Studia historica Lundensia – serie

Vad har moderskapet att göra med nation och nationalism? Denna avhandling försöker svara på detta i en svensk kontext under 1900-talets första hälft. Bland annat undersöks symbolen moder Svea, fenomenet Mors dag, framställningen av drottningen som landsmoder och försvarsvänliga kvinnors användnings av moderskapet i nationella sammanhang. Vad är moderskapet nationella innebörd i dessa företeelser? Både mer politiska texter och texter i ett mer vardagligt sammanhang analyseras. Centrala frågor är hur moderskapet tolkas i olika föreställningar om en nationell gemenskap och vad detta får för konsekvenser för sådana begrepp som genus och nation. Avhandlingens övergripande syfte är att analysera interaktionen mellan nationella föreställningar och genuskonstruktioner i skilda sammanhang, men även modernitet är ett centralt begrepp i undersökningarna. Hur tolkades till exempel folkhemmet som en symbol för svensk nationell gemenskap? Vad hade modern för plats i dessa nationella föreställningar? Och hur bidrog dessa till att forma föreställningar om verkligheten?

Människor är verkligen olika, tänker olika, skriver olika, men känner kanske ofta på samma sätt. Vad vet jag? Trots allt, leve mångfalden. Och i den mångfalden kan man ju också få chansen att möta dem som passar en allra bäst.

Hösten 1943 genomförde Socialstyrelsen rasbiologiska mätningar av mer än hundra svenskar som myndigheten ansåg var ”tattare”, däribland flera barn. Genom att mäta längden på näsor, armar och pannor ville myndigheten få fram ett objektivt sätt att avgöra vilka svenskar som borde kategoriseras på detta sätt. Målet var att skapa särskilda politiska åtgärder mot gruppen, som länge givits skulden för en rad sociala problem. De familjer som pekades ut som ”tattare” anklagades för att leva på bidrag, vara kriminella och inte kunna ta hand om sina barn. Dessa rasistiska stereotyper hade också, ända sedan åtminstone 1800-talets slut, resulterat i en diskriminerande politik. Landsbygdens kommuner bötfällde invånare som hade kontakter med dem, präster ställde krav på omhändertaganden av deras barn, och svenska tjänstemän gjorde studiebesök i Norge för att studera de barnhem och läger där människor som det norska samhället kallade för ”tatere” placerades. I Sverige fanns planer på liknande institutioner, och snart höjdes röster för en ännu mer långtgående politik. Kanske kunde man utplåna gruppen genom systematiska tvångssteriliseringar? Debatten om hur myndigheterna borde agera gick ofta under namnet ”tattarfrågan”, och det är den som undersöks i denna bok. Vilka aktörer skapade ”tattarfrågan”? När uppstod den? Vilka politiska förslag och statliga utredningar ledde den till? Målet med boken är ytterst att bidra med kunskap om hur vår egen tids rasism och sociala ojämlikheter har uppstått. Martin Ericsson är född 1982. Detta är hans doktorsavhandling i historia vid Lunds universitet.

Hur kan den moraliskt fördärvade och lättkorrumperade människan upprätta ett stabilt självstyre? Vilka medborgare är tillräckligt dygdiga för att anförtros styret? Och hur kan de skiljas från de korrumperade? Dessa frågor var av central politisk betydelse för den förmoderna människan. De satte också sin prägel på det politiska livet under frihetstiden, då kungamakten var kraftigt försvagad och då antalet politiska deltagare mångfaldigades. I Politikens drivfjäder undersöks den moraliska konfliktlinje som strukturerade frihetstidens politik enligt en särskild moralpolitisk logik. Med utgångspunkt i de partipolitiska motsättningarna och en mångfald olika källor åren kring 1740 framträder den förmoderna politiska människan som erfarenhet, förväntan och berättelse. Erik Bodensten (f. 1981) är historiker, verksam vid Lunds universitet. Detta är hans doktorsavhandling.

