Eje Snygg – författare

Så började det... En man utan minne kommer till Aldorn med det sedan länge fruktade budskapet att den ondskefulle magikern Zalar åter står i begrepp att invadera Aldorn. Därigenom kommer den eviga striden mellan ljusets gud Karlir och mörkrets gudinna Zita om herravälde över världen att blossa upp på nytt. Den senaste striden dem emellan skedde för tusen år sedan då Karlirs magiker Ao besegrade Zitas förkämpe Zalar och fördrev denne till landet Risor. På flera ställen i Aldorn börjar nu de gamla profetiornas förutsägelser besannas, och mannen utan minne startar händelseutvecklingen utan att vara medveten om det. Snart befinner sig en orn, en artarpräst, ett antal artarkrigare, en ung kvinnlig magiker och en domerpräst på väg till landets huvudstad Gudstad för att varna de styrande om faran. Artarerna medför kunskap, och ett budskap, till Aldorns konung från den forntida kung Ao. Ett budskap och en kunskap som de har bevarat i tusen år. Men alla vet att Aldorn kommer att förlora striden med Zalar, för så säger profetiorna, men de säger också att det finns en mycket liten möjlighet att efter nederlaget, besegra Zalar, men endast om rätt personer gör rätt saker vid rätt tidpunkt. Aldorn står inför ett svårt och ohyggligt nederlag, men ändå måste alla förenas - människor, orner, groster, artarer och alla andra folkslag - i en till synes meningslös kamp mot Zalars fruktansvärda horder. För de har inget annat val! De som överlever striden och tas tillfånga kommer att möta ett öde värre än döden. Zalars och Zitas mål är att utrota allt levande och ersätta detta med sina egna skapelser. Och båda finner djup tillfredsställelse i andra varelsers lidande. Nej, det finns inget annat val än att dö kämpande ... och hoppas att Karlirs förkämpar lyckas med sina uppgifter.

Det råder skymning över Aldorn.

I ett krig finns många hjältar. Alltifrån den enkle soldaten i strid man mot man med Zalars monster ute på Orvanslätten, till de individer som av Väktaren blivit utvalda att utföra handlingar som är vitala för att Zalars seger inte skall bli total. En av dessa är den unga magikern Vita som fått i uppgift att aktivera en kristall i ett torn i den fruktade Nisslaskogen, där ingen magi är tillåten. Denna kristall måste aktiveras exakt samtidigt som Väktaren aktiverar en liknande i Osmer. I sitt sällskap har Vita den nu läkekunnige ornern Borulf, äventyraren och legoknekten Svitar, artarprästen Asvirr, och prins Alf som har väckts ur en ett tusen år lång sömn. Till sällskapet har också en jätteorn anslutit sig.

Samtidigt som Vita är på väg till Nisslaskogen, rider Eldir, Väktaren, demonmagikern Zalars evige motståndare, genom Dödens Träsk till Osmer. Medan hans dotter, den trettonåriga Atista, tillsammans med sin vän och beskyddare, den femtonårige Urnar, färdas till tryggheten i Gudarnas Trädgård.

Och vid den magiska barriär som håller Zalars horder tillbaka, väntar överhövdingen Osvirr tillsammans med sina artarkrigare på att den skall falla. När den väl gör det väntar det hårda strider ute på Orvanslätten.

Och över dem alla lyser två solar: den nya solen, Silversolen, och Aldorns gyllene sol, som svartnar allt mer. Exakt i samma ögonblick som den förvandlas till Den Svarta Solen, måste Eldir och Vita aktivera sina kristaller. Misslyckas de kan Zalars seger bli total, och med den en fullständig utplåning av allt liv på jorden.

Men ingen av dessa hjältar kommer att kunna klara sina uppgifter om de inte får stöd och hjälp av andra hjältar. Och det behövs många, för det råder skymning över Aldorn.