Tills färgerna syns

Jag är verkligen ofärdig som människa och dessa dikter är ett försök att åtgärda det. Här har jag ansträngt mig för att hyfsa till mina tankar och känslor så sällan det lyckas! För varje dikt har jag slängt åtminstone hundra utkast och de flesta rader har skrivits om minst lika många gånger. Naturligtvis borde de ha blivit bättre.
Men ändå, att få arbeta så här, det är fantastiskt. Framförallt ger det mig anledning att undersöka hur andra människor lever, och det finns så många jag är glad att jag har fått lära känna: till exempel Nabokov (som är så ogenerat entusiastisk inför sig själv och sin familj) eller Michael Lewis (som om och om igen, i stycke efter stycke, inte sällan i första raden, visar hur noggrann man kan vara med vad som är viktigt) eller John Frusciante (som är så ljuvligt seriös med hantverket).
Aldrig förr kan det ha varit lika enkelt att ta del av andra människors erfarenheter. Överallt finns det studieobjekt: på gatan, i hörlurarna, i möten, hemma, i böcker, på sociala medier. Dygnet runt kan man låta sig inspireras av dem som har lyckas bättre eller sämre än vad man själv har gjort.

Med vänlig hälsning,
Magnus