Trots de populärhistoriska tidskrifternas stora spridning har historiker hittills visat litet intresse för historieskrivningen i dem. Populärhistoriska tidskrifter läses av en ansenlig mängd människor. I Pressbyråns tidningshyllor trängs svenska, brittiska och tyska historiska magasin, vars omslag utgör ett bildgalleri av kända historiska personer och händelser. I Historia från tidskriftsredaktionen jämförs historieförmedlingen i Populär Historia och History Today under perioden 1990–2012. I den granskas hur och på vilka sätt som redaktörer och skribenter i de båda populärhistoriska tidskrifterna anpassar historieskrivningen efter tidskriftsgenren och det populärhistoriska sammanhanget, inte minst på grund av de journalistiska metoder som spelar en viktig roll i arbetet med de historiska magasinen. De populära inslagen till trots är steget sällan långt till historievetenskapen. Den vetenskapliga historieskrivningen har stor betydelse i populariseringsprocessen, även om de vetenskapliga idealen ofta är av ett annat slag än vid de historievetenskapliga institutionerna. I Historia från tidskriftsredaktionen uppmärksammas även villkoren för historieförmedling i Storbritannien och Sverige och hur de kommer till uttryck i Populär Historia och History Today. Marianne Sjöland är historiedidaktiker och verksam gymnasielärare i historia och svenska. Historia från tidskriftsredaktionen är hennes doktorsavhandling i historia.

Vad innebär det att vara en del av samhället? Vilket utrymme finns det för att drömma om ett annat? I 1970-talets Sverige valde ett antal personer och grupper att bygga upp egna experimentsamhällen för andra typer av liv, personer och grupper som kallades alternativa. I form av ”gröna vågare”, kollektivboende och ockupanter ville de skapa ett annat samhälle där och då, men kritiserades för att drömma sig bort och fly sitt medborgerliga ansvar för det samhälle som redan fanns. Att, som de alternativa, inte gå i dialog med majoritetssamhället utan att istället skapa egna institutioner och sammanhang är en politisk praktik som avviker i ett Sverige som ofta förstås som präglat av konsensus och dialog i formella kanaler. Så vilken typ av förändring föreställdes i dessa platser och hur såg relationerna ut till det omgivande samhället? I Mellan flykt och förändring analyseras platsskapande praktiker och de tankar om förändring som återfanns i 1970-talets alternativa Sverige. Med teoretisk inspiration från fältet utopiska studier synliggörs och diskuteras spänningen mellan förverkligande och dröm i den alternativa miljön. Avhandlingen bidrar med ny kunskap om 1970-talets politiska praktik, om miljöfrågornas framväxt och om landsbygdens roll i det moderna samhället. Kristoffer Ekberg f. 1984 är historiker vid Lunds universitet. Mellan flykt och förändring är hans doktorsavhandling.

Danmark och Sverige råder ett asymmetriskt förhållningssätt till den nazistiska och den kommunistiska erfarenheten. Medan den förra omfattas av konsensus, omgärdas den senare av oenighet. Föreliggande studie utgår från denna oenighet och undersöker hur den hanteras i dansk och svensk historiekultur. Tillvägagångssättet har varit att intervjua danska och svenska gymnasielärare och disputerade historiker från två olika generationer, vilka har fått svara på de mest omdiskuterade och brännande frågorna i kommunismens historia. Intervjuresultatet har sedan analyserats med hjälp av två nationella historiekulturer, vilka har tecknats i var sitt utförligt kapitel. Med nationell historiekultur förstås i denna avhandling uttrycket för hur människor i ett nationellt sammanhang orienterar sig i tiden och skapar mening av olika historiska erfarenheter. Den genomförda undersökningen visar att det råder märkbara skillnader mellan den danska och den svenska historiebearbetningen. Den danska uppgörelsen har varit häftigare än den svenska och mer markerat riktat in sig på ideologiska och moraliska aspekter på den kommunistiska erfarenheten och dessutom skrivit in den i ett dansknationellt meningssammanhang. En övergripande slutsats av studien är att den danska synen på kommunismen har undergått en högre grad av förändring, medan den svenska har präglats av ett större mått av kontinuitet. Valter Lundell, född 1965, är verksam lärare på gymnasiet och undervisar i historia, svenska och latin. Detta är hans doktorsavhandling i historia vid Lunds universitet.

