Dafvid Hermansson – författare

Anna Sandkull får sin dröm uppfylld och reser för SIDA till Guinea-Bissau för att jobba med lärarutbildning. Hennes förväntningar är högt ställda. På plats drabbas hon av diverse svårigheter, som finns med att arbeta i ett fattigt land i en patriarkal kultur, som dessutom bär på ett kolonialt arv från Portugal. Under det första året övergår förväntningarna till tvivel på att bistånd är vägen till utveckling. Det finns många dolda intressen, som är svåra att komma förbi. Bistånd möter motstånd.

Experimental Cultural Heritage is a new approach to working with heritage in the landscape, without hierarchies, together with different interpreters in the surrounding community and with other entrances to the collective memories than the institutionalised. The aim is to engage artists, archaeologists and heritage workers to inspire each other and the community, to enrich and renew perspectives on local heritage. Museums and other cultural heritage institutions might play a rather different role in people's lives and their forming of identities and history through this experimental approach. If cultural heritage museums and institutions work more as places for expression, experimentation and exhibition than as mere hosting institutions for traditional collection and display, we can serve the public in a more useful way. Through the combination of artistic and archaeological or historical experimentation with cultural heritage in the landscape, we might be able to safeguard a living heritage.

Det här är jubileumsskriften om Kiviks Museums 130-åriga historia! Det är berättelsen om hela resan från Ola Cappelins dröm om ett museum till förverkligandet, etablerandet och utvecklandet. Det är berättelsen om motgångar och framgångar, om det ständigt pågående insamlings-, dokumentations- och forskningsarbetet, om hur museet arbetar med att förvalta, sprida och samla in nya kunskaper om Kiviksbygdens fascinerande histoira, under devisen ”det är på museet det händer”. Året runt. Det är berättelsen om hur ett litet, lokalt museum i en visserligen internationellt välkänd historisk bygd, kan genomföra stora seminarier, forskningsprojekt och konferenser, men också om det ständiga, hårda ideella arbete som ligger bakom detta förverkligande. Det är berättelsen om tre envisa museichefer, som drivs av en stark passion för sitt ideella uppdrag, om en stark förening, och en fantastisk krets av ideellt arbetande hjälpande händer. Det är helt enkelt berättelsen om ”Det stora museet i det lilla utrymmet” - om Österlens äldsta museum!

Fyra ålafiskare från den legendariska Ålakusten berättar. De representerar olika generationer och har delvis samma upplevelser, delvis väldigt olika av det ålafiske som en gång var ett av de största i Europa, men som idag är reducerat till en spillra. Tillgången på ål har minskat, och politiska beslut hotar nu den sista existensen av ett helt immateriellt kulturarv, med yrkeskunskaper som ärvts i generationer. En gång, för inte så länge sedan, fanns det avsättningsmarknader för ål i både Sverige och Tyskland, och med en rad olika produkter som baserades på ål; rökt ål, inkokt ål på burk, rökt ål i olja och ålfärs i tub. Vi hör berättelser från ålakvassarnas och de stora ålproduktfabrikernas tid. De fyra berättelserna representerar en spännvidd på över etthundra år, och en historisk utveckling på alla plan i socioekonomiska förutsättningar, landskapsbildens förändringar, kulturella sedvänjor, politiska trender, miljöhot, tillgångsutveckling och regelverk. Det här är Ålakusten. Igår och idag.

Ålakusten - den historiska sträckan i Hanöbukten mellan Åhus och Stenshuvud, där människor har fiskat ål i tusentals år, och där det finns en unik ålfisketradition med bodar, drätter och ålagillen. Det är ett utrotningshotat immateriellt kulturarv, ett levande hantverk, som nu dokumenteras i en egen vandringsledsbok längs en av Sveriges absolut vackraste kustlinjer. Välkomna att vandra och uppleva natur och kultur tillsammans med Ålakustens kulturarvsförening och Kiviks Museum.

Hon var ett av medeltidens viktigaste och mest populära helgon, och helgonkulten kring S:ta Gertrud bidrog starkt till missionsprocessen och det tidiga kristnandet av Norden. Bland annat uppfördes Gertrudskapell längs kusterna av tyska köpmän, och Gertrudsmässan kom att firas i alla skandinaviska stift. Idag, konstaterar författaren i sitt förord, är hon nästan bortglömd. Detta är den hittills enda beskrivningen av S:ta Gertrudsplatser i Lunds Stift, i form av kyrkor invigda åt henne, kalkmålningar och föremål, vilket är tänkt att utgöra både en historiskt viktig analys, och en grund för nya, möjliga pilgrimsvägar. Gör gärna stopp längs vägarna och besök S:ta Gertrud, pilgrimernas eget skyddshelgon, för en enskild andakt! Skriften innehåller bland annat en hagiografi över vad som är känt om S:ta Gertrud som person och helgon, hur man känner igen henne på avbildningar, och kring vad man vet om hennes kloster i Nivelles i nuvarande Belgien. I skriften har författaren genom ett grundligt arkivarbete identifierat såväl kända som okända Gertrudsplatser och föremål i Lunds Stift, och dokumenterat dem i ord och nytagna bilder. Även bilder på gamla, nu rivna, kyrkor har letats fram i arkiven. Alla platserna finns utsatta på en karta, och det finns enkla resebeskrivningar i texten. En tabell visar överskådligt vad som finns/funnits på de olika platserna. Skriften är en unik dokumentation över S:ta Gertrud och hennes speciella betydelse för Lunds Stift, och den kan användas av hembygdsforskare, pilgrimsresande, kyrkvärdar, i studiecirklar och i andra sammanhang, där man är intresserad av hur lokalhistoria kan knytas ihop med världshändelser. Författaren, Dafvid Hermansson, KmstkGAO, är fyrfaldig filosofie magister i bl.a. historia, teologi, kulturgeografi, språk- och beteendevetenskap. Han har lång erfarenhet av forskning och utbildning, och arbetar sedan många år som organisationskonsult, forskare, föreläsare, översättare, handledare och lärare. Han har tidigare publicerat material om bl.a. första världskriget, svensk medicinhistoria och metaforernas inverkan på tankevärlden. Utnämnd 2002 till Kommendör med stora korset af Kongl. Gustaf Adolf Orden för "framstående humanistisk forskning". Orden är Sveriges äldsta, stiftad Anno 1634.

I den här skriften möts arkeologi och historia, både genom skribenterna bakom den och i föremålet för den; fabrikören, amatörarkeologen, entreprenören och mångsysslaren Anders Nilsson Gaser Holm. Skriften tillkom under 2018. Det var då 130 år sedan Holm blev Holm. Historiker Dafvid Hermansson och arkeolog Ann-Louise Svensson-Ferngård enades tidigt om att Holm förtjänade att få en upprättelse som den skicklige och outtröttlige amatörarkeolog han var. Det var Holm som räddade flertalet fornlämningar på Kiviksbygden, varav den mest kända och älskade var Kiviksgraven, eller Kungagraven som Holm namngav den. Holm gjorde stora insatser som fotograf och entreprenör, och han bidrog till samlingarna på Österlens äldsta museum, Kiviks Museum. Ursprunget till skriften är en föreläsning som de båda höll på Kivik 2017. Därefter har mycket forskning ägnats åt denne mystiske man, fabrikör Holm, som kom att dö ensam, hånad av den bygd han kommit att älska och vårda. Anders Nilsson Holm skrev själv i ett brev till Riksantikvarien, 3 april 1936: Alltsedan 1904, då jag på hösten inflyttade från Kristianstad till Kivik, har jag städse värnat om fornminnens bevarande till kommande släkten.