På vilka sätt kunde bönder protestera och göra motstånd mot överheten under senmedeltiden? Vi har väl alla hört talas om bondeuppror och resningar, men hur utfördes egentligen sådana, och vilka andra medel hade bönderna för att göra sina röster hörda? Vilka argument använde de sig av när de ville försvara sin rätt? Dessa frågor vill författaren belysa genom en regional jämförelse mellan det danska Skåne och det svenska Småland under åren 1490-1525. Fram träder en bild av ett komplicerat och konfliktfyllt samhälle, där bönder hade att förhålla sig till såväl jordherrar och fogdar på hemmaplan som kyrkans och statens mer fjärran liggande centra. Undersåtliga suppliker och seg motsträvighet parades med hårdföra tingsförhandlingar och regelrätta uppror. Vi möter tidstypiska inslag som allianser, sammansvärjningar, fejder och hyllningar. I hetluften låg omtvistade idéer kring lag och sedvänja, fred och frihet, allmännytta och lokal autonomi. Flera dramatiska skeenden blir belysta i undersökningen. Under perioden utspelade sig Kalmarunionens blodiga strider och slutliga sammanbrott med stora uppror och resningar i Sverige. I Danmark var en mäktig aristokrati på frammarsch, och störtandet av Kristian II följdes av ett stort skånskt bondeuppror 1523-1525. I bakgrunden skönjer vi också hur den mäktiga kyrkans fundament alltmer började undergrävas inför en stundande reformation.