Lunds universitet invigdes i januari 1668 och ända sedan dess har det funnits verksamma historiker vid lärosätet. I denna bok, som samlar bidrag från Historiska institutionens jubileumsföreläsningar under 2017, skriver lundahistoriker av idag om universitetets äldsta historia och om tidigare lundahistoriker. Här erbjuds nya perspektiv på universitets grundande. Här presenteras de dansmästare som långt fram i tiden tillhörde lärarkåren. Bland lundahistoriker presenteras färgstarka och stridbara äldre historiker som Sven Lagerbring, Martin och Lauritz Weibull – far och son – och Sture Bolin, men också lärare till dagens historikergeneration: Birgitta Odén, Göran Rystad, Sven Tägil och Carl-Axel Gemzell. Historiker är alltid bundna av sin samtid och beroende av det samhälle de lever i. Bokens bidrag ger en levande bild av de föränderliga villkor under vilka universitetet har fyllt sin samhällsuppgift och av de personligheter som format studiet av det förflutna i Lund.

De moderna kvinnorna med korta kjolar och ännu kortare hår som jazzade sig igenom 1920-talets nöjesliv är en bild som reproduceras i populärkulturen än idag. Men de moderna kvinnorna sågs i sin samtid inte endast som nöjeslystna kommersiella produkter, utan användes som en arena för att diskutera frågor om nationalitet, rasbiologi, genus, kropp och det moderna samhällets utmaningar. De moderna kvinnorna ifrågasatte nämligen traditionella genusstrukturer, genom att idrotta, köra bilar, ställa nya krav på äktenskapet eller helt enkelt välja bort giftermål till förmån för ett självförsörjande singelliv. Samtidigt politiserades och granskades deras kroppar, korta kjolar och livsstil. Under 1920-talets första år i Sverige hade kvinnor uppnått rösträtt och juridisk likställighet i äktenskapet och nya lagar gav dem större utrymme på arbetsmarknaden. Hur skulle ett modernt framtida samhälle se ut där kvinnor uppförde sig, såg ut som, och ställde samma krav på frihet som män? Det är hur denna fråga debatterades i veckopressen som undersöks i denna bok. De moderna kvinnorna var ett globalt fenomen under 1920- och 1930-talen, men det tog sig olika uttryck i olika länder. I den svenska debatten framhölls Sverige som ett jämställdhetens förlovade land, på samma gång som det ansågs viktigt att sätta gränser för femininiteten och moderniteten för att värna om och bevara svenskheten. Det är tongångar som känns igen än idag, när nationalistiska vindar, som vill begränsa kvinnors utrymme, sveper över Sverige. Emma Severinsson, f. 1984, är historiker vid Lunds universitet. Moderna kvinnor är hennes doktorsavhandling.

Historia i futurum handlar på ett övergripande plan om synen på historieämnet i svensk skola från 1919 till 2012 såsom det kommer till uttryck i styrdokument och lärobokstexter. Den är också en av de första studierna av hur kunskapsutveckling i historia kan uttryckas teoretiskt och hur sådana tankegångar har tillämpats – eller inte tillämpats – på grundskolans och gymnasiets historieämne. I princip alla som sysslar med historia professionellt, inte minst i skolan, bedömer och värderar ständigt vad som är att anse som bra och dålig historia. Avhandlingen syftar till att, med hjälp av historievetenskap, historiekultur och pedagogiska teorier, begripliggöra vari progression i ett enskilt ämne som historia egentligen består: Hur kan kunskapsutveckling i historia definieras? Vilka olika typer av progression kan identifieras i styrdokument och lärobokstexter mellan 1919 och 2012? Vari består skillnaderna mellan å ena sidan kunskapsutveckling över tid och å andra sidan kunskap för olika tider? En av avhandlingens centrala utgångspunkter är att historia både handlar om vetenskap och om livs- och erfarenhetsvärlden, där den senare är en av premisserna för historiemedvetandet, nämligen att vi i en och samma tankegång tänker kring dåtid, nutid och framtid. Frågan är då hur ett historiemedvetande kan kvalificeras utifrån en syn på historia som ett ämne som omfattar såväl kunskap om det förflutna som tolkning och medvetande. Historia i futurum är Helén Perssons doktorsavhandling i historia.

