Den Svarta Solen

Det råder skymning över Aldorn.

I ett krig finns många hjältar. Alltifrån den enkle soldaten i strid man mot man med Zalars monster ute på Orvanslätten, till de individer som av Väktaren blivit utvalda att utföra handlingar som är vitala för att Zalars seger inte skall bli total. En av dessa är den unga magikern Vita som fått i uppgift att aktivera en kristall i ett torn i den fruktade Nisslaskogen, där ingen magi är tillåten. Denna kristall måste aktiveras exakt samtidigt som Väktaren aktiverar en liknande i Osmer. I sitt sällskap har Vita den nu läkekunnige ornern Borulf, äventyraren och legoknekten Svitar, artarprästen Asvirr, och prins Alf som har väckts ur en ett tusen år lång sömn. Till sällskapet har också en jätteorn anslutit sig.

Samtidigt som Vita är på väg till Nisslaskogen, rider Eldir, Väktaren, demonmagikern Zalars evige motståndare, genom Dödens Träsk till Osmer. Medan hans dotter, den trettonåriga Atista, tillsammans med sin vän och beskyddare, den femtonårige Urnar, färdas till tryggheten i Gudarnas Trädgård. 

Och vid den magiska barriär som håller Zalars horder tillbaka, väntar överhövdingen Osvirr tillsammans med sina artarkrigare på att den skall falla. När den väl gör det väntar det hårda strider ute på Orvanslätten.

Och över dem alla lyser två solar: den nya solen, Silversolen, och Aldorns gyllene sol, som svartnar allt mer. Exakt i samma ögonblick som den förvandlas till Den Svarta Solen, måste Eldir och Vita aktivera sina kristaller. Misslyckas de kan Zalars seger bli total, och med den en fullständig utplåning av allt liv på jorden.

Men ingen av dessa hjältar kommer att kunna klara sina uppgifter om de inte får stöd och hjälp av andra hjältar. Och det behövs många, för det råder skymning över Aldorn.