Dolt förflutet

Bästa boktips!

Det här var en bok jag hade längtat efter att läsa, men inledningen avskräckte mig nästan. Om det inte hade varit för att det var en recensionsbok hade jag nog gett upp redan i första kapitlet. Vilket tur att jag inte gjorde det, för sedan tog berättelsen en helt annan vändning. Första kapitlet var för detaljerat, beskrivningar av helikopter, vapen och människor som just då kändes helt oväsentliga. Ingen spänning alls. Men i kapitel 2 tog författarna tag i mig och jag var fast. Författaren Ingrid Elfberg har kallat boken "En rafflande actionthriller med blandvändaregenskaper och häftiga Dan Brown-vibb, med ett glimrande slut." Jag instämmer i de orden, förutom att jag faktiskt tycker att den här boken är bättre än Dan Browns. I de böckerna är det ibland svårt att hänga med bland alla ledtrådar och allt som händer. I Dolt förflutet står allt klart framför dig hela tiden, trots den mystik som vävs samman, ledtrådar som ska hittas och ständigt nya oväntade vändningar i berättelsen, utan att det för den skull känns konstlat och omotiverat. Bokens allra sista mening är ett mästerverk i sig. Precis så som jag tycker att bra böcker ska sluta. Riktig avslutning av berättelsen, men ändå en glimt av att det kommer mer. Perfekt! Berättelsen handlar om den före detta svenska elitsoldaten Lars Svensson. Han är 44 år och arbetar som idrottslärare i Kalmar. När hans mamma ligger för döden ger hon honom ett kryptiskt meddelande, som han först inte förstår. Tillsammans med sin hustru Sara och deras två barn ger de sig ut på jakt efter den dolda hemlighet Lars mor burit inom sig under alla år. Det våld som förr tillhört Lars vardag får han åter stifta bekantskap med, nu under betydligt farligare förhållanden, eftersom även hans egen familj är i farosonen. Ledtrådarna för dem till Italien, USA och tillbaka till Italien. Jag är oändligt tacksam att jag inte gav upp i det första kapitlet, för det här är en av de bästa actionböcker/deckare jag har läst. Miljöskildringarna är starka, karaktärerna likaså och spänningen är olidlig. Sida efter sida läses, kissnödig valp glöms av, maten blir inte lagad, det är bara boken som existerar. Tur att maken finns för att ta hand om världen runt mig när jag är uppslukad av Dolt förflutet som är något utöver det vanliga. Jag hoppas att boken blir utsedd som årets deckare, för en deckare är det, en actionbok och en otroligt spännande berättelse som gör att du längtar efter en fortsättning när du lägger ifrån dig den utlästa boken. Om jag ska jämföra Dolt förflutet med någon annan så är det Alistair MacLeans böcker- Oförglömliga klassiker, precis som jag hoppas att denna bok blir: En oförglömlig klassiker. Läs den! Trots missnöjet med bokens första kapitel ger jag den högsta betyg, samt etiketten Bästa boktips!

Kim