Det är en sensommardag i början av 1920-talet. I ladan står en nästan ny T-Ford som fått ersätta hästen vid familjens utflykter till stan. Man är först i byn med bil och man vårdar den ömt. Man visar också gärna upp den vid tillfälle. Kanske skjutsar man grannflickorna till och från dansbanan på lördagskvällen för en femtioöring. Ibland kör man bud åt slaktaren och handlaren vid vägskälet för att klara lånet på åttahundra kronor. Far sköter rundsmörjning och enklare reparationer själv och skulle han gå bet tar smeden vid. Det är bekvämt att ha bil, och det går snabbt att vänja sig vid den nya livsstil den för med sig. Strax efter sekelskiftet 1900 dök de allra första bilarna upp i Kronobergs län. Men det skulle dröja till första världskrigets slut innan de började hitta ut till landsbygden. Det här är berättelsen om hur den första skymten av en automobil upplevdes, om hur hästar skrämdes i sken av motorljudet och om hur vägarna förbereddes för den kommande bilismen. Bilar på G berättar om pionjärtiden, från 1900 till 1930, då bilen fortfarande var ett tekniskt vidunder som lockade nyfikna åskådare där den drog fram längs grusvägarna. Så som det var på landsbygden i Sverige för hundra år sedan.