“Hun maa anses for at være et psykisk degenereret Individ (Psykopat) med et særligt kleptomant Præg.“ Sådan konkluderede en læge i 1932, efter at have foretaget en mentalundersøgelse af 18-årige Lily, der var anbragt på Vejstrup Pigehjem, Danmarks første statslige opdragelsesanstalt for piger. Ved hjælp af journalsager om piger som Lily undersøger denne afhandling opdragelsen på Vejstrup Pigehjem i perioden 1908 til 1940. Den viser, hvordan opdragelsen ikke kun var rettet mod pigernes handlinger, men i særlig grad mod deres følelser og vilje. Gennem en nær relation til forstanderinden skulle vanskelige unge piger trænes i at udvise respektable følelser og derigennem lære at stræbe efter at blive ordentlige piger. Til tider slog opdragelsesprojektet fejl. Mere end hver tiende blev udskrevet, fordi de blev opfattet som uimodtagelige for opdragelse. Afhandlingen viser, hvordan Vejstrups forstanderinder efterspurgte og brugte diagnoser, herunder særligt psykopati, for dels at forklare problemet med ’de uopdragelige’ og dels at argumentere for tildeling af flere ressourcer. Forstanderinderne involverede desuden i stigende grad læger i vurderingen af de anbragte. Afhandlingen viser således, hvordan praksisser i børneforsorgen banede vejen for børne- og ungdomspsykiatriens etablering. Bolette Frydendahl Larsen, f. 1981, er historiker ved Lunds universitet. Opdragelse og diagnosticering er hendes ph.d.- afhandling.

I denna avhandling i historia undersöker Fredrik Egefur de omfattande sociala rörelser som formades under decennierna före första världskrigets utbrott 1914 för att kämpa för fred och internationalism, mot krig och militarism. I fokus står en jämförelse mellan den liberala, eller borgerliga, fredsrörelsen med paraplyorganisationen Internationella fredsbyrån som grundades 1891 och den socialistiska och antimilitaristiska arbetarrörelsen med organisationen Andra internationalen som grundades 1889. I avhandlingen analyserar författaren dessa båda organisationers agenda och verksamhet utifrån de tre variablerna aktörskap, strategi och begreppsvärld. Inte minst belyses åtskilliga likheter mellan de båda organisationerna, som inte lyfts fram i tidigare forskning. Men han visar också varför de båda inte kunde samarbeta, ens när ett storkrig var på väg att drabba Europa. Fredrik Egefur är historiker vid Lunds universitet och knuten till Nationella forskarskolan i historia. Han är även verksam vid Arbetarrörelsens arkiv i Skåne. Gränslösa rörelser för fred 1889–1914 är hans doktorsavhandling.

I denna bok presenteras nya perspektiv på det svenska ståndssamhället. Det görs genom en undersökning av Malmö mellan 1720 och 1780. Ståndssamhället var något mycket mer än bara indelningen i adel, präster, borgare och bönder. Stånd var beroende av att gränser mellan grupper markerades genom olika juridiska rättigheter. Det handlade dock inte bara om juridik. Statusindelningar upprätthölls i befolkningens vardagliga handlande i en ärans ekonomi. I boken hävdas att stånd och klass inte står i motsättning till varandra och att sjuttonhundratalet kan ha varit ståndssamhällets storhetstid. Boken har också mycket att säga den som vill veta mer om Malmö. I den får läsaren veta hur stadens sociala geografi såg ut, vem som satt var vid gudstjänsterna i S:t Petri kyrka och hur befolkningen fördelades på stadens olika begravningsplatser. Här får läsaren också läsa om hur det gick till när bödeln försökte få sin avlidna hustru buren till graven av något av stadens likbärarelag, om hur fabrikörskan Gottschick kunde nå en position som en av stadens ledande näringsidkare och om hur färjemannen Bengt Nilsson lyckades etablera sig i stadens elit. Lars Edgren, f. 1953, är professor emeritus i historia vid Lunds universitet.

