiviteter skapade.

I varggropen på Ardala backar fångar Wilhelm Skaraslättens kanske sista vargar, men också rävar – och hundar. Andra jaktberättelser handlar om hans tävlan med svårfångade harar och om en relativt omfattande fågeljakt. Han ägnar sig också åt fiske. Fiskarterna är många och fiskemetoderna ändå fler. Wilhelms dagbok väcker viktiga och aktuella frågor om skillnader – och likheter – mellan dåtidens och dagens jakt, fiske, djursyn, miljö och naturupplevelse.

Wilhelm var bland annat arrendator på Rasefors såg i Ardala och förvaltare på herrgården Entorp. Både tidig industrialisering och jordbrukets modernisering fångas i dagbokens notiser. Här möter man också Wilhelms ”fritid” med täta hembesök hos vänner, krogbesök på gästgivargården och ”spektakelbesök” inne i Skara. Wilhelm Robsahm bodde på landet men hans liv framstår knappast som lantligt. I hans vardag finns tydliga borgerliga och urbana inslag. Wilhelms dagbok synliggör ett lantligt skikt som sällan tidigare uppmärksammats i historien. Det handlar om män som varken var jordägare eller jordbrukare, utan i stället hade titlar som bokhållare, inspektor, förvaltare, arrendator, gästgivare, handlare och länsman. Wilhelm och hans kamrater representerar en lantlig medelklass som behöver lyftas in i historieskrivningen.

Wilhelm Robsahm skrev sannolikt dagbok under större delen av sitt liv men i dag finns bara fyra årgångar bevarade på Riksarkivet i Stockholm. I Wilhelms dagbok publiceras två årgångar – 1855 och 1860 – av dagboksanteckningarna i sin helhet. I de inledande kapitlen sätts dagboken in i sitt tidsmässiga, geografiska och sociala sammanhang.

Britt Liljewall är historiker och har stor erfarenhet av att utforska självbiografiskt källmaterial. Hon har tidigare behandlat bondedagböcker, folkliga levnadsminnen och brev. År 2017 gav hon ut Vackra dagboken, som bygger på Wilhelms far Carl Henric Robsahms dagböcker. Nu är det dags att också publicera och analysera sonen Wilhelms dagbok.

I Wilhelms dagbok hamnar vi mitt i en västgötsk vardag på 1850-talet. Dagboksförfattaren Wilhelm Robsahm var född 1819 och i början av 1850-talet alltså drygt 30 år gammal. Hans berättelser utspelar sig i Skaratrakten och handlar om jakt och fiske, om arbete och fritid, om natur och kultur och inte minst om de kontakter som dessa aktiviteter skapade.

I varggropen på Ardala backar fångar Wilhelm Skaraslättens kanske sista vargar, men också rävar – och hundar. Andra jaktberättelser handlar om hans tävlan med svårfångade harar och om en relativt omfattande fågeljakt. Han ägnar sig också åt fiske. Fiskarterna är många och fiskemetoderna ändå fler. Wilhelms dagbok väcker viktiga och aktuella frågor om skillnader – och likheter – mellan dåtidens och dagens jakt, fiske, djursyn, miljö och naturupplevelse.

Wilhelm var bland annat arrendator på Rasefors såg i Ardala och förvaltare på herrgården Entorp. Både tidig industrialisering och jordbrukets modernisering fångas i dagbokens notiser. Här möter man också Wilhelms ”fritid” med täta hembesök hos vänner, krogbesök på gästgivargården och ”spektakelbesök” inne i Skara. Wilhelm Robsahm bodde på landet men hans liv framstår knappast som lantligt. I hans vardag finns tydliga borgerliga och urbana inslag. Wilhelms dagbok synliggör ett lantligt skikt som sällan tidigare uppmärksammats i historien. Det handlar om män som varken var jordägare eller jordbrukare, utan i stället hade titlar som bokhållare, inspektor, förvaltare, arrendator, gästgivare, handlare och länsman. Wilhelm och hans kamrater representerar en lantlig medelklass som behöver lyftas in i historieskrivningen.

Wilhelm Robsahm skrev sannolikt dagbok under större delen av sitt liv men i dag finns bara fyra årgångar bevarade på Riksarkivet i Stockholm. I Wilhelms dagbok publiceras två årgångar – 1855 och 1860 – av dagboksanteckningarna i sin helhet. I de inledande kapitlen sätts dagboken in i sitt tidsmässiga, geografiska och sociala sammanhang.

Britt Liljewall är historiker och har stor erfarenhet av att utforska självbiografiskt källmaterial. Hon har tidigare behandlat bondedagböcker, folkliga levnadsminnen och brev. År 2017 gav hon ut Vackra dagboken, som bygger på Wilhelms far Carl Henric Robsahms dagböcker. Nu är det dags att också publicera och analysera sonen Wilhelms dagbok.

I Wilhelms dagbok hamnar vi mitt i en västgötsk vardag på 1850-talet. Dagboksförfattaren Wilhelm Robsahm var född 1819 och i början av 1850-talet alltså drygt 30 år gammal. Hans berättelser utspelar sig i Skaratrakten och handlar om jakt och fiske, om arbete och fritid, om natur och kultur och inte minst om de kontakter som dessa aktiviteter skapade.

I varggropen på Ardala backar fångar Wilhelm Skaraslättens kanske sista vargar, men också rävar – och hundar. Andra jaktberättelser handlar om hans tävlan med svårfångade harar och om en relativt omfattande fågeljakt. Han ägnar sig också åt fiske. Fiskarterna är många och fiskemetoderna ändå fler. Wilhelms dagbok väcker viktiga och aktuella frågor om skillnader – och likheter – mellan dåtidens och dagens jakt, fiske, djursyn, miljö och naturupplevelse.

Wilhelm var bland annat arrendator på Rasefors såg i Ardala och förvaltare på herrgården Entorp. Både tidig industrialisering och jordbrukets modernisering fångas i dagbokens notiser. Här möter man också Wilhelms ”fritid” med täta hembesök hos vänner, krogbesök på gästgivargården och ”spektakelbesök” inne i Skara. Wilhelm Robsahm bodde på landet men hans liv framstår knappast som lantligt. I hans vardag finns tydliga borgerliga och urbana inslag. Wilhelms dagbok synliggör ett lantligt skikt som sällan tidigare uppmärksammats i historien. Det handlar om män som varken var jordägare eller jordbrukare, utan i stället hade titlar som bokhållare, inspektor, förvaltare, arrendator, gästgivare, handlare och länsman. Wilhelm och hans kamrater representerar en lantlig medelklass som behöver lyftas in i historieskrivningen.

Wilhelm Robsahm skrev sannolikt dagbok under större delen av sitt liv men i dag finns bara fyra årgångar bevarade på Riksarkivet i Stockholm. I Wilhelms dagbok publiceras två årgångar – 1855 och 1860 – av dagboksanteckningarna i sin helhet. I de inledande kapitlen sätts dagboken in i sitt tidsmässiga, geografiska och sociala sammanhang.

Britt Liljewall är historiker och har stor erfarenhet av att utforska självbiografiskt källmaterial. Hon har tidigare behandlat bondedagböcker, folkliga levnadsminnen och brev. År 2017 gav hon ut Vackra dagboken, som bygger på Wilhelms far Carl Henric Robsahms dagböcker. Nu är det dags att också publicera och analysera sonen Wilhelms dagbok.