Rytmisk rörelseträning bygger på de rytmiska rörelser som spädbarn spontant gör. Tack vare dessa lär sig barnet hitta i kroppen och koordinera sina rörelser. Rörelserna stimulerar också hjärnan så att nervförbindelserna utvecklas och hjärnan mognar. På så sätt läggs grunden för utvecklingen av så kallade exekutiva funktioner, till exempel uppmärksamhet och impulskontroll, för visuella färdigheter som samsyn och ackommodation samt för språkets utveckling. Spädbarnets rytmiska rörelser integrerar också de primitiva reflexerna. Om spädbarnet hoppar över stadier i sin rörelseutveckling förblir dessa aktiva. Aktiva reflexer kan försvåra den motoriska utvecklingen så att barnet får problem med bland annat koordination, balans och stabilitet. I vuxenlivet kan aktiva reflexer ställa till många problem både fysiskt och psykiskt. Rytmisk rörelseträning är en metod som arbetar med rörelseövningar motsvarande spädbarnets nivå. Metoden skiljer sig från sensomotorisk träning främst genom dess tonvikt vid de rytmiska inslagen i rörelserna. De rytmiska rörelseövningarna utvecklades ursprungligen av Kerstin Linde, som i många år arbetat som självlärd rörelsepedagog. Harald Blomberg följde hennes arbete under några år på 80-talet och använde sedan metoden i sitt arbete som psykiater. För ca 10 år sedan började han mer systematiskt undervisa i rytmisk rörelseträning, som han då kompletterade med speciella övningar för att integrera spädbarnsreflexer.