- Du riksförrädare! - Nu är det nog, nu ska du ut och dö efter vår lag! - Sätt in era sablar, de duger inte här! - Fäll ej bajonett mot oss gossar, det duger inte! - Det är inte slut med det här. Det finns ännu fler förrädare kvar och om jag än ska uppoffra mitt liv så ska här bli annorlunda! Fem repliker från Stockholm eftermiddagen den 20 juni 1810. Fersenska upploppet rasar för fullt, riksmarskalken Axel von Fersen har dödats på Riddarhustorget och stora folkmassor utkämpar nu gatustrider mot utkommenderad militär i gränderna upp mot kungliga slottet. Det är likprocessionen efter den under oklara omständigheter avlidne kronprinsen Karl August som förvandlats från en stillsam manifestation till ett blodigt upplopp. Hur kunde detta ske? I skuggan av Karl August tar ännu en gång upp det fersenska upploppet till beskådan. Genom en systematisk analys av tillståndet i Sverige under året innan upploppet samt en noggrann uppföljning av direkta och indirekta konsekvenser av upploppet besvaras frågan om hur detta kunde ske och fersenska upploppets avgörande betydelse för den historiska utvecklingen i Sverige under 1800-talets första decennier kommer att stå klar.

When the Lindbeck report was released in 1993, it was heralded as a neoliberal coup d’état, marking a significant shift in the governance of Sweden. By the mid-2020s, the radical proposals initially outlined in the report have become deeply ingrained in the Swedish political mainstream, influencing areas well beyond just economics. This doctoral thesis offers a genealogical exploration of Swedish neoliberalism through the works of economist Assar Lindbeck, the principal author of the 1993 report. The study traces the roots of its radical neoliberal proposals to Lindbeck’s early writings from the 1950s, exploring their development through key debates of the 1960s, 1970s, and 1980s. This exploration reveals a unique and eclectic form of neoliberalism, shaped significantly by its Swedish context. This form, influenced by the theories of Hayek, Buchanan, Becker, Coase, and Friedman, uniquely blends elements of the welfare state and active labour unions within its broader vision of what can be described as a Swedish neoliberalism. Victor Pressfeldt, born in 1984, is an historian at Lund University, Sweden. Imagining the Neoliberal State is his doctoral dissertation.

Fireburn: Revolt, Representation, and Remembrance examines the 1878 labor revolt on St. Croix in the Danish West Indies (since 1917 the U.S. Virgin Islands) as both a historical event and a site of ongoing meaning-making. The dissertation traces how the revolt has been recorded, obscured, and reclaimed across nearly 150 years, moving through historiography, print culture, colonial archives, vernacular memory, and museum practice. By tracing the revolt across time, media, and geography, the dissertation asserts that Fireburn is not a closed chapter of history, but a dynamic and contested event that continually influences ideas of post-emancipation colonial labor relations, conceptions of freedom, and the ways colonial legacies continue to structure them. Rikke Lie Halberg is a historian and a LAM Scholar. Fireburn is her doctoral dissertation.

How are nuclear weapons tests made knowable – and by whom? Knowing Nuclear Weapons Tests: Witness Activism and Oppositional Knowledge in the Cold War Colonial Pacific examines how knowledge about nuclear weapons testing in the Pacific was produced, contested, and rendered credible from the 1950s to the early 2000s. Centred on French Polynesia, it develops the concept of “witness activism” to analyse how activists transformed testimony, archival labour, and transnational circulation into epistemic interventions against state secrecy, scientific uncertainty, and colonial governance. Drawing on archival ethnography, testimony theory, and the history of knowledge, the study traces how oppositional actors assembled counter-archives, translated lived experience into evidence, and negotiated authority across legal, scientific, and humanitarian domains. The dissertation argues that nuclear testing and colonialism must be understood as a single historical formation – nuclear colonialism – in which the management of the tests’ consequences was inseparable from the management of knowledge. By reconstructing the practices through which this order was challenged, it shows that the politics of nuclear testing was not only a dispute over facts, but a struggle over what could count as evidence, who could speak, and how harm became legible. In doing so, it repositions Pacific anti-nuclear activism as a site of epistemic production and offers a more unsettling history of the nuclear age: one in which truth was neither given nor revealed but laboriously made under conditions structured to prevent its emergence. Anton Öhman, born in 1990, is a historian at Lund University, Sweden. Knowing Nuclear Weapons Tests is his doctoral dissertation.