I den här skriften möts arkeologi och historia, både genom skribenterna bakom den och i föremålet för den; fabrikören, amatörarkeologen, entreprenören och mångsysslaren Anders Nilsson Gaser Holm. Skriften tillkom under 2018. Det var då 130 år sedan Holm blev Holm. Historiker Dafvid Hermansson och arkeolog Ann-Louise Svensson-Ferngård enades tidigt om att Holm förtjänade att få en upprättelse som den skicklige och outtröttlige amatörarkeolog han var. Det var Holm som räddade flertalet fornlämningar på Kiviksbygden, varav den mest kända och älskade var Kiviksgraven, eller Kungagraven som Holm namngav den. Holm gjorde stora insatser som fotograf och entreprenör, och han bidrog till samlingarna på Österlens äldsta museum, Kiviks Museum. Ursprunget till skriften är en föreläsning som de båda höll på Kivik 2017. Därefter har mycket forskning ägnats åt denne mystiske man, fabrikör Holm, som kom att dö ensam, hånad av den bygd han kommit att älska och vårda. Anders Nilsson Holm skrev själv i ett brev till Riksantikvarien, 3 april 1936: Alltsedan 1904, då jag på hösten inflyttade från Kristianstad till Kivik, har jag städse värnat om fornminnens bevarande till kommande släkten.
