En film är en berättelse visualiserad genom rörlig bild och ljud. Men vad är en filmberättelse som aldrig filmatiseras? Runtomkring i världen ligger de, i lådor, staplar, pärmar och kartonger, i väskor, lönnfack, på vindar och i källare; prydliga, tummade, nedklottrade, fläckade, vitsläta eller skrynklade – oräkneliga filmmanuskript, berättelser utfunderade in i minsta detalj och som under långa perioder uppfyllt en människa, men som aldrig nått eller någonsin kommer att nå läsare eller publik. Tillsammans utgör dessa berättelser en omätlig, osynlig gravgård. Rapporten OFILMATISERAT, som ges ut av Nordiskt Filmarkiv, ställer frågan om filmmanuskriptet besitter egenvärde och funktion bortom syftet att transponera text till kropp, röst, ljud och scenografi. Vad kan i så fall dessa, av olika skäl ratade, berättelser erbjuda forskare inom till exempel litteratur- och filmvetenskap, etnologi, genusstudier, idé- och mentalitetshistoria? Rapporten presenterar (facsimile!) ett kanske lite udda textfynd bestående av tre kortfilmsmanuskript, och ett försök till kontextualisering görs. Manuskripten kompletteras med en serie polaroidbilder från något som kan ha varit tänkta eller verkliga inspelningsplatser, samt avfotograferade föremål från själva fyndplatsen. Läsaren bjuds in att själv visualisera de orealiserade filmberättelserna. För som arkivarie Ingrid M. Ripa skriver kanske det är ”just i texten, i narrativets ansiktslösa partitur, vi möter filmens själva väsen?” OFILMATISERAT ges ut av kulturföreningen Camera in Herba 2016.
